Jag ser ljuset

Efter, att ha sett matchen mot Sirius, tycker jag mig se ljuset i tunneln även om det är långt borta. Trots förlusten vill jag påstå, att ÄFF var det bästa laget. Visade upp ett bra försvarsspel med hög press, som gav snabba omställningar och vi skapade tillräckligt många chanser för att ta en trepoängare. Jag kan konstatera, att tränarduons spelidé håller.

Sirius gjorde mål på det enda farliga läget de skapade. Tyvärr var det en markeringsmiss, som föregick Uppsalalagets segermål. Det var egentligen det enda misstaget i ÄFF: s försvarsspel under hela matchen. Snacka om, att bli hårt straffade. I den andra halvleken var det ÄFF som dominerade, chanserna var många men målen uteblev. Kommer särskilt ihåg tre fina inspel, från högerkanten, parallellt med mållinjen, som bara måste resultera. Tyvärr blev det inte så. Det fanns fler goda lägen men vi var har ingen ”striker”, när Fredrik Karlsson inte är med. Förhoppningvis är han på plan mot Syrianska på lördag. Kanske skulle vi också haft en straff, när Micke Baggner vräktes över ända i den första halvleken. Det får ett lag med flyt men det har vi, ännu så länge, inte. Det var ingen, som föll ur ramen i denna match. Tycker faktiskt, att ÄFF, spelmässigt, gör sin bästa match för året. Mest beröm vill jag ge till Piotr Johansson, som på något sätt personifierar ” ett nytt ÄFF”. Det, som gläder mig mycket är, att Marcus Bergholtz nu tycks vara på väg mot formen. Det kommer att betyda mycket. Nu hoppas jag på, att Sebastian Carlsén är redo, att starta på lördag. Han behövs på plan från start. Tyvärr är Johan Eiswoldh avstängd mot Syrianska. Johan är en av ÄFF: s viktigaste spelare och är svår att ersätta. Trots detta tror jag på seger på lördag. Mitt tips får bli ÄFF-seger med 1-0.

Var på Olympia igår och såg en fantastiskt underhållande match med fyra klassmål. HIF vann rättvist med 3-1. Det var en stor kväll för Jordan Larsson. Som en av planens bästa spelare mot, ett i den första halvleken bra AIK, betraktar jag detta som Jordans stora genombrott i svensk elitfotboll. Två vackra mål, väldigt olika, där hann visar på bredd i sina kvaliteter. Det var många som var bra i HIF, inte minst Peter Larsson, som i den andra halvleken sög musten ur Henok Goitom. En annan, som imponerade på mig var Atakora, som, enligt mig, med sitt uppoffrande spel över hela plan, tillhörde de bättre i hemmalaget. Kunde också konstatera, att Johan Blomberg, efter en succéfylld start i AIK under våren, inte längre tillhör startelvan.

 

Hälsar!

 

Helgonet 48

 

 

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hur kunde det bli så fel?

På lördag vänder serien mot Sirius i Uppsala. Nya matcher, nya förutsättningar och förhoppningsvis kan ÄFF ta sig ur den negativa spiral man nu befinner sig i.

Det har aldrig, under ÄFF: s nioåriga ”Superettantillvaro” sett sämre ut. Två vinster, fyra oavgjorda och nio förluster. Målskillnaden 9-29 förstärker bilden av ett lag i nedförsbacke. Hur kunde gå så illa med en spelartrupp som, åtminstone, internt ansågs, som den bästa sedan 2011. Många skador är en starkt bidragande orsak, inte bara för att bärande spelare varit borta utan också för att det inte gått att skapa någon kontinuitet i matchandet. Laguppställningen har inte varit densamma två gånger i följd. Vi får hoppas, att skadeeländet är över efter sommaruppehållet. Det är nog uppenbart för alla, att det måste bli så, ifall kontraktet skall kunna säkras. Olika spelsystem har tillämpats, vilket har gjort spelarna vilsna. Tycker inte att jag kunnat se en tydlig spelplan. Om vi ser till spelartruppen så är det min uppfattning, att några av spelarna inte riktigt håller måttet på den här nivån. Tränarna har inte heller lyckats ta ut maximalt av varje spelare. I en del fall har det varit skador, som spökat men inte i alla fall.

Vi har saknat en sammanhållande kraft i backlinjen, saknaden efter Jakob Augustsson har varit stor. Kanske det löser sig med en frisk Björn Westerblad och en Eric Podast, som nu är på väg mot samma spelnivå, som förra året. Skador på Johan Eiswold, Sebastian Carlsén och Marcus Bergholtz har gjort, att mittfältsspelet haltat betänkligt. Dock vill jag säga, att Christian Ljungberg tagit ett stort steg framåt i sin utveckling och verkligen tagit chansen sedan han tog plats i startelvan.

Vårt största bekymmer är anfallsspelet. Det är inte så att vi inte skapat chanser för det har vi men avslutningarna är emellanåt bedrövliga. Saknar beslutsamheten, att våga gå direkt på avslut hos våra forwards. Det skall vändas och vridas i sida, framåt och bakåt och då är motståndarna samlade. Så rinner den chansen ut i sanden. Vi är verkligen i behov av en avslutare av rang. Som det nu är har vi bara Fredrik Karlsson, som håller som startspelare, på ”Superettannivå”.

Att byta tränare var i mina ögon ett bra beslut och att det blev Christian Järdler anser jag var ett korrekt val. Vill tacka Joakim för ett bra jobb under sina år i ÄFF och önska honom lycka till i den vidare tränarkarriären.

Framgång föder framgång och omvänt föder motgång nya motgångar. Så har det varit i ÄFF: s fall och före uppehållet var självförtroendet kört i botten. Nu får vi se, om motgångarna kan vändas till framgångar under Christians ledarskap. Träningsmatchen mot Odense ingav vissa förhoppningar.  Kanske handlar allt om brist på självförtroende. Det blir en tuff och oviss höst, i vilket fall som helst.

Tror inte det är speciellt många, som tror, att vi klarar nytt kontrakt.  Huvudsakligen är att vi själva tror! Det, som ändå inger en viss förhoppning är att bottenstriden är jämn och att det är inte långt upp till lagen ovanför kvalstrecket.

Så låt oss hoppas på minst fyra poäng i de inledande höstmatcherna, på bortaplan mot Sirius och Syrianska.

 

Hälsar!

 

Helgonet 48!

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Äntligen lite flyt

Förnedrade, hårt kritiserade för bristande inställning reste sig ”de gula” mot Mjällby på ett fantastiskt sätt. När många, efter Mjällbys ledningsmål, var beredda, att räkna ut Ängelholmslaget reste man sig på skakiga ben på nio. De flesta satt egentligen bara och väntade på det avgörande knockoutslaget, ännu ett mål för blekingelaget men det kom inte. Anförda av planens bäste spelare, Johan Eiswohld, lyckades ÄFF hålla rent framför eget mål resten av halvleken.

Vad hände i halvtid? En metamorfos av sällan skådad slag utspelade sig framför mina ögon. En scenförändring, som var lika obegriplig, som den vid Frejmatchen. Skillnaden var, att nu förändrades ÄFF i positiv riktning. Spelet lyftes upp på Mjällbys planhalva och målchanser skapades. I den första halvleken hade ÄFF inte ett avslut på mål, i den andra sex. Mjällby fick finna sig att, inledningsvis, bli rejält tillbakapressade. Efter ett snabbt kvitteringsmål av Rebin Assad spelade vi riktigt bra fotboll i ytterligare 25 minuter. Sista kvarten jämnade spelet ut sig. Vi blev försiktigas och Mjällby hade ett par heta lägen, som mycket väl kunde resulterat men denna gång var marginalerna på vår sida. Segermålet var märkligt. En frispark från vänster, från långt håll, slagen av Albin Nilsson letade sig ända fram till den helt omarkerade Vlado Zlojutro och 1-2 var ett faktum. Att vändningen kom i ”grevens tid” får betraktas, som ”dagens understatement”. Nu får tränarna och laget lite arbetsro och förhoppningsvis blir det tre nya poäng på söndag mot Värnamo, ett lag vi har haft svårt att komma till tals med under de senaste åren. Senast vi besegrade smålänningarna var i oktober 2013, då vi på Finnvedsvallen vann med 5-2. Förra året tog vi bara en av sex poäng mot söndagens motståndare.

Jag har fortfarande förhoppningar om en plats på den övre halvan men då krävs några trepoängare i följd. Varför inte ta den andra på söndag.

Mitt tips får bli 3-1 och Fredrik Karlsson gör två mål.

Hälsar Helgonet 48.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En obegriplig matchutveckling

Vad hände egentligen i halvtid? Efter pausen kom ÄFF ut som ett nytt lag, i negativ bemärkelse. Visserligen kan det vara knäckande, att var så överlägsna som hemmalaget var första halvlek och ändå ligga under med 1-0.  I den 42: a matchminuten bjöds IK Frej frikostigt in i matchen av Markus Bergholtz, som drällde med bollen på mittplan och så kunde Täby-laget gå till pausvila i ledning, efter ett avslut på mål. Före ledningsmålet hade gästerna knappt fått låna bollen.

Efter den första halvleken var min åsikt att Frej nog var den svagaste nykomling jag sett i ”Superettan” sedan ÄFF gick upp 2008. Det som utspelades på plan efter pausen var obegripligt. Hur kan ett lag med så många erfarna spelare falla ihop som ett korthus. Spelarna har sitt ansvar men ledarna på bänken har ett lika stort ansvar. Faktum är att när slutsignalen gick hade Frej förtjänat segern, även om slutresultatet var missvisande. Det är sällan man får se ett lag ha en hundraprocentig utdelning. Det hade IK Frej.

ÄFF hade bara ett avslut på mål under de sista 45 minuterna. På plan irrade de gula spelarna omkring, helt utan organisation och styrning. När jag tänker tillbaka till Degerforsmatchen blir ännu svårare, att förstå. Då spelade ÄFF med stor auktoritet men hade ingen lycka framför mål. Förväntningarna var således stora inför lördagens match. Min bedömning är detta var en av ÄFF: s sämsta halvlekar sedan comebacken 2008.

Det är inte ok, att falla ihop på det här sättet. Spelarna och ledarna har mycket att reflektera kring fram till matchen mot Mjällby på onsdag Det är mycket som måste bli bättre. Det förstår nog alla. Klubben närmar sig snabbt den tidpunkt, då man måste agera kraftfullt. Det är mycket, som står på spel.

Så lite om bytena, vårt sätt att spela och jobbet på bänken. Tycker det var fel, att ta ut Carlsén såvida han inte var skadad. Det tog mer än 10 minuter efter Frejs andra mål innan de två sista bytena genomfördes. Så lång tid får det inte ta. Det är mycket spel i sidled och bakåt och det går för långsamt. Man vinner inga segrar med snygga dribblingar på egen planhalva. IK Frej avslöjade på ett brutalt sätt vår strategi. Med hög press med tre spelare fördröjde de våra uppspel effektivt. När vi så småningom tog oss fram till sista tredjedelen möttes vi av en köttmur. Men, marginalerna är trots allt små. Vi skall naturligtvis leda med ett par mål i halvtid men en fenomenal målvakt och dåligt självförtroende stod i vägen. Tycker fortfarande inte, att spelarmaterialet används optimalt. Tränartrojkan måste tänka i nya banor. Sedan får vi hålla tummarna för att skadade spelare kommer tillbaka och skärper konkurrensen, det behövs.

 

Hälsar Helgonet 48!

För alltid ÄFF-vän men just nu en mycket bekymrad sådan.

 

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder det för ÄFF

Först vill jag säga, att min uppfattning är glasklar. Degerfors ledningsmål var resultatet av en makeringsmiss. Samuelsson var helt omarkerad, när han nickade in 1-0. Man får inte, i försvarsposition, hamna på anfallssidan om sin markering.  Degerfors skapade, i övrigt, inte en, enda målchans under resten av matchen. Snacka om att bli hårt straffad för ett misstag. Nu borde det naturligt inte blivit så. Med de möjligheter, som skapades i matchen hade en seger med minst två mål varit på sin plats. Degerfors var verkligen inte bra eller snarare var det så, att vi gjorde dem dåliga. Skall inte tjata om de uteblivna målen mer. De som har missat vet om det. Det hjälper inte, att raljera kring deras missar. Det förstärker bara deras svaga självförtroende. Jag är övertygad, jag vet att målen kommer.

ÄFF gjorde, spelmässigt, en riktigt bra match mot Degerfors. Både försvarsmässigt och anfallsmässigt innebar matchen ett rejält lyft. De fina intentionerna från den första halvleken mot Varberg fullföljdes med råge. Degerfors fick långa perioder agera statister medan ”de gula” briljerade med ett rappt och säkert passningsspel, trots ett svårt underlag. Det kantspel, som jag efterlyst fanns där. Flera precisa inlägg borde resulterat men precisionen i boxen var, för dagen, inte den bästa.

Bäst, tycker jag, att det fungerade, när Staaf spelar till vänster och Zloutro till höger på mitten. Mittfältet, i sin helhet, var bättre balanserat denna gång. Alla fem gjorde en utmärkt match. Ett extra plus vill jag dock ge Carlsén, som jag för övrigt anser vara en given startspelare.

Fortsätter vi att leverera spel på den här nivån kommer målen och därmed poängen. Min känsla är att marschen uppåt börjar på lördag, då nykomlingen IK Frej kommer på besök. Inledningen har satt en stor press på ÄFF. Avståndet fram till Assyriska är nio poäng. Det ÄFF, som vi såg på Stora Valla, är ingen avstigningskandidat utan ett lag för övre halvan av tabellen men det är just nu långt upp men det återstår 26 matcher, således 78 poäng att spela om.

Efter helgens match har jag stora förhoppningar på att avståndet framåt snabbt kommer att minska.

Hälsar!

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu ser det illa ut

Sex tävlingsmatcher, 540 minuter, noll gjorda mål. Det är inte utan, att en viss oro sprider sig i kroppen. Spelmässigt gladde ÄFF i söndags. De första 25 minuterna var riktigt bra men vi hade få avslut på mål trots ett stort spelövertag. Två avslut på mål är på tok för lite. Det skulle ändå ha stått 2-0 i halvtid. ÄFF: s chanser var av den digniteten att det var svårare att missa än att göra mål. ÄFF hade även den tredje stora målchansen strax innan Varberg fick sitt olycksaliga ledningsmål. Det är svårt att förstå hur en så etablerad måltjuv, som Fredrik Karlsson kunde missa ett sådant läge. Visserligen en rejäl bjudning från Varbergs mittbackar men det gäller att ta chansen, när den erbjuds så generöst. Det gjorde Mats André Kaland i Varberg, när ÄFF: s mittbackar likt åsnan mellan hötapparna inte kunde bestämma sig för vem som skulle sopa bort bollen. Efter det tappade ÄFF sitt vägvinnande spel från den första halvleken. Varberg kunde ta över och var det lag, som hade mest målchanser under den sista fjärdedelen av kampen. Varberg var inget märkvärdigt lag men de har en tydlig spelidé, om än tråkig så var den i alla fall effektiv. Sex poäng så här långt ger självförtroende och trygghet. Hos ÄFF har jag svårt att se någon tydlig spelidé än så länge. Skillnaden mellan framgång och motgång är dock hårfin, 2-0 i halvtid och matchen hade varit hemma. Dock vill jag påstå att tränartrojkan inte har hittat rätt startelva ännu. Det är hög tid, att göra det nu. Enligt min mening är det på mittfältet och i den främre linjen det akut behöver förändras. Vi måste få mer tryck på kanterna, oj vad vi saknar Mikael Dahlgren. Det slås för lite inlägg med kvalitet, tidiga inlägg. Är övertygad om att Fredrik Karlsson skulle omsätta dessa i ett eller annat mål.

Min absoluta uppfattning är att kantspelare till vänster skall ha en bra vänsterfot och kantspelare till höger en bra högerfot.  Robin Staaf må vara en bra fotbollsspelare men som högerbreddare är han begränsad. Det blir för omständligt och tar för lång tid, när bollen hela tiden skall läggas över på rätt fot.

”Ett kungarike för en målskytt”! Det gäller i högsta grad i ÄFF. Klarare chanser än de, som hemmalaget vaskade fram i söndags får man leta efter men in i nätet nådde ingen boll. Det där är en knepig situation. Det här är inget man kan träna på i veckan. Problemet sitter ovanför halsen. Det positiva med söndagsmatchen var att vi, trots allt, skapade fler lägen än i de två första matcherna. Vi får hoppas på att det magiska första målet kommer mot Degerfors på lördag, ett annat lag som fått en usel start på säsongen. Ingen lätt uppgift precis. Vi har inte vunnit på Stora Valla sedan 2011. Då hette match-hjältarna Tobias Johansson, två mål och Martin Andersen ett, när ÄFF vann med 3-1.

Hälsar!

Helgonet

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Svagaste starten sedan 2009

 

Årets start är den svagaste sedan 2009. Det året hade vi 0 poäng efter två matcher och 1-6 i målskillnad. I de matcherna hette motståndarna BK Häcken och Örgryte IS. Referaten från de inledande matcherna har verkligen inte varit upplyftande. En spelare fick godkänt efter matchen mot Assyriska, Vlado Zlojutro. Matchen mot Östersund såg jag själv och det var en deprimerande upplevelse framför TV-apparaten. Tack och lov tog Oscar Berglund revansch efter en mindre god insats i premiären annars hade förlustsiffrorna blivit betydligt större. Sebastian Carlsén vill jag också ge godkänd i den matchen för hans andra halvlek, då han visade löpvilja och vann närkamper, vilket ingen av de övriga utespelarna gjorde. I matchen mot Varberg hoppas jag, att Sebastian visar samma inställning från start och drar de andra med sig. Insatsen i Östersund var inte ok. Så viljelöst får inte ett lag uppträda, som har för avsikt att hänga med i ”Superettan” även nästa säsong. Det håller inte att förklara insatsen med, att Östersund var bra. Saknar trygghet och balans i laget och framåt har vi, hittills, varit helt uddlösa.

Det slogs alldeles för många felpass och lagspelet, både defensivt och offensivt, lyste med sin frånvaro på Jämtkraft Arena. Känns som tränartrojkan ännu inte fått till rätt laguppställning, d.v.s. rätt man på rätt plats. Dock, så hänger framgången, ”till syvende och sist”, framförallt på vad spelarna presterar på plan och där har de flesta i laget mycket att bevisa för sina supporters. Nu skall jag inte måla ”fan på väggen” men så här illa har det inte sett ut sedan vi tog steget upp för åtta år sedan. Det är 28 omgångar kvar och det här laget har rett ut större svårigheter än detta och kommer att göra det nu också. Det är jag övertygad om. Förra året tog vi tre av sex poäng av Varberg. Hemmamötet slutade i en 1-2 förlust på ett soligt Olympia där Junes Barny gav ÄFF ledningen efter drygt 20 spelade minuter men Varberg kunde vända och vinna med 2-1. Borta gjorde ”de gula” en heroisk insats och vann med matchens enda mål, signerat Albin Nilsson. Hoppas att den, för året, nyutnämnde lagkaptenen kan upprepa sin bravad från höstmötet. Kul att just Albin fått kaptensbindeln. En praktkille, väl värd detta hedersuppdrag.

Hur går då matchen imorgon?

Eftersom jag är en obotlig optimist, när det gäller ÄFF så tror jag benhårt på en trepoängare idag.                                                                                                                          Varför inte 2-1. Det får bli mitt tips.

Hälsar!

Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Äntligen premiär

Premiär, härligt och på söndag är det dags igen. Assyriska kommer på besök.             Båda lagen är rejält baissade inför säsongen. Båda är tippade att hamna på nedre halvan av tabellen och tros därmed bli inblandade i bottenstriden. Det gör inget. Tips är en sak men det skall avgöras på planen. Orsaken till den svaga tilltron för ÄFF har nog mest att göra med den ekonomiska turbulensen under förra året, då klubben var på väg mot konkurs. Konkurshotet avvärjdes men det återstår mycket arbete innan föreningen är på grön kvist. Resultaten på försäsongen har varit ömsom vin och ömsom vatten. Bottennappen var förlusterna mot division 1- lagen Norrby och Eskilsminne.  Nederlaget mot Norrby, 0-5, får bara inte ske. ÄFF mötte på kort tid fyra division1-lag och vann endast mot Halmia och Landskrona BoIS. Vinsten mot BoIS får ses, som något positivt. Förra året, vid, motsvarande tid, blev det storstryk mot Landskronalaget. Mot allsvenskt motstånd, Djurgården och Norrköping, gjorde ”de gula” emellertid bra resultat, vilket ingav ett visst hopp. Sedan dess har ett positivt träningsläger, med goda matchresultat genomförts. Summa summarum ser det sportsligt mycket bättre ut i år än förra året vid den här tiden.

Många spelare har försvunnit men de har ersatts på ett med råge. Den ende jag kommer att sakna är Mikael Dahlgren, vars offensiva kvaliteter kommer att saknas väldigt mycket. Fredrik Karlsson är, som jag ser det viktigaste nyförvärvet. En forwardstyp, som vi inte haft sedan Simovic.  Måtte han få vara frisk och fri från skador under 2015. Är han det, kommer han att göra minst tio mål under säsongen. Markus Bergholtz återkomst innebär att ÄFF, enligt mig, har, ett av ”Superettans” starkaste centrala mittfält. Tror att Markus innermittfältskollega, Sebastian Carlsén, tar ytterligare ett stort steg framåt i år. I Oscar Berglund har vi en av seriens bästa målvakter och han har bidragit till ett starkt försvarsspel i de matcher han spelat under försäsongen.

Johan Eiswold har, till alla supporters stora glädje, gjort comeback och får ses, som ett nyförvärv. Det spetsar ytterligare konkurrensen om platserna i startelvan, en konkurrens som enligt Jocke blir vassare än på flera år. Det låter lovande och borgar för framgång. Vem skall komplettera Fredrik Karlsson längst fram? Det är det jag funderar mest på. Jag hoppas, att det blir någon ”ynglingarna” Andreas Karlsson och Micke Baggner. Läste i veckan om vårt U-21-lags kross av seriefavoriterna J-Södras dito. I den matchen utmärkte sig Andreas och Micke på ett lysande sätt så kanske blir det deras år i år.

Årets ”Superetta” blir ett getingbo. Det finns, enligt mig ingen uttalad favorit. Skulle jag sätta pengar på något lag får det bli Ljungskile, som var nära förra året och som under en stor del av säsongen 2014, som jag ser det, var seriens bästa lag. Tror inte, att ÄFF kommer att dras in i någon bottenstrid i år även om expertisen tycks tro det.

Att vara ”underdog” tror jag är ett bra utgångsläge för Jocke och hans lag.  Är dock övertygad om att inget lag går säkert för ”de gula” men hur långt det räcker får vi se. Med en bra start kan det bära väldigt långt.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En iskall afton

Tidiga vårmatcher är inte kul. Kvällens match på Valhall Park var inget undantag. Blåsigt och kallt och en insats av ÄFF var som var iskall. Visserligen dominerade hemmalaget mittdelen av den första halvleken och borde även gjort ett par mål men i övrigt lät sig vårt ”Superettanlag” bli utmanövrerade av ett piggt spelande Eskilsminne. Med hög press och stor löpvilja tog ”Eskils”, helt rättvist, hem segern. I den andra halvleken skapade ÄFF inte en enda farlighet, mot det för dagen helt vitklädda Helsingborgslaget, medan gästerna fullt förtjänt lyckades trycka in två bollar bakom Carl Lindell. Detta var tredje matchen på raken mot division 1-motstånd. En vinst och två förluster med målskillnaden 1-7 borde väl ge den mest hängivne hemmasupportern skrämselhicka. Detta var min första match för året och jag hade hoppats på att få en del svar men lämnade istället Valhall Park med många frågetecken. Det vore förmätet av mig att, i nuläget, ha fler synpunkter på ÄFF: s status, individuellt och som lag men vi får hoppas, att det vänder redan i nästa match då Landskrona BoIS står på tur. Efter lördagens match bär det iväg på träningsläger i Turkiet och förhoppningsvis återvänder ÄFF hem, därifrån, som ett nytt lag. Förutsättningar finns! Ett flertal nyckelspelare varit sjuka och skadade. De är nu återställda och på väg tillbaka in i laget. Några spelade ikväll men de behöver några matcher för att komma i form. Fredrik Karlsson kom inte till spel, sjuk. Tror att med Fredrik på plan hade ÄFF gjort ett par mål och resultatet blivit ett annat. Det är bara att bryta ihop och komma igen!

 

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Den tuffaste säsongen hittills i ”Superettan”.

Så här skrev jag inför säsongspremiären mot Öster ”hemma/borta” på Olympia den 6:e april.

”Trots min osäkerhet är jag ändå beredd att stå fast vid vad jag skrev i min förra krönika om att ÄFF blir ett lag för övre halvan. Det lag, som imponerat mest under försäsongen av ”Superettans” lag är utan tvekan Sirius. Har Uppsalalaget en tillräckligt bred trupp kommer de att tillhöra toppskiktet. De degraderade lagen Öster och Syrianska borde också kunna höra dit men jag tror att de får svårt att upprepa Halmstads och Örebros bedrifter från föregående säsonger. Bland de absoluta topplagen räknar jag Sundsvall, Gais och Hammarby. Till outsidergruppen hör, utöver ÄFF, även Assyriska och Landskrona, som jag ser det. Tror att bottenstriden blir lika hård, som förra spelåret men om jag, utan inbördes placering, skall lista de lag, som jag tror kommer bland de fyra sista så säger jag Varberg, Värnamo, Degerfors och Husqvarna.”

Inte många rätt eller hur men även en blind höna hittar ett korn. Sirius blev ett topplag, liksom Sundsvall och Hammarby. Husqvarna åkte ur men sedan var mina tips uppåt väggarna fel. Det blev lite av upp- och nervända världen. Många lag överraskade stort. Mest kanske Ljungskile, som jag tyckte var seriens bästa lag under en stor del av seriespelet men som stupade strax före målsnöret. I kvalet till allsvenskan, mot Gefle, var de chanslösa.  För ÄFF: s del kom det under våren mycket att handla om den olycksaliga flytten till Olympia.  Det blev sämsta möjliga start mot ex-allsvenska Öster, förlust 1-4 och värre skulle det bli. Av vårens sju matcher ”hemma” på Olympia vanns bara en, mot Huskvarna 2-0.  Av 21 möjliga poäng togs bara 5, att jämföra med spel på bortaplan, som gav 8 poäng på sex matcher. Efter matchen mot Degerfors, förlust 1-4, var det hög tid, att agera. Fortsatt spel på Olympia skulle, utan tvekan, att leda till degradering. De som trodde annorlunda hade väldigt, väldigt fel och det gick att komma ”hem, tvärtemot vad många trodde. Med över tusen åskådare på Ängelholms idrottsplats och hemmaseger mot GAIS kunde inte hemkomsten den 28 juni blivit bättre. Fortsättningen blev väl ingen framgångssaga precis. Det var ömsom vin och ömsom vatten. Topparna var hemmasegrarna mot topplagen Hammarby och Jönköping. Även den heroiska insatsen mot Varberg i den 27:e omgången är minnesvärd. Flopparna var storförlusterna mot Degerfors och Värnamo. Degerfors hade vi speciellt svårt mot detta år, vilket förlusterna 1-4, 0-4 vittnar om men det var också Degerfors, som räddade oss från kvalspel genom att i säsongsavslutningen besegra Öster. Kvalspel hade varit vanskligt, vilket Östers öde skulle bekräfta. Det skrevs mycket om ÄFF 2014 men som vanligt mer om elände än om sportsliga framgångar. Konkurshot och strejkbryteri var ett par av rubrikerna. Inför matchen mot Varberg, då elva spelare tvingades lämna återbud pga. skador och avstängningar spekulerades det i tidningarna om strejk hade utbrutit i ÄFF. Svaret kom omedelbart. Efter en insats, som jag klassar som en bragd slogs Varberg tillbaka med 1-0. Varberg hade två skott på mål under 93 minuter. Segerskytten Albin Nilsson kommentar efter matchen var träffande:

”Det är vi mot världen nu”.

Så kände vi, vi som håller på ÄFF i vått och torrt. Lämnade åt sitt öde av en kommunledning, som länge hade svårt att fatta beslut och till sist valde, att inte stödja ÄFF i ett utsatt läge, fick föreningen förlita sig till sina närmsta vänner och de var många, skulle det visa sig. Från att ha varit utdömda, både sportsligt och ekonomiskt, reste sig klubben, likt en fågel Fenix ur askan och kan nu gå in i 2015 med stor tillförsikt. Allt har inte fallit på plats ännu. Det finns fortfarande orosmoln vid horisonten men visst, den ljusnande framtiden tillhör även ÄFF. Den nya klubbledningen, som jobbat stenhårt under hösten har gjort skillnad. Framförallt de, tränarna och hela seniortruppen skall krediteras för att ÄFF fortfarande tillhör svensk elitfotboll. Så även Mats Johansson, som inte längre är ordförande. Utan Mats hade ÄFF inte varit en elitklubb överhuvudtaget. Spelarrekryteringen inför det nya spelåret ser väldigt lovande ut och jag ser mycket optimistisk på kommande säsong, mer om detta senare.

 

Väl mött 2015

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ikväll kan kontraktet säkras.

Såg igår GAIS ta en, för dem värdefull, poäng mot Hammarby. Inte det resultat jag hade hoppats på men fullt rättvist. Värt att notera, Hammarby har tappat 11 poäng mot ”bottenlagen” ÄFF och GAIS. Svårt att förstå men ett faktum som också bekräftar att fotboll, som väl är inte är förutsägbart. Det kunde, från vår synvinkel, gått ännu sämre  på ”Gamla Ullevi”. ”Makrillarna” skapade de bästa målchanserna och hade med lite flyt vunnit matchen. Ikväll väntar den första ödesmatchen av två för ”de gula”. Uppdraget för ”Jocke” och laget är att undvika det kval, som i värsta fall leder till spel i division 1 nästa år. I derbyt på Landskrona Idrottsplats möts två hårt prövade lag. Det borde vara uppdukat för fest men det är två lag, som har haft rejäl uppförsbacke under säsongen och vi kan nog inte förvänta oss någon sprudlande tillställning. Värst är det för ”de randiga”, som står på randen till att degraderas. Det är de eller Assyriska, som kommer att få tömma den bittra kalken och följa Husqvarna ner till division 1. Vinnaren i den kampen får chansen att kvala sig kvar.                                                                                                                                                                             Det blir en gastkramande avslutning av serien, både i toppen och i botten. Hammarby, Sundsvall, Ljungskile utkämpar en förtätad kamp om de åtråvärda allsvenska platserna. ÄFF, GAIS, Öster, Syrianska är alla direkt inblandade i streckstriden om att undvika kval. Inget av de här lagen har räknat med kvalspel och kval för dessa lag blir en väldigt negativ upplevelse och därför hoppas jag innerligt att vi i ÄFF skall slippa detta.

Fördel för ÄFF är att vi har kontroll på vårt öde. Ser man till spelprogrammet och vilka lag, som har något att spela för så krävs det nog fyra poäng till för att vara på den säkra sidan. Det kan dock vara avgjort redan efter kvällens matcher. Vinner vi mot BoIS och Jönköping, som har en mikroskopisk chans att nå kval uppåt, samtidigt slår Öster är det klart för vår del. Kanske ett önsketänkande men fullt möjligt. Troligare är att serien avgörs i slutomgången den 2 november. För Landskronas del ser det mörkt ut även om de, förskräcklig tanke, skulle vinna ikväll. I sista omgången möter de Sundsvall på bortaplan, samtidigt som Assyriska tar sig an GAIS hemma. Vinner Södertäljelaget den matchen beseglas troligtvis Landskronalagets öde.

Detta scenario ser jag framför mig ikväll.

ÄFF vinner med 2-0. Jönköping slår Öster och därmed är vi, sportsligt sett, klara för ”Superettan” 2015. Sedan väntar nästa match. Den mot ekonomin och omvärlden. Även den vinner vi!

 

Hälsar!

 

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

I nöden prövas vännerna

Efter den väntade förlusten mot Ljungskile, 0-3, var det inte mycket, som talade för ÄFF i Superettan 2015. Skadeläget och avstängningar gjorde det svårt att få till en slagkraftig elva i den kommande matchen mot Husqvarna. Ekonomiskt såg det, om möjligt, ännu värre ut. Resultatlösa diskussioner hade förts med kommunen, om akut hjälp, sedan tidigt i augusti men föreningen fick inga besked överhuvudtaget. Trots oron i föreningen lyckades ÄFF kriga till sig en viktig poäng i bottenmötet mot Husqvarna i den följande omgången.

Efter kommunstyrelsens sammanträde den 29 september kom besked. Kommunledningen vägrade att hjälpa ÄFF, i det akuta ekonomiska läge som uppstått, främst genom den påtvingade flytten till Olympia. Ett beslut som har ifrågasatts av många då Rögle BK, i en liknande sits, fick hjälp i våras.

ÄFF var nu verkligen nere för räkning. Samma kväll, som beskedet kom var det ännu en måstematch, nu mot Syrianska på Ängelholms Idrottsplats. ”De gula ” gör en storstilad insats. Vinner hur rättvist, som helst med 1-0 genom ett elegant nickmål av Monday Samuel på Mikael Dahlgrens precisa inlägg. Ännu en gång visade ÄFF-spelarna prov på en enastående moral och sammanhållning. Undertecknat, som anlände till matchen i halvtid hade väntat en dämpad stämning men det var precis tvärtom. Det var som om alla ÄFF-vänner på läktaren och spelarna på plan knöt näven i fickan och gemensamt skrek ut:

”Nu jävlar skall vi visa dem”.

När Matt i omklädningsrummet efter matchen drog igång segerramsan kände vi alla, som var där, hur en eufori fyllde lokalen. Det kändes som om det nu var ÄFF mot resten av världen. Så var det dock inte. ”I nöden prövas vännerna”, heter det och det visade sig senare i veckan, att ÄFF har många vänner. En fantastisk insamling drogs igång för att hjälpa till och lösa det absolut mest akuta ekonomiska problemen. Fotbollsvänner över stora delar landet bidrog. Den största hjälpen kom dock från personer och företag med stort ÄFF-hjärta. Hotet att serien skulle avgöras genom ÄFF: s konkurs avvärjdes. Fotbollsverige kunde dra en lättnande suck. Även om krisen för ÄFF fortfarande inte är över, känns det skönt att serien kommer att avgöras på plan, i kampen om värdefulla poäng.

Matchen mot Syrianska gav inte bara viktiga poäng. Den gav också tränare Persson nya huvudbry. ÄFF: s två bästa spelare under säsongen, Sebastian Carlsén och Othman El Kabir fick, tvivelaktigt, nya varningar, vilket innebar att de var avstängda mot Varberg. Som om det inte var nog tvingades Eric Pothast utgå efter 34 minuter. Segern i Varberg får med bakgrund mot detta ses, som en bragd, en prestation, som för mig är större än när vi gick till allsvenskt kval 2011.

Jag känner mig ganska säker på att vi kommer att säkra fortsatt spel i ”Superettan” utan kval. Spelarna viker sig inte en tum. Sammanhållning är stark och alla jobbar för varandra. Resultatet kan bara bli ett.

Hyresvärden bör nog redan nu, seriöst fundera på hur arenafrågan 2015 skall lösas.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Det lutar åt kval

Det ser, lindrigt sagt, mörkt ut för ÄFF.  Storförluster mot Degerfors och Värnamo, många spelarskador gör att oddset för poäng mot Ljungskile på måndag är rekordlågt. Skulle vi, trots allt vinna matchen får det betraktas, som årets knall, i stark konkurrens med de dubbla segrarna mot Hammarby. Bohuslänningarna tillhör inte Ängelholmarnas favoritmotståndare. I vårmötet fick ”de gula” en riktig ”käftsmäll”, förlust 0-5. ÄFF vinner fel matcher. Vi har slagit Östersund, Hammarby, Jönköping, alla topplag men tagit stryk av GAIS, Öster, Degerfors och Landskrona, lag som, liksom vi är inblandade i kampen, att undvika det förhatliga kvalstrecket.  Det hade varit bättre, att vi hade besegrat dessa lag. Varför vi har lättare för att ta poäng från topplagen än bottenlagen är svårt att förstå, ja näst intill obegripligt men detta är inget nytt. Studerar man ÄFF: s matcher under ”Superettanåren” är det ett mönster som upprepats under flera säsonger. Det segerrika året 2011 förlorade vi båda matcherna mot Jönköping Södra, som då krigade i botten på tabellen.  Det kostade oss en allsvensk plats. På måndag möter vi seriens, just nu formstarkaste lag och jag har, trots mitt stora ÄFF-hjärta, mycket svårt att tro att det blir något annat än förlust. Det lutar starkt åt kvalspel för både oss och Landskrona BoIS. Direkt nedflyttning tror jag vi slipper. Husqvarna och Assyriska lär bli de lag, som får ”tömma den bittra kalken”. Jag hoppas och tror att laget har andra planer både vad det gäller matchen på måndag och risken för kval.

För mig och andra, som 2001 jobbade med ÄFF sänder Ljungskile positiva signaler. Det var på ”Starke Arvids Arena”, en vacker höstdag, den 20 oktober, som ÄFF för första gången säkrade en plats i elitfotbollen. När Mattias Eriksson i den 25:e spelminuten kvitterade till 1-1, som också blev slutresultatet, innebar det att lilla Ängelholm efter drygt sextio år i skuggan åter fick ett lag i den näst högsta divisionen. Ett oförglömligt minne, mitt absolut bästa under mina drygt 25 år i klubben.

Kom nu och stötta ÄFF på måndag! Det kommer att behövas!

 

Hälsar!

 

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Från Ernst-Happel-Stadion till Finnvedsvallen

Det har som bekant varit VM-kval och Sverige tog en välförtjänt poäng på Ernst-Happel-Stadion i Wien. Sverige gjorde ingen stormatch precis och det var starkt, att trots ett tidigt baklängesmål på en solklar straff, efter ett klantigt försvarsingripande av Sebastian Larsson, ändå knipa en poäng.Vi skall komma ihåg, att på fjorton försök har Sverige bara vunnit en match i den österrikiska huvudstaden.

Med en, inte fullt frisk Zlatan fick vi i inte till något sprudlande anfallsspel. Det kan väl heller inte kräva på bortaplan men trots det hade vi fler avslut på mål än Österrike. Ett av dessa, Erkan Zengins distinkta skott i ribban, kunde, till och med, gett oss segern. Försvarsspelet var som vanligt svajigt. Det verkar som Hamrén inte har förmågan, rent taktiskt, att lägga upp en försvarstaktik, som håller i 90 minuter. I tidigare krönikor har jag varit starkt kritisk mot mittbackarna men i denna match gör Andreas Granqvist, enligt mitt att se det, sin bästa landskamp någonsin. Kul för den ambitiöse Helsingborgaren. Det var istället Helsingborgs andra bidrag till backlinjen, Martin Olsson, som fallerade vid flera tillfällen. Enkla felpass, positionsmissar på pojklagsnivå får mig att tvivla på om Martin, just nu, är rätt man till vänster i backlinjen. Nåja, vi vet att Martin kan mycket bättre defensivt och offensivt har vi ingen bättre ytterback så han skall naturligtvis starta nästa match också. Kim Källström blir jag aldrig klok på. Han blandar och ger, allt ifrån topprestationer till riktigt enkla misstag. Albin Ekdahl har kommit för att stanna på det blå-gula mittfältet. En spelare med ett internationellt steg, stark i närkamperna och med en stor löpkapacitet dessutom. Erkan Zenging fick sitt internationella genombrott, inte bara för målet utan även för ett utmärkt spel i övrigt. Vårt blå-gula landslag börjar ta form och jag tror vi kan se fram mot ett framgångsrikt kval. Ett par av spelarna mot Österrike håller inte riktigt måttet på internationell landslagsnivå , åtminstone som startspelare men för första gången på länge känns det som vi har spelare, som knackar på landslagsporten, som har de kvaliteter, som behövs.

EM-kvalet har inneburit uppehåll i ”Superettan” men i helgen är dags igen och på måndag  åker ÄFF till Värnamo till ännu en måstematch.

Positiva bilder betyder mycket. Inför matchen mot Värnamo på måndag är det därför viktigt att tänka tillbaka på förra årets match på Finnvedsvallen, då ÄFF krossade smålandslaget med 5-2. Fram till dess hade vi haft ett dystert facit i Värnamo. Smålänningarna har överraskat positivt i år och ligger på en tämligen säker plats i tabellen. Behöver inte mer än 5-6 poäng till för att undvika kvalplats nedåt. ÄFF behöver dubbelt upp för att säkra sin fortsatta existens i ”Superettan”. För att vi skall vinna i Värnamo krävs det mer rutin på plan än vad vi hade mot Degerfors senast och så lär det bli med Matt Pyzdrowski och Sebastian Carlsén i startelvan. Det krävs också att de etablerade spelare, som faktiskt var med på plan på Stora Valla skärper till sig väsentligt. Tänker inte orda så mycket om den matchen i övrigt. Nu gäller det att glömma den ”skiten” och gå vidare.  Tror, som vanligt, på seger och tippar ÄFF-vinst med 3-1.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Snacka om scenförändring

Tar man som domare upp det gula kortet efter 8 minuter för en förseelse, som på sin höjd var frispark, tigger man om problem. Det gjorde Nermin Cisic och efter det hade han inte många rätt. Man brukar säga att domaren inte avgör matcher men i matchen mellan ÄFF och Sundsvall gjorde han det. Fram till den 25 minuten var det en jämn drabbning, då blåser Värnamodomaren straff för något som bara han ser och 0-1 är ett faktum. Vi andra såg att det var en solklar filmning och rätt domslut hade varit frispark till hemmalaget och varning till Sundsvallsanfallaren. Under några minuter tappar hemmaspelarna fokus, Albin blir skadad och under den sista kvarten av första halvlek blir vi vilsna i våra positioner. Under den perioden gör Sundsvall ytterligare ett mål och det kunde ha blivit fler fram till den befriande halvtidssignalen. Sundvall dominerade kraftigt och ”de gula” hängde inte alls med i Sundsvalls tempo. Det händer något i omklädningsrummet för ut kommer ÄFF, som ett helt nytt lag. Överger försiktigheten och pressar högt upp i banan. Resultatet blev något av en metamorfos. ÄFF tar över matchen helt och hållet och pressar tillbaka Norrlandslaget rejält. I den 61:a minuten reducerar Othman El Kabir på ett klassmål. Efter det skapar ÄFF chans på chans mot ett passivt Sundsvall. På läktaren väntar vi bara på kvitteringsmålet. Då ingriper domare Cisic än en gång och förändrar matchbilden. Redan i den första halvleken hade han varnat hemmalagets bäste spelare, Sebastian Carlsén, för en bagatellartad förseelse. Nu i 75:e matchminuten hittar han ännu ett obegripligt skäl till att ge Sebastian hans andra varning och därmed rött kort. Trots detta fortsätter ÄFF att trycka tillbaka ”Giffarna” och endast turen räddar gästerna från en kvittering. Närmast är Eric Pothast med två nickar strax över målramen.

På lördag väntar Degerfors, som gav oss en rejäl runda på Olympia. Det är dags, att ta revansch! Trots frånvaron av mittfältsmotorn Carlsén och Matt Pyzdrowski ser jag med tillförsikt fram mot matchen. Kan vi upprepa vårt spel från den andra halvleken har vi en bra chans till en ”trea”. Vi har fullgoda ersättare och jag ser därför inte någon anledning att tippa annat än vinst för ÄFF.

 

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tredje raka hemma

Det är väl ingen, som nu, ifrågasätter värdet av att få spela hemma, att ha en hemmaplan, som ger trygghet och känslan av att här kan vi slå alla lag i serien. Efter tre raka hemmasegrar ser det ljust ut för ÄFF. Jag vågar påstå, att vi inte hade fixat nio raka poäng hemma, borta på Olympia. Det var en mycket passande rubrik, som HD hade satt till ”Nolles” artikel om matchen:

”Nu har ÄFF hittat hem”.

Det var en imponerande första halvlek vi fick se från hemmalaget igår. Med hög press och snabba omställningar dominerade ÄFF de första 45 minuterna. ÄFF: s fembackslinje var rena Berlinmuren och stoppade effektivt ”söderlagets” anfallsförsök. Efter El Kabirs ledningsmål i den sjunde minuten satt man bara och väntade på ”tvåan”, som mer hade speglat händelserna på plan. Hela första halvlek präglades av en sprudlande optimism från ”de gula”, som spelade lite, som i trance. I den andra halvleken blev ÄFF rejält tillbakatryckta, dock utan att ”Bajen” lyckades skapa några riktiga farligheter, bortsett från målet, som helt riktigt blev bortdömt för offside och ett missat friläge.

Det var många, som var riktigt bra igår. Bäst på plan, tillsammans med evigt unge Kennedy Bakircioglu, var Sebastian Carlsén. En lysande fotbollstalang, som nu är på god väg, att få sitt definitiva genombrott i svensk elitfotboll. En spelare, som har alla möjligheter, att gå vidare i karriären så småningom. Han har på ett lysande sätt ersatt Robin Nilsson, som för övrigt har gjort succé i Gefle. En annan spelare, som verkligen tagit chansen, när ÄFF gick över till en fembackslinje, är Fredrik Lundgren. Återigen fick vi se honom genomföra en, närmast, felfri match. Stark i närkamperna och suverän i höjden dominerade han tillsammans med kapten Westerblad det egna straffområdet. Naturligtvis gjorde alla i hemmalaget en kanonmatch men de nämnda tyckte jag stack ut mest. Hammarby har svårt för ÄFF. Det visar statistiken men jag kan också konstatera, att ”Bajen”, i nuvarande form, kommer att få svårt, att ta någon av de två första platserna, för direkt uppflyttning till allsvenskan.

På måndag kommer serietvåan GIF Sundsvall på besök. En betydlig svårare nöt att knäcka. Våra möten med Sundsvall har inte varit framgångsrika. Av sju matcher har ÄFF bara lyckats vinna en, 2010 på bortaplan, då Daniel Andersson spikade igen buren och vi vann med matchens enda mål. Tre har Sundsvall vunnit och tre har slutat oavgjort. Förra året tog vi poäng borta men förlorade hemma med 2-0. Båda Sundsvalls mål exekverades av skytteligaledaren, Johan Eklund. Sundsvall är i grym form men kan vi få kontroll norrlänningarnas skyttekung tror jag på ett oavgjort resultat. Mitt tips får bli 1-1.

 

Hälsar!

Helgonet 48

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hammarby IF-upplagt för publikfest.

 

2009 åkte Hammarby ur allsvenskan och sedan dess har laget varit favorit till seriesegern i ”Superettan” varje säsong men misslyckats gång på gång. Trots en god ekonomi och tillgång till den bästa spelartruppen har man varit långt ifrån avancemang till allsvenskan. 2011 var det ytterst nära att ”söderlaget” fick ta steget ned i division I. Alla fotbollsintresserade kommer ihåg den dramatiska matchen på Ängelholms idrottsplats, inför rekordpublik, den 22 oktober det året, då Hammarby på övertid lyckades peta in det segermål, som innebar förnyat kontrakt. I morgon kommer ”söderbröderna” på ett nytt besök till Ängelholm. Lika favorittyngda, som tidigare men nu leder de serien. ÄFF är definitiv inte Hammarbys favoritmotståndare. Av nio möten sedan 2010 har ”de gula” vunnit fyra, Hammarby tre och två har slutat oavgjorda. Målskillnaden är också i ÄFF: s favör, 12-11. Senaste mötet på Tele 2-Arena vann ÄFF, helt sensationellt med 2-1. Under ”Nanne” Bergstrands trygga ledning tycks dock nu Hammarby vara på väg, att uppfylla sina supporters innerliga önskan, att återföra laget till allsvenskan. Det är, för mig, en gåta att man inte redan är där. Jag tänker inte försöka förklara Hammarbys ständiga misslyckande. Det skulle ta alltför stort utrymme i denna spalt. Dock tror jag, att förklaringarna får sökas i klubbens historia, i den press, som jämförelser med tidigare framgångar och spelare sätter på dagens ledarstab och spelartrupp.

Det är en avgrund mellan ÄFF: s och Hammarbys sportsliga förutsättningar och ändå skulle jag inte bli förvånad om hemmalaget vinner i morgonkväll. Det lär i alla fall bli en folkfest, om vädret håller, med förhoppningsvis ett par tusen åskådare på idrottsplatsen, varav hälften Hammarbysupporters.

Tyvärr har inte HD-sporten registrerat, att det är stormatch på gång på Ängelholms idrottsplats. Skälet är väl, att de under veckan har haft fullt upp, att skriva om Rögles, träningsstart, ekonomi, två träningsmatcher och om hur de skall nå SHL. Kul för Rögle och det har jag inget emot men var tog förhandsreferaten inför ÄFF: s hemmamatch vägen? Dessutom har ju innebandylaget FCH startat försäsongen, bytt tröjfärg och spelat träningsmatcher, vilket kräver sitt utrymme! I morgon kommer säkert några spalter om måndagens match men det är för sent även om det är bättre än inget alls. ÄFF hade behövt draghjälp under veckan för att locka publik.

Rubriksättning och bild efter förra matchen mot Assyriska säger också en del om lokaltidningens intresse för ÄFF. Så här stod det i rubriken:

”ÄFF-mittfältare på väg till Turkiet.”

Bilden som skulle illustrera matchen var en på Muamet Asanovski med information, om att han var på besök i en turkisk klubb. Det hade kanske varit bättre att använda en bild på någon, som faktiskt spelade.

Hur går matchen? Av fyra hemmamatcher under åren, mot ”Bajen”, har vi bara förlorat en, 2011 med knappa 1-0 så jag tror på poäng. 1-1 får bli mitt tips.

Hälsar!

Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kultlaget Hammarby IF

 

1918 gick två klubbar samman med Hammarby, Klara SK och Johanneshovs IF. Johanneshov ställde som villkor att laget skulle spela i deras svart-gula tröjor i 75 år, de klassiskt tigerrandiga och så blev det. Idag används det ursprungliga matchstället emellanåt vid bortamatcherna. Hammarby deltog i den första allsvenskan 1924/25 men åkte ur direkt. Den förste målskytten var från Hammarby, Rickard Larsson.  Laget blev tidigt folkkärt även om laget åkte upp och ner som en jojo i allsvenskan med ett par undantag när. Under perioden 1970-1988 var Hammarby ett stabilt allsvensk lag och 1982 spelade de SM-final mot IFK Göteborg, förlust 1-3. Det året vann IFK UEFA-cupen. 2001 vann söders hjältar allsvenskan. Det var första gången som HIF blev svenska mästare. När det hände var rubriken given, ” 103 års längtan är över ” men det stämde egentligen inte. Fotboll började Hammarby IF att spela först 1915. Tidigare var rodd huvudsporten. Hammarby var och är ”lillebror” inom Stockholmsfotbollen, en underdog, en arbetarklubb från söder, som förr inte ansågs vara fin nog att tävla i större sammanhang. Idag har Hammarby Sveriges finaste arena, bortsett från plastgräset, är det mest publikdragande laget och hemma på Tele 2-Arena lockar de mest publik i hela Fotbollsverige. Hammarby IF har supporters över hela landet, som troget hejar på ”sitt lag”, i med- och motgång. Är det några supporters, som förtjänar ett allsvenskt lag så är det Hammarbys.

Folkets kärlek till söderlaget beror säkert på lagets ursprung. Det fanns och finns många kulturpersonligheter som tagit laget till sitt hjärta och också skrivit om det. T.ex. Janne Halldoff, Lalla Hansson, Kenta Gustafsson och Olof Norbrink (Grönköpings Veckoblad) Spelare son Svenne Berka och den störste, ”Nacka” Skoglund har bidragit till folkkärheten. Det har kommit efterträdare, spelare i samma anda, som Kenta och Billy Olsson och i dagens lag Kennedy Bakircioglü. Det finns en kultur i klubben, som tilltalar många fotbollsälskare i hela landet och Hammarby IF har idag, trots spel i ”Superettan”, ett starkare supporterstöd än någonsin.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Stabilt försvarsspel gav poäng

ÄFF kämpade till sig en poäng i Södertälje. Spelmässigt var det ingen höjdare från vår sida men trots det var vi bara några minuter från en ny trepoängare. Assyriska dominerade kraftigt men ÄFF: s backlinje med Björn Westerblad och Fredrik Lundgren i spetsen stred tappert, som vanligt väl uppbackade av Matt Pyzdrovski. Trots spelmässigt stort underläge skapade vi tre riktigt bra chanser och på en av gjorde Sebastian Carlsén ett riktigt klassmål. På en, enligt Jocke, väl inövad hörnvariant, placerade Sebastian elegant bollen, otagbart, intill målvaktens vänstra stolpe, Vilket tillslag han har Carlsén. Han gjorde i övrigt en alldeles utmärkt match och var klart bäst på ”de gulas” mittfält. Dahlgren hade ingen lyckad eftermiddag, bortsett från en lysande frispark, som så när resulterade. Det är lite tråkigt, att se honom jogga hem när han tappat bollen, vilket hände ett par gånger. Vår högersida hade stora problem. Unge Rebin Assad tycks ha hamnat i en formsvacka. Han och Dahlgren hade stora problem att hålla rent på sin kant. Framförallt Christopher Ericsson hade lite av en julafton. Framåt är vi för tunna . El Kabir hade lite av en off-day, vilket må vara honom förlåtet. Han har varit vår, offensivt, bäste spelare under en längre period. Junes Barny återföll i gamla synder och blev alldeles för stillastående och kunde enkelt neutraliseras. Nu fick han en jättechans ändå, efter en bjudning av Assyriskas försvar men förvaltade den illa. Omid Nazari gjorde comeback utan att tillföra speciellt mycket men det kan man inte begära efter ett så långt uppehåll. Han kommer att bli en stor tillgång framöver. Känner absolut inga tvivel kring det. Andreas Karlssons dryga kvart såg heller inte så pjåkig ut. Han tog för sig rejält i närkamperna och visade, att han kan vara ett bra alternativ i främsta linjen, även om jag inte tror, att han är mogen som startspelare ännu. Nu väntar två svåra matcher hemma, mot Hammarby den 18 augusti, en match jag återkommer till i veckan samt mot Sundsvall på den därpå följande lördagen. Således väntar stora utmaningar på vårt unga lag men, hemma på Ängelholms idrottsplats kan vi, som jag sagt tidigare, slå vilket lag som helst så jag ser optimistiskt på våra möjligheter.

Hälsar!

Helgonet 4

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En seger som väcker förhoppningar!

Andra raka hemmavinsten, är ett kvitto på hur viktigt det är med att få spela ”hemma”. För oss, i ÄFF, ovärderligt och nu infinner sig känslan av att hemma är vi starka. Inget lag, oavsett tabellposition, skall känna sig säkra på Ängelholms idrottsplats. Jag påstår nu, att vi kan slå vilket lag som helst på hemmaplan.

Jag tycker, att ÄFF gjorde en riktigt bra match igår. Välorganiserat, disciplinerat i försvarsspelet tilläts inte seriefyran att skapa några målchanser. En i varje halvlek för att vara exakt. Jönköping kom till start med nio poäng och 11-2 i målskillnad på de tre senaste matcherna. Sett ur det perspektivet förtjänar ”de gula” ett högt betyg. ÄFF borde haft ledningen i paus men en bra målvakt och svaga avslut räddade Jönköping så långt. ÄFF var även under den andra halvleken, det bättre laget men skapade inga direkta farligheter, inte förrän i den 77: e minuten. Det målet är dock värt ett kapitel för sig.  På El Kabirs precisa inlägg dunkade Björn Westerblad, på volley med vänsterfoten, in segermålet. Tror knappast han någonsin har gjort ett snyggare mål. Här kan man verkligen tala om ”Joga bonito”.

Vilken scenförändring jämfört med GAIS- och Öster-matcherna. Skillnaden handlar mycket om attityder men också på återkomsten av skadade och avstängda spelare. Igår spelade ÄFF, som ett lag. Lagdelarna hängde väl ihop och alla jobbade för laget. Mikael Dahlgren och Eric Pothast återkomst i backlinjen skapade stabilitet. Mikaels offensiv är dessutom en förutsättning för att Jockes spelplan skall hålla. Backlinjen, i sin helhet, gjorde kanske sin bästa insats för året. Fredrik Lundgren imponerade på mig med sitt resoluta närkampsspel. Han vann också, i stort sett, varje nickduell. Jakob Augustsson spelade med den auktoritet, som jag förväntar mig av en av seriens mest rutinerade spelare. På mittfältet visade Sebastian Carlsén vad han kan prestera när han är som bäst. Bollvinnare, djupledslöpare, precisionspassare, allt detta visade han upp igår men det var ett tag sedan vi såg dessa kvaliteter hos den gode Sebastian. Vi får hoppas att detta var vändningen för honom och att laget i fortsättningen får ännu mer glädje av hans spetsegenskaper. Till sist, det som trots allt gläder mig mest, en skadefri Junes Barnys återkomst. Jag var, i slutet av vårsäsongen, starkt kritisk mot Junes spel och hans klandervärda inställning. I går fick vi se en helt annan Barny. Den Junes, som vi imponerades så av förra säsongen tycks ha återuppstått. Stark i närkamperna, som suverän bollmottagare såg han till att ÄFF kunde prestera ett  anfallsspel, som jag inte sett på länge.

Nu väntar Assyriska i nästa match. En väldigt svår uppgift väntar. Av någon obegriplig anledning har vi svårt mot lag, som ligger under oss i tabellen. Av de sex, som ligger där idag har vi förlorat mot fyra.

Det, som talar för oss är, att vi är bra på konstgräs. Inte minst segrarna mot Hammarby och Östersund bekräftar det. En vinst i Södertälje och vi kan börja blicka uppåt.

 

Mitt tips får bli vinst med 2-0.

 

Hälsar!

 

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En tuff höst väntar.

Ännu en tung förlust och vi faller på ”juniormisstag” Så får det inte fortsätta. Nu måste den negativa trenden vändas annars riskerar vi att cementeras i bottenstriden.

ÄFF hade tre skott på mål. Lika många som Öster men vi gör inga mål! Samtidigt är vi väldigt generösa mot våra motståndare. När Gero gör 1-0, var det en bjudning. Albin, som flera matcher i rad har varit säkerheten själv får hjärnsläpp och gör en huvudlös tackling utan att ha understöd. Öster andra mål var ännu värre. Av någon, obegriplig, helt onödig anledning står Monday Samuel, framgångsrik de senaste matcherna, kvar nere vid den ena hörnflaggan och Bergholtz tillåts göra 2-0 ur, ett annars solklart offsideläge. Vi får väl skylla på den extrema värmen men värmen var densamma för våra motståndare och de gjorde inga sådana misstag. Vi hade inte många målchanser men de var av den digniteten, att de borde resulterat i minst ett mål. ÄFF: s första halvlek var bra och vi borde också tagit ledningen på el Kabirs ypperligare målchans. Ledning där och poängen hade hamnat i Ängelholm. El Kabir är, som jag ser det, vår bäste spelare just nu. Bra offensivt med sin snabbhet och sitt goda passningsspel men har också utvecklats, trots sin litenhet, till en värdefull bollvinnare. Duktig på att läsa spelet, snodde han enkelt bollen från Österspelare vid flera tillfällen. Han slog också två precisa pass parallellt med målet, en i vardera halvleken, som borde resulterat men Staaf, i första och Karlsson, i den andra kom aningen försent och missade hårfint bollen.

Det är tid för förändring. Vi skapar alldeles för lite med nuvarande taktik. Tycker det är dags, att överge försiktigheten, att tro på den egna förmågan och gå på offensiven. Så länge vi gör ett mål mer än motståndarna så blir det seger. Den taktiken höll förra hösten och det kan den göra igen. Nu håller jag tummarna för att spelartruppen blir komplett igen så att Jocke och Magnus kan ställa med bästa möjliga lag i fortsättningen.

Nästa motståndare, Jönköpings Södra, har vi plusstatistik på. Det är dessutom det lag i ”Superettan”, som vi gjort flest mål på sedan vi gick upp. Vi får hoppas det fortsätter så.

 

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En debut, som ger hopp om framtiden

Erik Johansson, lägg namnet på minnet. Det var länge sedan jag såg en debutant, från start bör tilläggas, spela med en sådan auktoritet och beslutsamhet, som Erik gjorde mot Gais. Killen har ännu inte fyllt 17 år, fantastiskt. Tyvärr blev han offer för en av dessa dussindomare, som härjar i ”Superettan”. Är detta den svenska domarkårens reservkapital vi ser, finns det anledning till oro. I VM fick domarna direktiv, att inte dela ut varningar i den första halvleken, inom rimliga gränser förstås. Ett synnerligen klokt beslut men det är tydligen inget för den svenska ankdammen. Efter sju minuter drar domaren Jim Pettersson upp det gula, för en förseelse, som i VM inte ens hade blivit frispark. Så okänslig får man bara inte agera. Det korrekta hade naturligtvis varit, att ge Erik en tillsägelse. Efter 67 minuter trasslar en GAIS-spelare ihop sina fötter med Erik och vad gör den gode Jim. Han blåser straff. Helt grundlurad av den straffsökande GAIS-forwarden. Ridå för Erik naturligtvis, han blir utvisad och ÄFF förlorar matchen med 0-1. Nog om det! Erik kan vara stolt över sin insats. Här har vi en påläggskalv utöver det vanliga, sanna mina ord, en spelare som, om han satsar på en fotbollskarriär har lysande framtidsutsikter. ÄFF hade förtjänat en poäng för sitt enorma slit. Skador och avstängningar gjorde det till ett pussel för tränarduon, att få till ett slagkraftigt lag men det är min absoluta uppfattning, att den startelva som ställdes på benen borde ha räckt till seger. ÄFF gjorde ett dåligt lag bättre än vad de är genom att inte konsekvent följa sin spelplan. Mikael Dahlgren gick alltför sällan på offensiven och högersidan med honom och Baggner utgjorde sällan något hot mot GAIS vänsterförsvar. Det var bättre på andra sidan, där Albin vid ett par tillfällen var ytterst nära genombrott och friläge. Vårt innermittfält hade ingen lyckad kväll. Det gick alldeles för långsamt och konsekvensen blev alltför mycket bollflyttande i sidled. Snabba omställningar såg vi inte mycket av och det hänger samman med brister i vårt försvarsspel, där vi måste våga bli offensivare. Avståndet mellan lagdelarna är för stort för att vi skall kunna ställa om snabbt. Det krävs mod för att flytta upp backlinjen men tro mig, det kommer att löna sig. Se på Falkenberg, som krossade AIK med den taktiken.

Vårt forwardsproblem kvarstår. Finns inte så mycket att orda om det. Det mesta har jag har jag tagit upp i tidigare krönikor men jag kan inte låta bli att påpeka, att det tog Mattias Adelstam åtta minuter, att göra mål för sin nya klubb, Landskrona BoIS. Han borde varit aktuell även för oss. Egentligen vann GAIS rättvist. Matt räddade oss, ännu en gång, från ett större nederlag. De skapade mer än vad vi gjorde men det berodde inte så mycket på deras egen styrka utan mer för att vi tillät dem att dominera. Förstår inte riktigt denna respekt för ett lag, som låg sist i tabellen före matchen mot oss.

Öster nästa, ett lag på dekis men också ett lag, som spelade ut oss på Olympia. Några spelare kommer tillbaka till den matchen och jag räknar med en annan startuppställning. Skall vi vinna på Värendsvallen krävs det att flera av spelarna lyfter sig ett par klasser.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder serien

Ikväll spelar ÄFF på ”Gamla Ullevi” mot GAIS. Gamla Ullevi, som egentligen är Nya Ullevi fast det namnet är ju redan upptaget. Förvirrande, eller hur? Hur som helst! Nu har andra halvlek av ”Superettan” startat. Tre lag har tycks ha ryckt i toppen, Hammarby, Sundsvall och Ljungskile. Men de skall nog inte känna sig alltför säkra. Underifrån trycker flera utmanare på. Från fjärde plats, Varberg till den tolfte, Landskrona skiljer det inte mer än åtta poäng. Med dagens poängsystem är det snabbt inhämtat. Serien kommer att utvecklas till ett riktigt ”getingbo” och känns ovissare än på många år både vad det gäller upp- och nedflyttning.                                                                                                                                        Till dagens match har tre spelare kommit tillbaka efter skador, vilket är glädjande. Mest gläder jag mig, att åter få se Omid Nazari i spelartruppen. Trots matchoträning tror jag, att Omid har mycket att tillföra. På minuskontot för dagen står Junes Barny, Samuel Monday och eventuellt Jakob Augustsson. Avbräck naturligtvis men nu får andra chansen, att slå sig in i startelvan. Nu är det viktigt, att Jocke och Magnus håller fast vid sin spelplan. Den har varit framgångsrik och kan fortsätta vara det. Nyckeln till taktikens framgång, som jag ser det, är att våra ytterbackar vågar/får fortsätta med att vara offensiva i sitt spel. Tror att vi får se ett bättre GAIS i kväll, sämre än de var på Ängelholms idrottsplats kan det ju knappast bli. ”Makrillarna” tillhörde ju favoriterna inför seriestarten. De motgångar, som de haft sätter sig djupt och det är inte alldeles enkelt, att vända en sådan motgångstrend till framgång. Tror nog att de kommer att reda ut det prekära läget så småningom men förhoppningsvis vänder det inte idag. Tippar därför ÄFF-seger med 2-1.

Hälsar!

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 13

Vilken avslutning det blev på VM. Kanske inte den mest välspelade finalen någonsin men en väldigt spännande och underhållande match. Ett, spelmässigt, överlägset Tyskland försökte, länge förgäves, få hål på Argentina kompakta försvarslinje med Demichelis och Mascherano i spetsen. Tyskland hade 7 avslut på mål, Argentina inget trots en handfull farliga lägen men de hade svårt, att träffa mål. Higuains blev tidigt i matchen frispelad av Toni Kross men blev så överraskad, att han missade målet. En av VM:s bästa mittfältare fick hjärnsläpp och gjorde ett av sina få misstag i turneringen. Där borde Argentina tagit ledningen men det kändes skönt, att Kross inte blev straffad för sitt misstag. Argentina hade fler chanser men Tyskland var det klart bättre laget. De är värdiga mästare och när inhopparna Schurrle och Gotze fixade segern i den 113: e minuten visade det på en imponerande bredd. Tyskland årgång 2014 är ett av de mest kompletta fotbollslandslag jag någonsin skådat. Här finns talangen, kunnandet, erfarenheten och förmågan att agera, som ett lag. Detta mitt i all den individualism, som laget också rymmer och tillåts rymma. Ett långsiktigt arbete, som startade med Klinsmann inför hemma-VM 2006 har gett resultat. Coachen Jochim Löw spelar en stor roll. Löw har, trots att han varit ifrågasatt, haft modet, att fullfölja planen. Han har vågat släppa fram unga spelare, gett dem chansen men framförallt visat på stor förmåga att bygga ett vinnande lag.

Bastian Schweinsteiger slutar aldrig, att imponera på mig. Inledde grupp-spelet tämligen anonymt. Har sedan, match för match, blivit allt bättre för att i finalen vara planens, kanske, bäste spelare. Snacka om, att vara bäst när det gäller. Han fanns överallt, tacklade, bröt, knockades, kom igen. När han låg utslagen på gräset, efter en av sina oändliga närkamper och alla räknade med byte, reste han sig på nio och fortsatte. Det slog verkligen gnistor kring den gode Bastian. Likt en Döbeln vid Jutas stod han i främste ledet och manade på sina lagkamrater, tapprast av alla, beredd att kämpa till sista blodsdroppen.

I morgon återvänder världsmästarna till Tyskland och Berlin och det lär bli ett firande utan dess like. Visserligen var det här den fjärde titeln så vanan har de men sist det begav sig var för 24 år sedan. Fotbollsälskare kommer säkert ihåg Maradonas kamp mot den tyska lagmaskinen på Olympiastadion i Rom 1990. Då avgjordes matchen i den 85: e minuten genom att den vänsterfotade Andreas Brehme, säkert med högerfoten, slog in den tveksamt dömda straffen, matchens enda mål.

Tyskland vann VM, Costa Rica blev utslagna i kvartsfinalen men vilka är de största hjältarna. Så här mottogs Costa Rica vid sin hemkomst:

När de Costaricanska fotbollslandslaget anlände till flygplatsen Juan Santamaria Internationell Airport, huvudstaden San Josés flygplats, väntade 100000 på sina hjältar. Alla iklädda Costa Ricas röda landslagströja. Lars Hansson, sedan många år boende i landet, berättade för mig om mottagandet och beskrev hur han hade försökt komma över en av dessa dyrgripar. Det fanns, i stort sett inga tröjor kvar till försäljning och på de, som fanns kvar, hade priset nått astronomiska höjder. Längs autostradan till San José, en sträcka på ca 25 kilometer, stod folk i flerdubbla led för att hylla sina hjältar. . Den dagen var det ingen, som jobbade. Medierna uppskattade, något överdrivet förstås, att 70 procent av landets befolkning, var på plats för att delta i hyllningarna.

Hälsar!

Helgonet 48

 

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 12

Djamel Haimoudi, jag undrar, vilka vänner har han i FIFA:s domarkommitté? Denne säkert sympatiske, algerier, hade tilldelats matchen om tredje pris mellan Brasilien och Nederländerna. Inom 18 minuter avgjorde han matchen till Nederländernas fördel. Visserligen mot ett svagt Brasilien, som troligtvis hade förlorat i alla fall men på det här sättet fick de ingen ärlig chans, att utmana holländarna. I den tredje minuten dömer Djamel straff för en fällning, som sker knappt en meter utanför straffområdet och van Persie gör 1-0 till Nederländerna. I detta läge gör han två fel, straffen samt, att han inte ger Thiago Silva rött kort för frilägesutvisning. Fjorton minuter senare missar han och den assisterande domaren, på högerkanten, en klar offside. På det därpå följande inlägget gör David Luiz en helt obegriplig rensning direkt till Daley Blind, som enkelt gör 2-0. Men domareländet tar inte slut där. Scolari lyckas trots allt, genom ett par lyckade byten, i början av den andra halvleken, få bättre fart på sitt lag och Brasilien börjar skapa chanser. I den 69: e matchminuten drar dock monsieur Hamoudi definitivt ner rullgardinen för hemmanationen. Oscar, Brasiliens bäste för dagen, fälls mycket klart av den, i övrigt, utomordentlige holländske mittbacken Ron Vlaar. En solklar straff men inte för vår algeriske domare. Nej, han dömer gult kort på Oscar och holländsk frispark. Där går luften helt ur, de hårt prövade brasilianarna. Fotbollsdomare gör fel och det är mänskligt, att göra det men att de inte avgör matcher är, som jag ser det, ett helt felaktigt påstående. Det har vi sett flera exempel på i detta VM.

Det brasilianska laget saknade helt geist och vilja. Efter 1-7 mot Tyskland var självförtroende nere i fotsvetten. De bad nästan om ursäkt för sin existens. Helt i avsaknad av en ledare på plan och även sidan om var de att likna vid en skock får utan sin herde. Var fanns en Cafu, en Dunga, en Rivaldo, som hade kunnat lyfta Brasilien ur misären. Thiago Silva må vara en genomsympatisk person men som ledare på plan för detta vilsna landslag har han visat sig vara otillräcklig. Jo, jag vet, han är kapten i PSG men alla vet väl alla vem som leder det laget på plan. Mycket talande var, när han likt en skolpojke, med mössan i handen, försökte tala om för domaren, att han faktiskt fällde ”Hollywoodtalangen” Robben, utanför straffområdet. Lika tamt var det, när Oscar försökte påpeka för Haimoudi, att han blev regelvidrigt fälld av Vlaar. Fundera på hur Dunga och Cafu hade reagerat i denna situation. Med detta vill jag tala om, att det Brasilianska fotbollslandslagets huvudproblem handlar om bristen på goda ledare på och utanför plan. Att fundera på en fortsättning för Scolari är huvudlöst, han har definitivt gjort sitt. Det krävs nu, är någon med energi, kunnande och pondus stiger fram och ger alla dessa, av medier utnämnda stjärnor, en korrekt självbild och talar om för dem, att det inte räcker att tidigare fotbollsgenerationer tagit hem fem guld till Brasilien för att de skall kunna ta hem det sjätte. Nu ser jag fram mot, att få se Tyskland spela hem sitt fjärde VM-guld!

Till sist mitt VM-lag med fem tyskar, tre argentinare, två holländare samt en colombian. Ett lag, kanske inte med optimal balans men som Putte Kock en gång lär ha uttryckt det, ”de elva bästa spelarna skall vara på plan” och lät Niels Liedholm spela vänsterytter och Kjell Rosén högerytter. Positioner, de normalt aldrig hade spelat på. Det var vid OS i London 1948, när Sverige blev olympiska mästare.

Manuel Neuer

Ron Vlaar, Martin Demichelis   Mats Hummels

Philip Lahm Javier Mascherano Toni Kroos, Thomas Müller

James Rodrigues Arjen Robben, Lionel Messi

Hälsar!

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment