Politik

Maktfullkomligheten tar sig olika uttryck. Läste för några veckor sedan en artikel om hur Helsingborgs kommun under perioden 2011-2015 köpt ut chefer för 35 miljoner, 67 % mer än åren 2006-2010. Skarprättaren bakom detta, stadsdirektören Palle Lundberg, som för övrigt anställdes just 2011, försvarar personalpolitiken, med stolthet i rösten, som jag upplever det, med att säga:
”Ledarskapet ska hålla toppklass. Det har haft en prislapp. Men det har varit värt det”
Här blir det väldigt svårt för den vanlige skattebetalaren att förstå och acceptera. Hur, Herr Stadsdirektör, tänker du förklara för ”Medelsvensson”, att de här pengarna behöver vi inte till något annat. . Det går naturligtvis inte! Medborgarna kan tänka själva. Det går inte att försvara.
Peter Fällmar Andersson ironiserade i sin krönika den 20 februari Helsingborgs över kommunens sätt att köpa ut sina bäst betalda seniorchefer. Ett försök till svaromål presenterade Lundberg den 6 mars.
Lundberg har tydligen förkärlek för statistik. Han hänvisar, i sina kommentarer, till diverse undersökningar, där Helsingborg fått toppbetyg. Men ingen av dessa har synat kommunens rekrytering och hantering av höga chefsposter, vilket ju är huvudfrågan. Här kan väl inte kommunen slå sig för bröstet. Här vilar ett tungt ansvar på stadsdirektören men även på de politiker, som är inblandade i processen. Jag vill väl inte tro, att det är ”praxis i Helsingborg”, att sparka höga chefer men det är ett stort misslyckande, som kostar mycket pengar och visst kunde pengarna används mycket bättre. Det tycker säkert merparten av skattebetalarna också.
Lundberg säger också:
”Vi har ett gott rykte och ganska lätt för att rekrytera chefer” men varför går det så snett i rekryteringen.
Lars Carlsson