Det ser inte bra ut för vårt lag. Förlust 4-1, mot den pigge nykomlingen Tvååker, ger anledning till frågor. Resultatet speglar verkligen inte händelserna på plan men det är, som vi alla vet målen, som räknas. I den bästa av världar gör ÄFF minst tre mål till i den andra halvleken och vinner matchen. Chanserna ”de gula” missade igår kändes som missade straffsparkar. Men att påstå, att vi var tio gånger bättre än hemmalaget håller inte. Resultatet talar för sig själv. Vi gör alldeles för många misstag på vår egen planhalva och det handlar inte bara om målvaktstavlor. I den första halvleken agerar vi alldeles för passivt. Det känns, som modet saknas i offensiven. Det var inte många chanser vi skapade. Det var egentligen bara Oliver, som visar tåga och det är också han, som står för kvitteringen. Efter Tvååkers ledningsmål direkt efter pausen flyttade ÄFF fram sina positioner och dominerade skeendet på plan. Målmissarna var dock hårresande och mitt i ÄFF-dominansen gjorde hemmalaget två tveksamma mål på kontringar men de blev godkända och ridå ner för Ängelholmarna.
Gårdagens match och hemmaförlusten mot en annan nykomling Torn får mig, att reflektera kring tränarnas spelplan. Använder tränarna spelarmaterialet optimalt? Det tycker inte jag. Alexander har valt att spela enligt ett 3-5-2-system. Det passar inte vårt spelarmaterial. En trebackslinje kräver tre duellspelare. Vi har, som jag ser det en, Erik Widén. Carlsen och Westerblad är det inte. Jag vill påstå, att det är rent slöseri, att ha Sebastian och Björn i backlinjen, kanske seriens bästa mittfältsduo. Det är möjligt, att urvalet av försvarsspelare är begränsat men båda borde definitivt inte spela i backlinjen. Jag kan heller inte se, att vi har de kantspringare, som krävs i ett femmannamittfält. Det blev något bättre igår, när Alex Simovski byttes in till vänster. Kanske dags, att ta sig en allvarlig funderare på, om det inte är hög tid, att växla spår.
Hälsar!
Helgonet 48
