Nu är det kul, att gå på fotboll igen. Så bra fotboll som ÄFF bjöd på i gårdagens seriefinal(en av flera) mot Qviding har jag inte sett en ÄFF-uppställning bjuda på sedan 2011. Det var det året vi kvalade till allsvenskan. Det jag såg var en spelglädje av ett ungt lag, medelålder strax över 21 år, som ger stora förhoppningar inför framtiden. Åldersstrukturen påminner mycket ett den spelartrupp som gick från division 4 till elitfotboll under åren 1997-2001. Väldigt positiv i dagens lag är också, att flertalet av spelarna fostrats i vår egen ”akademi”. Så var det även, när vi gick upp i ”Superettan” 2001. Spelet påminner väldigt mycket om säsongen 2007. Kanske inte så konstigt, eftersom Roar var tränare då också. En frejdig offensiv, där laget gick för vinst och spelade få oavgjorda matcher. Det året blev vi tvåa bakom just Qviding efter 18 vinster, 1 oavgjord och 7 förluster. Västra Frölunda, som blev trea förlorade bara 4 matcher men spelade 8 oavgjorda. Vi gjorde flest mål i serien, hela 76, vilket vittna om en glad anfallsfotboll. Det räckte till avancemang till ”Superettan”, som bästa serietvåa. 2007.
Resultatet igår, 3-0, var i underkant, 5-0 hade mer speglat vår överlägsenhet. Deras vassaste chanser bjöd vi på genom ungdomligt slarv. Alla gjorde såklart en toppinsats igår men jag vill dock lyfta fram några av spelarna, som utmärkte sig mer än andra, enligt mig. Tvåmålsskytten Assad Al Hamlawis utveckling påminner mycket om Sebastian Anderssons 2001. Redan nu, som artonåring, en fullödig anfallsspelare. Har det mesta för att kunna lyckas i eliten. Får jobba vidare med explosiviteten, de där fyra, fem första stegen, som är så avgörande för en forward på elitnivå. Lyckas han med det kan han gå lika långt som Sebastian. Är dessutom en fantastisk lagspelare, spelade fram till det tredje målet och är med sitt goda huvudspel väldigt viktig på fasta situationer, både offensivt, som defensivt. Josef Getachew verkar var född till mittfältsspelare. Säker i passningsspelet, bra defensivt men också en stor tillgång i anfallsspelet. Som gammal back gläder det mig, att se Anton Hallbäcks och Niklas Svenssons offensiva takter ifrån sina backpositioner. Det var ju bara oturen, som skilde Niklas från att näta. Som sagt många var bra i denna underhållande match. Björn fick pris, som bäste spelare och han var också bra men vinner man med 3-0 så skall priset gå till en offensiv spelare!
Vinsten betyder, att ÄFF ståtar, som serieledare över sommaruppehållet. Gott så långt men det återstår 11 matcher innan serien summeras. Utsikterna är goda men det skall också göras och ingenting kommer av sig själv. Jag har dock väldigt goda förhoppningar, att det här laget kan gå hela vägen. Roar har efter sin återkomst lett laget genom en fullständig metamorfos. Sedan starten i våras har han lyft spelarnas självförtroende remarkabelt och under den senaste månaden har det unga laget krossat allt motstånd. Jo, det blev förlust borta mot Hittarp men det har jag glömt. Apropå Roar, ifall jag hade fått bestämma, så borde klubben skriva ett väldigt långt avtal med honom. Han hör hemma här, som jag ser det!
Nu får vi bara hoppas, att Ängelholmarna tar sitt förnuft tillfånga och vallfärdar till idrottsplatsen. Det här laget är värda betydligt större publik än 300 åskådare.
Hälsar!
Helgonet 48
