Från Ernst-Happel-Stadion till Finnvedsvallen

Det har som bekant varit VM-kval och Sverige tog en välförtjänt poäng på Ernst-Happel-Stadion i Wien. Sverige gjorde ingen stormatch precis och det var starkt, att trots ett tidigt baklängesmål på en solklar straff, efter ett klantigt försvarsingripande av Sebastian Larsson, ändå knipa en poäng.Vi skall komma ihåg, att på fjorton försök har Sverige bara vunnit en match i den österrikiska huvudstaden.

Med en, inte fullt frisk Zlatan fick vi i inte till något sprudlande anfallsspel. Det kan väl heller inte kräva på bortaplan men trots det hade vi fler avslut på mål än Österrike. Ett av dessa, Erkan Zengins distinkta skott i ribban, kunde, till och med, gett oss segern. Försvarsspelet var som vanligt svajigt. Det verkar som Hamrén inte har förmågan, rent taktiskt, att lägga upp en försvarstaktik, som håller i 90 minuter. I tidigare krönikor har jag varit starkt kritisk mot mittbackarna men i denna match gör Andreas Granqvist, enligt mitt att se det, sin bästa landskamp någonsin. Kul för den ambitiöse Helsingborgaren. Det var istället Helsingborgs andra bidrag till backlinjen, Martin Olsson, som fallerade vid flera tillfällen. Enkla felpass, positionsmissar på pojklagsnivå får mig att tvivla på om Martin, just nu, är rätt man till vänster i backlinjen. Nåja, vi vet att Martin kan mycket bättre defensivt och offensivt har vi ingen bättre ytterback så han skall naturligtvis starta nästa match också. Kim Källström blir jag aldrig klok på. Han blandar och ger, allt ifrån topprestationer till riktigt enkla misstag. Albin Ekdahl har kommit för att stanna på det blå-gula mittfältet. En spelare med ett internationellt steg, stark i närkamperna och med en stor löpkapacitet dessutom. Erkan Zenging fick sitt internationella genombrott, inte bara för målet utan även för ett utmärkt spel i övrigt. Vårt blå-gula landslag börjar ta form och jag tror vi kan se fram mot ett framgångsrikt kval. Ett par av spelarna mot Österrike håller inte riktigt måttet på internationell landslagsnivå , åtminstone som startspelare men för första gången på länge känns det som vi har spelare, som knackar på landslagsporten, som har de kvaliteter, som behövs.

EM-kvalet har inneburit uppehåll i ”Superettan” men i helgen är dags igen och på måndag  åker ÄFF till Värnamo till ännu en måstematch.

Positiva bilder betyder mycket. Inför matchen mot Värnamo på måndag är det därför viktigt att tänka tillbaka på förra årets match på Finnvedsvallen, då ÄFF krossade smålandslaget med 5-2. Fram till dess hade vi haft ett dystert facit i Värnamo. Smålänningarna har överraskat positivt i år och ligger på en tämligen säker plats i tabellen. Behöver inte mer än 5-6 poäng till för att undvika kvalplats nedåt. ÄFF behöver dubbelt upp för att säkra sin fortsatta existens i ”Superettan”. För att vi skall vinna i Värnamo krävs det mer rutin på plan än vad vi hade mot Degerfors senast och så lär det bli med Matt Pyzdrowski och Sebastian Carlsén i startelvan. Det krävs också att de etablerade spelare, som faktiskt var med på plan på Stora Valla skärper till sig väsentligt. Tänker inte orda så mycket om den matchen i övrigt. Nu gäller det att glömma den ”skiten” och gå vidare.  Tror, som vanligt, på seger och tippar ÄFF-vinst med 3-1.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Snacka om scenförändring

Tar man som domare upp det gula kortet efter 8 minuter för en förseelse, som på sin höjd var frispark, tigger man om problem. Det gjorde Nermin Cisic och efter det hade han inte många rätt. Man brukar säga att domaren inte avgör matcher men i matchen mellan ÄFF och Sundsvall gjorde han det. Fram till den 25 minuten var det en jämn drabbning, då blåser Värnamodomaren straff för något som bara han ser och 0-1 är ett faktum. Vi andra såg att det var en solklar filmning och rätt domslut hade varit frispark till hemmalaget och varning till Sundsvallsanfallaren. Under några minuter tappar hemmaspelarna fokus, Albin blir skadad och under den sista kvarten av första halvlek blir vi vilsna i våra positioner. Under den perioden gör Sundsvall ytterligare ett mål och det kunde ha blivit fler fram till den befriande halvtidssignalen. Sundvall dominerade kraftigt och ”de gula” hängde inte alls med i Sundsvalls tempo. Det händer något i omklädningsrummet för ut kommer ÄFF, som ett helt nytt lag. Överger försiktigheten och pressar högt upp i banan. Resultatet blev något av en metamorfos. ÄFF tar över matchen helt och hållet och pressar tillbaka Norrlandslaget rejält. I den 61:a minuten reducerar Othman El Kabir på ett klassmål. Efter det skapar ÄFF chans på chans mot ett passivt Sundsvall. På läktaren väntar vi bara på kvitteringsmålet. Då ingriper domare Cisic än en gång och förändrar matchbilden. Redan i den första halvleken hade han varnat hemmalagets bäste spelare, Sebastian Carlsén, för en bagatellartad förseelse. Nu i 75:e matchminuten hittar han ännu ett obegripligt skäl till att ge Sebastian hans andra varning och därmed rött kort. Trots detta fortsätter ÄFF att trycka tillbaka ”Giffarna” och endast turen räddar gästerna från en kvittering. Närmast är Eric Pothast med två nickar strax över målramen.

På lördag väntar Degerfors, som gav oss en rejäl runda på Olympia. Det är dags, att ta revansch! Trots frånvaron av mittfältsmotorn Carlsén och Matt Pyzdrowski ser jag med tillförsikt fram mot matchen. Kan vi upprepa vårt spel från den andra halvleken har vi en bra chans till en ”trea”. Vi har fullgoda ersättare och jag ser därför inte någon anledning att tippa annat än vinst för ÄFF.

 

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tredje raka hemma

Det är väl ingen, som nu, ifrågasätter värdet av att få spela hemma, att ha en hemmaplan, som ger trygghet och känslan av att här kan vi slå alla lag i serien. Efter tre raka hemmasegrar ser det ljust ut för ÄFF. Jag vågar påstå, att vi inte hade fixat nio raka poäng hemma, borta på Olympia. Det var en mycket passande rubrik, som HD hade satt till ”Nolles” artikel om matchen:

”Nu har ÄFF hittat hem”.

Det var en imponerande första halvlek vi fick se från hemmalaget igår. Med hög press och snabba omställningar dominerade ÄFF de första 45 minuterna. ÄFF: s fembackslinje var rena Berlinmuren och stoppade effektivt ”söderlagets” anfallsförsök. Efter El Kabirs ledningsmål i den sjunde minuten satt man bara och väntade på ”tvåan”, som mer hade speglat händelserna på plan. Hela första halvlek präglades av en sprudlande optimism från ”de gula”, som spelade lite, som i trance. I den andra halvleken blev ÄFF rejält tillbakatryckta, dock utan att ”Bajen” lyckades skapa några riktiga farligheter, bortsett från målet, som helt riktigt blev bortdömt för offside och ett missat friläge.

Det var många, som var riktigt bra igår. Bäst på plan, tillsammans med evigt unge Kennedy Bakircioglu, var Sebastian Carlsén. En lysande fotbollstalang, som nu är på god väg, att få sitt definitiva genombrott i svensk elitfotboll. En spelare, som har alla möjligheter, att gå vidare i karriären så småningom. Han har på ett lysande sätt ersatt Robin Nilsson, som för övrigt har gjort succé i Gefle. En annan spelare, som verkligen tagit chansen, när ÄFF gick över till en fembackslinje, är Fredrik Lundgren. Återigen fick vi se honom genomföra en, närmast, felfri match. Stark i närkamperna och suverän i höjden dominerade han tillsammans med kapten Westerblad det egna straffområdet. Naturligtvis gjorde alla i hemmalaget en kanonmatch men de nämnda tyckte jag stack ut mest. Hammarby har svårt för ÄFF. Det visar statistiken men jag kan också konstatera, att ”Bajen”, i nuvarande form, kommer att få svårt, att ta någon av de två första platserna, för direkt uppflyttning till allsvenskan.

På måndag kommer serietvåan GIF Sundsvall på besök. En betydlig svårare nöt att knäcka. Våra möten med Sundsvall har inte varit framgångsrika. Av sju matcher har ÄFF bara lyckats vinna en, 2010 på bortaplan, då Daniel Andersson spikade igen buren och vi vann med matchens enda mål. Tre har Sundsvall vunnit och tre har slutat oavgjort. Förra året tog vi poäng borta men förlorade hemma med 2-0. Båda Sundsvalls mål exekverades av skytteligaledaren, Johan Eklund. Sundsvall är i grym form men kan vi få kontroll norrlänningarnas skyttekung tror jag på ett oavgjort resultat. Mitt tips får bli 1-1.

 

Hälsar!

Helgonet 48

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hammarby IF-upplagt för publikfest.

 

2009 åkte Hammarby ur allsvenskan och sedan dess har laget varit favorit till seriesegern i ”Superettan” varje säsong men misslyckats gång på gång. Trots en god ekonomi och tillgång till den bästa spelartruppen har man varit långt ifrån avancemang till allsvenskan. 2011 var det ytterst nära att ”söderlaget” fick ta steget ned i division I. Alla fotbollsintresserade kommer ihåg den dramatiska matchen på Ängelholms idrottsplats, inför rekordpublik, den 22 oktober det året, då Hammarby på övertid lyckades peta in det segermål, som innebar förnyat kontrakt. I morgon kommer ”söderbröderna” på ett nytt besök till Ängelholm. Lika favorittyngda, som tidigare men nu leder de serien. ÄFF är definitiv inte Hammarbys favoritmotståndare. Av nio möten sedan 2010 har ”de gula” vunnit fyra, Hammarby tre och två har slutat oavgjorda. Målskillnaden är också i ÄFF: s favör, 12-11. Senaste mötet på Tele 2-Arena vann ÄFF, helt sensationellt med 2-1. Under ”Nanne” Bergstrands trygga ledning tycks dock nu Hammarby vara på väg, att uppfylla sina supporters innerliga önskan, att återföra laget till allsvenskan. Det är, för mig, en gåta att man inte redan är där. Jag tänker inte försöka förklara Hammarbys ständiga misslyckande. Det skulle ta alltför stort utrymme i denna spalt. Dock tror jag, att förklaringarna får sökas i klubbens historia, i den press, som jämförelser med tidigare framgångar och spelare sätter på dagens ledarstab och spelartrupp.

Det är en avgrund mellan ÄFF: s och Hammarbys sportsliga förutsättningar och ändå skulle jag inte bli förvånad om hemmalaget vinner i morgonkväll. Det lär i alla fall bli en folkfest, om vädret håller, med förhoppningsvis ett par tusen åskådare på idrottsplatsen, varav hälften Hammarbysupporters.

Tyvärr har inte HD-sporten registrerat, att det är stormatch på gång på Ängelholms idrottsplats. Skälet är väl, att de under veckan har haft fullt upp, att skriva om Rögles, träningsstart, ekonomi, två träningsmatcher och om hur de skall nå SHL. Kul för Rögle och det har jag inget emot men var tog förhandsreferaten inför ÄFF: s hemmamatch vägen? Dessutom har ju innebandylaget FCH startat försäsongen, bytt tröjfärg och spelat träningsmatcher, vilket kräver sitt utrymme! I morgon kommer säkert några spalter om måndagens match men det är för sent även om det är bättre än inget alls. ÄFF hade behövt draghjälp under veckan för att locka publik.

Rubriksättning och bild efter förra matchen mot Assyriska säger också en del om lokaltidningens intresse för ÄFF. Så här stod det i rubriken:

”ÄFF-mittfältare på väg till Turkiet.”

Bilden som skulle illustrera matchen var en på Muamet Asanovski med information, om att han var på besök i en turkisk klubb. Det hade kanske varit bättre att använda en bild på någon, som faktiskt spelade.

Hur går matchen? Av fyra hemmamatcher under åren, mot ”Bajen”, har vi bara förlorat en, 2011 med knappa 1-0 så jag tror på poäng. 1-1 får bli mitt tips.

Hälsar!

Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kultlaget Hammarby IF

 

1918 gick två klubbar samman med Hammarby, Klara SK och Johanneshovs IF. Johanneshov ställde som villkor att laget skulle spela i deras svart-gula tröjor i 75 år, de klassiskt tigerrandiga och så blev det. Idag används det ursprungliga matchstället emellanåt vid bortamatcherna. Hammarby deltog i den första allsvenskan 1924/25 men åkte ur direkt. Den förste målskytten var från Hammarby, Rickard Larsson.  Laget blev tidigt folkkärt även om laget åkte upp och ner som en jojo i allsvenskan med ett par undantag när. Under perioden 1970-1988 var Hammarby ett stabilt allsvensk lag och 1982 spelade de SM-final mot IFK Göteborg, förlust 1-3. Det året vann IFK UEFA-cupen. 2001 vann söders hjältar allsvenskan. Det var första gången som HIF blev svenska mästare. När det hände var rubriken given, ” 103 års längtan är över ” men det stämde egentligen inte. Fotboll började Hammarby IF att spela först 1915. Tidigare var rodd huvudsporten. Hammarby var och är ”lillebror” inom Stockholmsfotbollen, en underdog, en arbetarklubb från söder, som förr inte ansågs vara fin nog att tävla i större sammanhang. Idag har Hammarby Sveriges finaste arena, bortsett från plastgräset, är det mest publikdragande laget och hemma på Tele 2-Arena lockar de mest publik i hela Fotbollsverige. Hammarby IF har supporters över hela landet, som troget hejar på ”sitt lag”, i med- och motgång. Är det några supporters, som förtjänar ett allsvenskt lag så är det Hammarbys.

Folkets kärlek till söderlaget beror säkert på lagets ursprung. Det fanns och finns många kulturpersonligheter som tagit laget till sitt hjärta och också skrivit om det. T.ex. Janne Halldoff, Lalla Hansson, Kenta Gustafsson och Olof Norbrink (Grönköpings Veckoblad) Spelare son Svenne Berka och den störste, ”Nacka” Skoglund har bidragit till folkkärheten. Det har kommit efterträdare, spelare i samma anda, som Kenta och Billy Olsson och i dagens lag Kennedy Bakircioglü. Det finns en kultur i klubben, som tilltalar många fotbollsälskare i hela landet och Hammarby IF har idag, trots spel i ”Superettan”, ett starkare supporterstöd än någonsin.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Stabilt försvarsspel gav poäng

ÄFF kämpade till sig en poäng i Södertälje. Spelmässigt var det ingen höjdare från vår sida men trots det var vi bara några minuter från en ny trepoängare. Assyriska dominerade kraftigt men ÄFF: s backlinje med Björn Westerblad och Fredrik Lundgren i spetsen stred tappert, som vanligt väl uppbackade av Matt Pyzdrovski. Trots spelmässigt stort underläge skapade vi tre riktigt bra chanser och på en av gjorde Sebastian Carlsén ett riktigt klassmål. På en, enligt Jocke, väl inövad hörnvariant, placerade Sebastian elegant bollen, otagbart, intill målvaktens vänstra stolpe, Vilket tillslag han har Carlsén. Han gjorde i övrigt en alldeles utmärkt match och var klart bäst på ”de gulas” mittfält. Dahlgren hade ingen lyckad eftermiddag, bortsett från en lysande frispark, som så när resulterade. Det är lite tråkigt, att se honom jogga hem när han tappat bollen, vilket hände ett par gånger. Vår högersida hade stora problem. Unge Rebin Assad tycks ha hamnat i en formsvacka. Han och Dahlgren hade stora problem att hålla rent på sin kant. Framförallt Christopher Ericsson hade lite av en julafton. Framåt är vi för tunna . El Kabir hade lite av en off-day, vilket må vara honom förlåtet. Han har varit vår, offensivt, bäste spelare under en längre period. Junes Barny återföll i gamla synder och blev alldeles för stillastående och kunde enkelt neutraliseras. Nu fick han en jättechans ändå, efter en bjudning av Assyriskas försvar men förvaltade den illa. Omid Nazari gjorde comeback utan att tillföra speciellt mycket men det kan man inte begära efter ett så långt uppehåll. Han kommer att bli en stor tillgång framöver. Känner absolut inga tvivel kring det. Andreas Karlssons dryga kvart såg heller inte så pjåkig ut. Han tog för sig rejält i närkamperna och visade, att han kan vara ett bra alternativ i främsta linjen, även om jag inte tror, att han är mogen som startspelare ännu. Nu väntar två svåra matcher hemma, mot Hammarby den 18 augusti, en match jag återkommer till i veckan samt mot Sundsvall på den därpå följande lördagen. Således väntar stora utmaningar på vårt unga lag men, hemma på Ängelholms idrottsplats kan vi, som jag sagt tidigare, slå vilket lag som helst så jag ser optimistiskt på våra möjligheter.

Hälsar!

Helgonet 4

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En seger som väcker förhoppningar!

Andra raka hemmavinsten, är ett kvitto på hur viktigt det är med att få spela ”hemma”. För oss, i ÄFF, ovärderligt och nu infinner sig känslan av att hemma är vi starka. Inget lag, oavsett tabellposition, skall känna sig säkra på Ängelholms idrottsplats. Jag påstår nu, att vi kan slå vilket lag som helst på hemmaplan.

Jag tycker, att ÄFF gjorde en riktigt bra match igår. Välorganiserat, disciplinerat i försvarsspelet tilläts inte seriefyran att skapa några målchanser. En i varje halvlek för att vara exakt. Jönköping kom till start med nio poäng och 11-2 i målskillnad på de tre senaste matcherna. Sett ur det perspektivet förtjänar ”de gula” ett högt betyg. ÄFF borde haft ledningen i paus men en bra målvakt och svaga avslut räddade Jönköping så långt. ÄFF var även under den andra halvleken, det bättre laget men skapade inga direkta farligheter, inte förrän i den 77: e minuten. Det målet är dock värt ett kapitel för sig.  På El Kabirs precisa inlägg dunkade Björn Westerblad, på volley med vänsterfoten, in segermålet. Tror knappast han någonsin har gjort ett snyggare mål. Här kan man verkligen tala om ”Joga bonito”.

Vilken scenförändring jämfört med GAIS- och Öster-matcherna. Skillnaden handlar mycket om attityder men också på återkomsten av skadade och avstängda spelare. Igår spelade ÄFF, som ett lag. Lagdelarna hängde väl ihop och alla jobbade för laget. Mikael Dahlgren och Eric Pothast återkomst i backlinjen skapade stabilitet. Mikaels offensiv är dessutom en förutsättning för att Jockes spelplan skall hålla. Backlinjen, i sin helhet, gjorde kanske sin bästa insats för året. Fredrik Lundgren imponerade på mig med sitt resoluta närkampsspel. Han vann också, i stort sett, varje nickduell. Jakob Augustsson spelade med den auktoritet, som jag förväntar mig av en av seriens mest rutinerade spelare. På mittfältet visade Sebastian Carlsén vad han kan prestera när han är som bäst. Bollvinnare, djupledslöpare, precisionspassare, allt detta visade han upp igår men det var ett tag sedan vi såg dessa kvaliteter hos den gode Sebastian. Vi får hoppas att detta var vändningen för honom och att laget i fortsättningen får ännu mer glädje av hans spetsegenskaper. Till sist, det som trots allt gläder mig mest, en skadefri Junes Barnys återkomst. Jag var, i slutet av vårsäsongen, starkt kritisk mot Junes spel och hans klandervärda inställning. I går fick vi se en helt annan Barny. Den Junes, som vi imponerades så av förra säsongen tycks ha återuppstått. Stark i närkamperna, som suverän bollmottagare såg han till att ÄFF kunde prestera ett  anfallsspel, som jag inte sett på länge.

Nu väntar Assyriska i nästa match. En väldigt svår uppgift väntar. Av någon obegriplig anledning har vi svårt mot lag, som ligger under oss i tabellen. Av de sex, som ligger där idag har vi förlorat mot fyra.

Det, som talar för oss är, att vi är bra på konstgräs. Inte minst segrarna mot Hammarby och Östersund bekräftar det. En vinst i Södertälje och vi kan börja blicka uppåt.

 

Mitt tips får bli vinst med 2-0.

 

Hälsar!

 

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En tuff höst väntar.

Ännu en tung förlust och vi faller på ”juniormisstag” Så får det inte fortsätta. Nu måste den negativa trenden vändas annars riskerar vi att cementeras i bottenstriden.

ÄFF hade tre skott på mål. Lika många som Öster men vi gör inga mål! Samtidigt är vi väldigt generösa mot våra motståndare. När Gero gör 1-0, var det en bjudning. Albin, som flera matcher i rad har varit säkerheten själv får hjärnsläpp och gör en huvudlös tackling utan att ha understöd. Öster andra mål var ännu värre. Av någon, obegriplig, helt onödig anledning står Monday Samuel, framgångsrik de senaste matcherna, kvar nere vid den ena hörnflaggan och Bergholtz tillåts göra 2-0 ur, ett annars solklart offsideläge. Vi får väl skylla på den extrema värmen men värmen var densamma för våra motståndare och de gjorde inga sådana misstag. Vi hade inte många målchanser men de var av den digniteten, att de borde resulterat i minst ett mål. ÄFF: s första halvlek var bra och vi borde också tagit ledningen på el Kabirs ypperligare målchans. Ledning där och poängen hade hamnat i Ängelholm. El Kabir är, som jag ser det, vår bäste spelare just nu. Bra offensivt med sin snabbhet och sitt goda passningsspel men har också utvecklats, trots sin litenhet, till en värdefull bollvinnare. Duktig på att läsa spelet, snodde han enkelt bollen från Österspelare vid flera tillfällen. Han slog också två precisa pass parallellt med målet, en i vardera halvleken, som borde resulterat men Staaf, i första och Karlsson, i den andra kom aningen försent och missade hårfint bollen.

Det är tid för förändring. Vi skapar alldeles för lite med nuvarande taktik. Tycker det är dags, att överge försiktigheten, att tro på den egna förmågan och gå på offensiven. Så länge vi gör ett mål mer än motståndarna så blir det seger. Den taktiken höll förra hösten och det kan den göra igen. Nu håller jag tummarna för att spelartruppen blir komplett igen så att Jocke och Magnus kan ställa med bästa möjliga lag i fortsättningen.

Nästa motståndare, Jönköpings Södra, har vi plusstatistik på. Det är dessutom det lag i ”Superettan”, som vi gjort flest mål på sedan vi gick upp. Vi får hoppas det fortsätter så.

 

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En debut, som ger hopp om framtiden

Erik Johansson, lägg namnet på minnet. Det var länge sedan jag såg en debutant, från start bör tilläggas, spela med en sådan auktoritet och beslutsamhet, som Erik gjorde mot Gais. Killen har ännu inte fyllt 17 år, fantastiskt. Tyvärr blev han offer för en av dessa dussindomare, som härjar i ”Superettan”. Är detta den svenska domarkårens reservkapital vi ser, finns det anledning till oro. I VM fick domarna direktiv, att inte dela ut varningar i den första halvleken, inom rimliga gränser förstås. Ett synnerligen klokt beslut men det är tydligen inget för den svenska ankdammen. Efter sju minuter drar domaren Jim Pettersson upp det gula, för en förseelse, som i VM inte ens hade blivit frispark. Så okänslig får man bara inte agera. Det korrekta hade naturligtvis varit, att ge Erik en tillsägelse. Efter 67 minuter trasslar en GAIS-spelare ihop sina fötter med Erik och vad gör den gode Jim. Han blåser straff. Helt grundlurad av den straffsökande GAIS-forwarden. Ridå för Erik naturligtvis, han blir utvisad och ÄFF förlorar matchen med 0-1. Nog om det! Erik kan vara stolt över sin insats. Här har vi en påläggskalv utöver det vanliga, sanna mina ord, en spelare som, om han satsar på en fotbollskarriär har lysande framtidsutsikter. ÄFF hade förtjänat en poäng för sitt enorma slit. Skador och avstängningar gjorde det till ett pussel för tränarduon, att få till ett slagkraftigt lag men det är min absoluta uppfattning, att den startelva som ställdes på benen borde ha räckt till seger. ÄFF gjorde ett dåligt lag bättre än vad de är genom att inte konsekvent följa sin spelplan. Mikael Dahlgren gick alltför sällan på offensiven och högersidan med honom och Baggner utgjorde sällan något hot mot GAIS vänsterförsvar. Det var bättre på andra sidan, där Albin vid ett par tillfällen var ytterst nära genombrott och friläge. Vårt innermittfält hade ingen lyckad kväll. Det gick alldeles för långsamt och konsekvensen blev alltför mycket bollflyttande i sidled. Snabba omställningar såg vi inte mycket av och det hänger samman med brister i vårt försvarsspel, där vi måste våga bli offensivare. Avståndet mellan lagdelarna är för stort för att vi skall kunna ställa om snabbt. Det krävs mod för att flytta upp backlinjen men tro mig, det kommer att löna sig. Se på Falkenberg, som krossade AIK med den taktiken.

Vårt forwardsproblem kvarstår. Finns inte så mycket att orda om det. Det mesta har jag har jag tagit upp i tidigare krönikor men jag kan inte låta bli att påpeka, att det tog Mattias Adelstam åtta minuter, att göra mål för sin nya klubb, Landskrona BoIS. Han borde varit aktuell även för oss. Egentligen vann GAIS rättvist. Matt räddade oss, ännu en gång, från ett större nederlag. De skapade mer än vad vi gjorde men det berodde inte så mycket på deras egen styrka utan mer för att vi tillät dem att dominera. Förstår inte riktigt denna respekt för ett lag, som låg sist i tabellen före matchen mot oss.

Öster nästa, ett lag på dekis men också ett lag, som spelade ut oss på Olympia. Några spelare kommer tillbaka till den matchen och jag räknar med en annan startuppställning. Skall vi vinna på Värendsvallen krävs det att flera av spelarna lyfter sig ett par klasser.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder serien

Ikväll spelar ÄFF på ”Gamla Ullevi” mot GAIS. Gamla Ullevi, som egentligen är Nya Ullevi fast det namnet är ju redan upptaget. Förvirrande, eller hur? Hur som helst! Nu har andra halvlek av ”Superettan” startat. Tre lag har tycks ha ryckt i toppen, Hammarby, Sundsvall och Ljungskile. Men de skall nog inte känna sig alltför säkra. Underifrån trycker flera utmanare på. Från fjärde plats, Varberg till den tolfte, Landskrona skiljer det inte mer än åtta poäng. Med dagens poängsystem är det snabbt inhämtat. Serien kommer att utvecklas till ett riktigt ”getingbo” och känns ovissare än på många år både vad det gäller upp- och nedflyttning.                                                                                                                                        Till dagens match har tre spelare kommit tillbaka efter skador, vilket är glädjande. Mest gläder jag mig, att åter få se Omid Nazari i spelartruppen. Trots matchoträning tror jag, att Omid har mycket att tillföra. På minuskontot för dagen står Junes Barny, Samuel Monday och eventuellt Jakob Augustsson. Avbräck naturligtvis men nu får andra chansen, att slå sig in i startelvan. Nu är det viktigt, att Jocke och Magnus håller fast vid sin spelplan. Den har varit framgångsrik och kan fortsätta vara det. Nyckeln till taktikens framgång, som jag ser det, är att våra ytterbackar vågar/får fortsätta med att vara offensiva i sitt spel. Tror att vi får se ett bättre GAIS i kväll, sämre än de var på Ängelholms idrottsplats kan det ju knappast bli. ”Makrillarna” tillhörde ju favoriterna inför seriestarten. De motgångar, som de haft sätter sig djupt och det är inte alldeles enkelt, att vända en sådan motgångstrend till framgång. Tror nog att de kommer att reda ut det prekära läget så småningom men förhoppningsvis vänder det inte idag. Tippar därför ÄFF-seger med 2-1.

Hälsar!

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 13

Vilken avslutning det blev på VM. Kanske inte den mest välspelade finalen någonsin men en väldigt spännande och underhållande match. Ett, spelmässigt, överlägset Tyskland försökte, länge förgäves, få hål på Argentina kompakta försvarslinje med Demichelis och Mascherano i spetsen. Tyskland hade 7 avslut på mål, Argentina inget trots en handfull farliga lägen men de hade svårt, att träffa mål. Higuains blev tidigt i matchen frispelad av Toni Kross men blev så överraskad, att han missade målet. En av VM:s bästa mittfältare fick hjärnsläpp och gjorde ett av sina få misstag i turneringen. Där borde Argentina tagit ledningen men det kändes skönt, att Kross inte blev straffad för sitt misstag. Argentina hade fler chanser men Tyskland var det klart bättre laget. De är värdiga mästare och när inhopparna Schurrle och Gotze fixade segern i den 113: e minuten visade det på en imponerande bredd. Tyskland årgång 2014 är ett av de mest kompletta fotbollslandslag jag någonsin skådat. Här finns talangen, kunnandet, erfarenheten och förmågan att agera, som ett lag. Detta mitt i all den individualism, som laget också rymmer och tillåts rymma. Ett långsiktigt arbete, som startade med Klinsmann inför hemma-VM 2006 har gett resultat. Coachen Jochim Löw spelar en stor roll. Löw har, trots att han varit ifrågasatt, haft modet, att fullfölja planen. Han har vågat släppa fram unga spelare, gett dem chansen men framförallt visat på stor förmåga att bygga ett vinnande lag.

Bastian Schweinsteiger slutar aldrig, att imponera på mig. Inledde grupp-spelet tämligen anonymt. Har sedan, match för match, blivit allt bättre för att i finalen vara planens, kanske, bäste spelare. Snacka om, att vara bäst när det gäller. Han fanns överallt, tacklade, bröt, knockades, kom igen. När han låg utslagen på gräset, efter en av sina oändliga närkamper och alla räknade med byte, reste han sig på nio och fortsatte. Det slog verkligen gnistor kring den gode Bastian. Likt en Döbeln vid Jutas stod han i främste ledet och manade på sina lagkamrater, tapprast av alla, beredd att kämpa till sista blodsdroppen.

I morgon återvänder världsmästarna till Tyskland och Berlin och det lär bli ett firande utan dess like. Visserligen var det här den fjärde titeln så vanan har de men sist det begav sig var för 24 år sedan. Fotbollsälskare kommer säkert ihåg Maradonas kamp mot den tyska lagmaskinen på Olympiastadion i Rom 1990. Då avgjordes matchen i den 85: e minuten genom att den vänsterfotade Andreas Brehme, säkert med högerfoten, slog in den tveksamt dömda straffen, matchens enda mål.

Tyskland vann VM, Costa Rica blev utslagna i kvartsfinalen men vilka är de största hjältarna. Så här mottogs Costa Rica vid sin hemkomst:

När de Costaricanska fotbollslandslaget anlände till flygplatsen Juan Santamaria Internationell Airport, huvudstaden San Josés flygplats, väntade 100000 på sina hjältar. Alla iklädda Costa Ricas röda landslagströja. Lars Hansson, sedan många år boende i landet, berättade för mig om mottagandet och beskrev hur han hade försökt komma över en av dessa dyrgripar. Det fanns, i stort sett inga tröjor kvar till försäljning och på de, som fanns kvar, hade priset nått astronomiska höjder. Längs autostradan till San José, en sträcka på ca 25 kilometer, stod folk i flerdubbla led för att hylla sina hjältar. . Den dagen var det ingen, som jobbade. Medierna uppskattade, något överdrivet förstås, att 70 procent av landets befolkning, var på plats för att delta i hyllningarna.

Hälsar!

Helgonet 48

 

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 12

Djamel Haimoudi, jag undrar, vilka vänner har han i FIFA:s domarkommitté? Denne säkert sympatiske, algerier, hade tilldelats matchen om tredje pris mellan Brasilien och Nederländerna. Inom 18 minuter avgjorde han matchen till Nederländernas fördel. Visserligen mot ett svagt Brasilien, som troligtvis hade förlorat i alla fall men på det här sättet fick de ingen ärlig chans, att utmana holländarna. I den tredje minuten dömer Djamel straff för en fällning, som sker knappt en meter utanför straffområdet och van Persie gör 1-0 till Nederländerna. I detta läge gör han två fel, straffen samt, att han inte ger Thiago Silva rött kort för frilägesutvisning. Fjorton minuter senare missar han och den assisterande domaren, på högerkanten, en klar offside. På det därpå följande inlägget gör David Luiz en helt obegriplig rensning direkt till Daley Blind, som enkelt gör 2-0. Men domareländet tar inte slut där. Scolari lyckas trots allt, genom ett par lyckade byten, i början av den andra halvleken, få bättre fart på sitt lag och Brasilien börjar skapa chanser. I den 69: e matchminuten drar dock monsieur Hamoudi definitivt ner rullgardinen för hemmanationen. Oscar, Brasiliens bäste för dagen, fälls mycket klart av den, i övrigt, utomordentlige holländske mittbacken Ron Vlaar. En solklar straff men inte för vår algeriske domare. Nej, han dömer gult kort på Oscar och holländsk frispark. Där går luften helt ur, de hårt prövade brasilianarna. Fotbollsdomare gör fel och det är mänskligt, att göra det men att de inte avgör matcher är, som jag ser det, ett helt felaktigt påstående. Det har vi sett flera exempel på i detta VM.

Det brasilianska laget saknade helt geist och vilja. Efter 1-7 mot Tyskland var självförtroende nere i fotsvetten. De bad nästan om ursäkt för sin existens. Helt i avsaknad av en ledare på plan och även sidan om var de att likna vid en skock får utan sin herde. Var fanns en Cafu, en Dunga, en Rivaldo, som hade kunnat lyfta Brasilien ur misären. Thiago Silva må vara en genomsympatisk person men som ledare på plan för detta vilsna landslag har han visat sig vara otillräcklig. Jo, jag vet, han är kapten i PSG men alla vet väl alla vem som leder det laget på plan. Mycket talande var, när han likt en skolpojke, med mössan i handen, försökte tala om för domaren, att han faktiskt fällde ”Hollywoodtalangen” Robben, utanför straffområdet. Lika tamt var det, när Oscar försökte påpeka för Haimoudi, att han blev regelvidrigt fälld av Vlaar. Fundera på hur Dunga och Cafu hade reagerat i denna situation. Med detta vill jag tala om, att det Brasilianska fotbollslandslagets huvudproblem handlar om bristen på goda ledare på och utanför plan. Att fundera på en fortsättning för Scolari är huvudlöst, han har definitivt gjort sitt. Det krävs nu, är någon med energi, kunnande och pondus stiger fram och ger alla dessa, av medier utnämnda stjärnor, en korrekt självbild och talar om för dem, att det inte räcker att tidigare fotbollsgenerationer tagit hem fem guld till Brasilien för att de skall kunna ta hem det sjätte. Nu ser jag fram mot, att få se Tyskland spela hem sitt fjärde VM-guld!

Till sist mitt VM-lag med fem tyskar, tre argentinare, två holländare samt en colombian. Ett lag, kanske inte med optimal balans men som Putte Kock en gång lär ha uttryckt det, ”de elva bästa spelarna skall vara på plan” och lät Niels Liedholm spela vänsterytter och Kjell Rosén högerytter. Positioner, de normalt aldrig hade spelat på. Det var vid OS i London 1948, när Sverige blev olympiska mästare.

Manuel Neuer

Ron Vlaar, Martin Demichelis   Mats Hummels

Philip Lahm Javier Mascherano Toni Kroos, Thomas Müller

James Rodrigues Arjen Robben, Lionel Messi

Hälsar!

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 11

Argentina vann, så långt hade jag rätt men det blev ingen kamp mellan lagets två stjärnor, Messi och Robben. Båda två spelade en tämligen anonym roll i matchen fram till straffläggningen, då båda satta sina straffar med ackuratess. För Messis innebar det stor glädje och en efterlängtad finalplats. Studerade Messi efter straffdramatiken. Några hämningslösa glädjeyttringar var det inte tal om. Hans leende såg något konstlat ut. Kanske var det så att han hade nära till tårarna eller har han efter alla framgångar svårt för att uttrycka sin glädje på ett naturligt sätt.

Det var inte mycket till briljant anfallsspel vi fick se. Båda lagen spelade överdrivet försiktigt och det var tydligt, att det viktigaste var, inte att vinna, utan att inte förlora. Därmed var coacherna inställda på ett straffavgörande. Tråkigt för publiken och långt ifrån den fotbollsfest, tyskarna bjöd på dagen före. I går var det försvarsspelare, som fick briljera. Planens bästa spelare hittade jag i respektive backlinje. Ron Vlaar spelade i 120 minuter helt felfritt för att sedan vackla fram och med flackande blick slå en usel straff. Synd om denne försvarsgigant, som gång på gång neutraliserade Messi. Demichelis, mittback i Argentina, visade igår, att han är en av turneringens absolut bästa försvarsspelare och höll ihop den argentinska backlinjen förnämligt. Arjen Robben hade ett avslut mot mål. Holland hade totalt ett mot mål. Det säger det mesta om Argentinas försvarsspel. Stor del i detta, framgångsrika, ”igelkottförsvar” hade också mittfältsgiganten Mascherano. Straffläggningen skipade rättvisa. Argentina vann rättvist. De var bäst i förlängningen och hade då två frilägen, som borde resulterat. Denna gång bytte van Gaal inte målvakt. Det borde han gjort. Jasper Cillessen, en i övrigt lysande målvakt, agerade väldigt tamt på straffarna. Var egentligen inte nära förrän på den sista ”stramaren”, som han borde tagit. Han verkade helt nollställd, utan temperament och engagemang eller var han, helt enkelt, skitnervös. En sak, som kan ha spelat roll var det faktum, att han i kvartsfinalen blev utbytt och därmed fått en indikation på att van Gaal, inte riktigt litar på honom, när det kommer till straffar. Sergio Romero i Argentinas mål visade sig vara rena motsatsen till Cillessen, agerade med pondus och engagemang och gjorde en strålande räddning på Wesley Sneijders straff. Kanske avgjordes matchen, när Nederländerna gjorde två tidiga byten, i den andra halvleken och därmed inte kunde spela ut sitt trumfess, Tim Krul, till straffläggningen. Hur det är med det, får vi aldrig veta. Det är något, vi miljontals experter får spekulera kring. Nu väntar en förhoppningsvis underhållande final. Med Tyskland på ena planhalvan, utgår jag från att det blir det och tippat har jag redan gjort. Med viss framgång, tar jag mig rätten att tillägga.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 10

Först och främst vill jag tala om, att jag aldrig under hela mitt fotbollsliv sett ett landslag prestera det spel Tyskland gjorde i gårdagens semifinal mot Brasilien. På 19 minuter pulveriserade tyskarna brasilianarna och gjorde fem mål. Det kändes, som det tyska landslaget kom från en annan planet med oanade och oförståliga krafter. Man fick riktigt nypa sig i armen för att inse, att det verkligen hände.

Mitt första stora minne med fotboll var VM i Sverige 1958. Då satt jag, en liten tioåring, och var ledsen för att Sverige hade åkt på storstryk, 5-2, mot fenomenalt spelande ”Brassar”. Det där laget kunde jag rabbla, om så i sömnen. Det kan jag fortfarande. I matchen före, i semifinalen, hade Sverige sensationellt slagit ut de regerande världsmästarna Västtyskland. Efter Liedholms ledningsmål var Sverige världsmästare i fem minuter, vilken känsla! Dåtidens experter trodde på allvar att Sverige skulle få revansch på ”brassarna” för 1-7-nederlaget i Rio de Janeiro åtta år tidigare. I den nionde minuten startade firma Garrincha-Vava sin uppvisning och matchen vände matchen och resten är historia. Det var Brasiliens första VM-guld av, hittills, fem. Det finns ett dystert kapitel i den brasilianska VM-historien, som överskuggat allt annat, fram tills nu. Det var finalförlusten mot Uruguay vid hemma-VM 1950. Inför 199000 åskådare, ett troligtvis oslagbart rekord, vann Uruguay med 2-1. Det har man inte glömt och vid VM 2014 skulle Brasilien få sin upprättelse genom att ta sitt sjätte VM-guld. I Belo Horizonte, där semifinalen spelades, fanns det väl heller ingen brasilianare, som efter tio minuter, inte trodde på revansch. I den elfte minuten började raset, den fullständigt obegripliga kollapsen. Turneringes bäste spelare så här långt, Thomas Müller gör då 1-0 på världens, hittills, mest framgångrika fotbollslandslag. De följande 18 minuterna var makabra, inte bara för Brasiliens folk utan även för alla oss andra, som låtit oss tjusas av det brasilianska artisteriet från Pele till Neymar, ingen nämnd och ingen glömd. Jag var helt paralyserad av det jag såg och hoppades innerligt att Tyskland skulle slå av på takten. Det jag såg var kattens lek med råttan, ett pojklag mot ett seniorlag. Det gjorde ont att se efterföljarna, till min barndoms hjältar, bli så i grunden förnedrade. Tyskland gick ned i varv och Brasilien hade några chanser och lyckades också göra ett mål men dessförinnan hade den tyska inhopparen Schurrle, enkelt gjort två på ett fullständigt desillusionerat brasseförsvar. Med distans är det bara, att konstatera, att årets upplaga av Brasilien är bland det svagaste någonsin. Deras favoritskap är till stor del en medieprodukt och ingen i laget har kunnat leva upp till sitt rykte bortsett från Neymar. Detta sagt utan att på något sätt förringa Tysklands insats. För evigt kommer detta brasilianska landslag ha ingraverat siffrorna1-7, i pannan. I Brasilien är fotboll just nu viktigare än religion och därför kommer ingen av de brasilianska spelarna att glömmas och ingen kommer heller att förlåtas, även om de vinner matchen om tredje pris eller blir världsmästare 2018.
Igår var det Tyskland, som stod för, joga bonito.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 9

Jag drog en lättnadens suck, när Nederländerna gick vidare. Det är bara, att gratulera Costa Rica, att ha gått så här långt men det hade varit ett nederlag för fotbollen med Costa Rica i en semifinal. Ett lag, som på två matcher har haft 2 avslut på mål, skall inte kunna avancera så här långt. De hade tur i åttondelen och de hade ännu mer tur nu i kvartsfinalen. Stolparna, ribban har verkligen varit Navas bästa vänner men visst han presterade också ett målvaktsspel på absolut toppnivå. Holländarna var förkrossande överlägsna och ändå går kampen till förlängning och avgörs på straffar. Louis van Gaal var iskall. I den sista spelminuten i förlängningen gör han ett målvaktsbyte. In kommer Tim Krull och avgör matchen med två formidabla straffräddningar. Genialt, eller bara en lycklig omständighet. Varken Cillessen eller Krul har meriter, som straffspecialister men van Gaal visste uppenbart vad han gjorde och nu väntar Argentina i semifinal. Matchens lirare, utan tvekan Arjen Robben, denne, av motståndarna bespottade spelare för sina filmningar men för Nederländerna ovärderliga spelare, har som Messi i Argentina, burit fram sitt landslag till en välförtjänt semifinal. I mina ögon filmade Robben inte en enda gång i gårdagens match.

När jag följer Argentinas väg mot den final, som de själva så starkt eftersträvar och Messis insatser så här långt, känner jag historiens vingslag komma emot mig. Det var så här det såg ut, när Argentina gick till final i Italien 1990. Det var då Maradona bar hela det argentinska folkets dröm om, att ännu en gång få lyfta VM-bucklan på sina axlar och få det bekräftat, att de fortfarande hade världens bästa landslag i fotboll. Nu kan Messi bli lika stor som Diego Armando Maradona. Nu tror jag inte, att Argentina vinner VM men de kommer att gå till final. Matchen mot Nederländerna på onsdag kommer att bli en giganternas kamp mellan Messi och Robben. Den uppgörelsen vinner Messi. Argentina vann rättvist mot Belgien. Det borde blivit 2-0. Messis friläge i slutet borde resulterat. Sådana lägen sätter han, vanligtvis, nio av tio gånger. Blev faktisk lite besviken på, världens kanske mest lovande fotbollslandslag, som inte lyckades hota Argentina i någon större utsträckning. Två avslut på mål är alldeles för lite, om man har ambitionen, att gå till final men jag tippar, att det Belgien vi har sett i turneringen kommer att ta hem nästa Europamästerskap.

Finalen blir en upprepning av vad som skedde i Italien 1990. Ett tappert kämpande Argentina kommer att få sträcka vapen mot lagmaskinen Tyskland. I matchen om tredje pris vinner Brasilien mot Nederländerna men det kommer inte att räcka för att få det brasilianska folkets välsignelse.

 

Hälsar Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 8

Med Lahm i rätt position och Hummels tillbaka fick Tyskland en tämligen bekväm resa fram till semifinalen. Tyskarna bjöd inte på någon sprakande underhållning precis men segern var helt rättvis. Frankrikes unga lag med Benzema i spetsen skall ha all heder för sin insats. Den genomsympatiske Deschamps, den franske förbundskaptenen, var klockren i sin analys. ”Vi gjorde allt vi kunde och vi hade våra chanser men Tyskland var för dagen det bättre laget och de hade en utomordentlig målvakt i Neuer.” Ett uttalande av en stor ledare. Jag är övertygad om att ”Les Bleus” i nästa stora mästerskap kommer att gå ännu längre än till kvartsfinal. Tyskland spelade klokt. Efter ett klart spelövertag och ett tidigt ledningsmål i den första halvleken, drog sig tyskarna tillbaka och överlät initiativet till Frankrike. Fransmännens övertag var dock skenbart. Det var Tyskland, som hade de klaraste målchanserna. Den inhoppande Andre Schurrle hade två frilägen, varav ett borde resulterat. På övertid fick Benzema ett kanonläge, att kvittera men Neuer stod ännu en gång i vägen och krossade därmed Fransmännens dröm om semifinal. Nu är jag ganska övertygad om att Tyskland också går till final.

Brasilien hade inte fler växlar men lyckade vinna ändå. Nyemar dominerade inte, som i tidigare matcher och de snabba colombianerna lyckades i stort sett neutralisera honom. Hulk gjorde en av sina bättre matcher i turneringen men lyckades inte med det, som är hans huvuduppgift, att göra mål. Fred sliter för laget men jag har svårt, att se hans storhet. När anfallet svek klev istället två oväntade matchhjältar fram, de båda mittbackarna från PSG, Thiago Silva och David Luiz och säkrade Brasiliens semifinalplats. Luiz mål var en riktig ”rackarrökare” från 35 meter. Bortsett från segern blev det en olycklig kväll för Scolari och hans lag. Silva fick sin andra varning efter att fått hjärnsläpp och dragit på sig en fullständigt onödig utvisning och är avstängd i semifinalen mot Tyskland. Neymar blev fult attackerad av Juan Zunigas, som satte sitt knä i ryggen på brasilianaren och han är därmed borta från vidare spel i turneringen. I mina ögon var det en väldigt grov förseelse, som definitivt bör rendera colombianen ett straff i efterhand. Colombia var tagna av stunden och gjorde en svag första halvlek, då laget, i stort sett inte skapade en enda målchans. I andra halvlek flyttade Colombia fram sina positioner och jämnade ut spelet. I den 80: e minuten reducerade James Rodriguez på straff. Mario Yepes forcerade in en kvitteringsboll alldeles i slutet av matchen, som korrekt dömdes bort för offside men mer än så blev det inte. Drömmen för Brasilien lever ett tag till men inte längre än till tisdag.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 7

Det tjugonde världsmästerskapet i fotboll skall nu avgöras. Den 13 juli spelas finalen på Estádio Jornalista Mário Filho. Maracanã är namnet i folkmun efter området i Rio Janeiro, där stadion ligger. I Brasilien är drömscenariot en final mellan de två stora i Sydamerikansk fotboll, hemmanationen och Argentina. Jag tror inte det blir så. Traditionens makt visat sig vara stark i VM-historiken. Vissa mönster uppträder tydligt. När turneringen går i Europa möts oftast två lag från Europa. Vid endast tre tillfällen av tio, Sverige 1958, Italien 1990 och Frankrike 1998, har ett av finallagen varit från Sydamerika. Europeiska lag vinner sällan utanför Europa. Vid VM i Sydafrika 2010, skedde det för första gången, då Spanien blev världsmästare. Det vanligaste finalscenariot, när mästerskapet går utanför Europa, är att finalen går mellan lag från den europeiska och den sydamerikanska kontinenten. Detta har skett sju av tio gånger. Senast undantaget var finalen i Sydafrika 2010, då Nederländerna var Spaniens finalmotståndare. Vid VM 1930 möttes Uruguay och Argentina. I Brasilien-VM 1950 hette finallagen Uruguay och Brasilien. Jag tror på traditionens makt. Det blir en final mellan Sydamerika och Europa.

Colombia har imponerat men när det kommer till kritan har Brasilien en växel till, Fred och Hulk hittar målet och så är Brasilien i semifinal. Tyskland är Tyskland och Frankrike unga lag kommer inte att räcka till men det krävs att Lahm spelar högerback och att Hummels är tillbaka i mittförsvaret. Utan dessa förändringar känns tyskarnas backlinje mycket osäker. Trots detta så tror jag vi kommer att få se en semifinal mellan Brasilien och Tyskland. På den andra halvan är lite lättare att tippa. Nederländerna kommer, relativt enkelt, att ta sig vidare. Det fantastiska Costa Rica har nått sitt slutmål. Det kommer att krävas en Lionel Messi i superform för att Argentina skall kunna hota Belgien. Det Belgien som, så här långt, tillsammans med Colombia har spelat den bästa fotbollen. Tror inte att Messi, årgång 2014 har de kvaliteter som krävs för att bära fram Argentina till semifinal. Är ganska övertygad om, att den 9 juli är det Nederländerna och Belgien, som möts i Sao Paulo i en gastkramande match mellan två rivaliserande länder, inte bara när det gäller fotboll. Jag har en klar uppfattning om vilket lag som tar hem titeln men tänker inte avslöja det förrän efter kvartsfinalerna. Fortfarande kan andra saker påverka matchernas utgång, t.ex. sjukdomar. Det ryktas just nu, att tyskarna har drabbats av en lättare influensa och det kan göra skillnad.

Hälsar!

Helgonet 48

 

.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 6

Grekland gav, som jag ser det bort segern mot Costa Rica. Med ett stort övertag i bollinnehav och 10-1 i avslut på mål, är det svårt att förstå hur grekerna kunde missa avancemang men det gjorde de. Jag unnar verkligen Costa Rica segern. Fram till åttondelsfinalen hade de spelat klart bättre fotboll än grekerna. I den här matchen gjorde det inte. Costa Rica hade ett avslut på mål. Det var segermålet, som dessutom, enligt mig, var en målvaktstavla men alla mål räknas. Nu ställs costaricanerna mot Nederländerna i kvartsfinalen. För det kan laget, till stor del, tacka den fantasiske Keylor Navas i målet, en av de bästa målvakterna så här långt.

Nederländerna har flyt och dessutom domsluten på sin sida. I matchen mot Mexiko var detta, som jag ser, det avgörande. Åtta av tio domare hade inte blåst straff, när den notoriske filmaren, Arjen Robben, föll i straffområdet i den 91: a minuten. Inte så att jag tycker att slutresultatet var orättvist på något sätt men Robbens Hollywoodtakter förtar lite av äran för den holländska segern. Det var en mycket underhållande match där båda lagen bjöd fantastisk fotbollsunderhållning. Det kunde ha gått hur som helst. Mexikanerna har sig själva skylla också, när man i den andra halvleken började fega och spelade alltför defensivt. Där tappade Mexiko det spelövertag de tidigare hade haft i matchen eller var så att man helt inte orkade gå på offensiven.

Argentina imponerade inte på något sätt i åttondelsfinalen mot Schweiz. Lika lite som de gjort tidigare i turneringen. Segern med 1-0 var dock helt rättvis och borde varit något mål större. Även denna match gick till förlängning. Mest beroende på Diego Benaglios storartade målvaktspel, som höll Schweiz kvar i matchen. Ett ineffektivt Argentina hade förtvivlat svårt att få hål på det kompakt spelande alplandet och ännu en åttondelsfinal tycktes vara på väg mot en avgörande straffläggning. Då slår han till, Lionel Messi, efter en tempoväxling förbi två motståndare frispelar han elegant Angel Di Maria, som med en precisionsspark, otagbart, förpassar bollen i mål. Tillsammans med Colombia är Belgien det lag, som hittills imponerat mest på mig. I sina bästa stunder spelar de en bländande fotboll. Gårdagen var inget undantag. De mötte ett vilt kämpande USA, som tycks hämta kraft från ingenstans när de borde varit slagna. I den första förlängningskvarten gjorde Belgien två sällsynt eleganta mål genom mittfältsgiganten Kevin De Bruyne, en av VM bästa mittfältare och superinhopparen Romelu Lukaku. Därmed borde matchen varit avgjord, men inte. USA kom, ofattbart nog, tillbaka och dominerade de avslutande 15 minuterna. Gjorde 1-2 i den 107: e matchminuten genom supertalangen Julian Green och alldeles i det självande slutet kvitterade sånär ”Jänkarna” på en genial frispark signerad mittfältsgiganten Michael Bradley. Frisparken ger mig nostalgiska minnen. Den var, i stort sett, en exakt kopia av den frispark, som vi, i Ängelholms IF, lade på den sedan länge insomnade söderklubben i Helsingborg, HBIS. Året var 1969. Det är på sin plats, att tillägga, att vår frispark satte nätet i dallring. Belgien var, utan tvekan, det bättre laget. Långa stunder var det en kamp mellan den fenomenale Tim Howard i USA-målet och de belgiska avslutarna. Howard gjorde 16 räddningar, vilket torde vara VM-rekord, alla tider. Spelmässigt hävdade sig amerikanarna dock väl. Bollinnehavet fördelades i stort sett 50/50. Men USA hade inte tillräcklig spets på den sista tredjedelen för att på allvar kunna hota belgarna. Belgien hade tjugo avslut på mål, USA fem.                                                                                                                                                                   Av åtta kvartsfinallag satte jag sex, det är jag nöjd med. Missade de två, som jag förutspådde skulle bli de svåraste, Nederländerna och Costa Rica, se VM-krönika 4.

I morgondagens krönika kommer jag att berätta hur det kommer att gå i fortsättningen.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 5

Matchen mellan Brasilien och Chile blev en rysare. Det bollskickliga Chilelaget försvarade sig utomordentligt, hade ett visst övertag i bollinnehav men det var Brasilien, som skapade mest, 10-4 i avslut på mål. Tack vare ett lysande målvaktsspel, de brasilianska anfallarnas oförmåga att avsluta och kanske också en domartabbe, när Howard Webb underkände Hulks mål. Hursomhelst vann brassarna rättvist. Straffavgörande var en uppvisning i dåliga straffar. Nerver naturligtvis men av spelare på den här nivån har man rätt att kräva mer. Det var svårt att se några världsmästare-kvaliteter hos Brasilien. En bra målvakt, Thiago Silva och en lysande Neymar räcker inte hela vägen till FIFA World Cup-pokalen.     Colombia har imponerat mest så här långt. Ett starkt kollektiv men också ett lag med skickliga individualister. Ett desillusionerat Uruguay hade inte mycket att sätta emot. Colombianerna var bättre i allt. Resultatet 2-0 var smickrande för världsmästarna från 1950. Colombia kan gå hela vägen. Med ett solitt försvarsspel och ett bländande anfallsspel, där VM bäste spelare så här långt tillsammans med Thomas Müller, James Rodriguez, spelar huvudrollen. Jag skulle jag inte bli förvånad, om vi efter årets VM får en ny medlem i världsmästarklubben.

Frankrike imponerade med oerhört stark sista halvtimme. Före det hade ”Les Bleus” det väldigt tufft mot ett aggressivt spelande Nigeria. Deschamps byte i den 62: a minuten, då han bytte in Antoine Griezmann, mot den för dagen bleke Arsenalanfallaren Giroud skulle visa sig bli ett genidrag. Benzema fick nu inta sin naturliga roll, centralt i forwardslinjen. Benzema och Griesmann hittade varandra, som handen i handsken och i den 72: a minuten borde den förre gjort mål, efter ett växelspel med Griesmann. Nu dröjde det ytterligare sju minuter innan fransoserna fick håll på nigerianerna. Det var den unge, oerhört lovande Pogba, som på nick kunde ge Frankrike ledningen. Succébytet bekräftades på tilläggstid, då Griesmann var inblandad i det självmål, som förde fram Frankrike till 2-0. Det är svårt att uttala sig om ”Les Bleus” kapacitet. Tycker att de haft lite av en gräddfil så här långt. Nu ställs de mot Tyskland i kvarten och då blir det lite av examensprövning för detta, unga, lovande Frankrike.                                                                                                                                                              Algeriet bjöd verkligen upp kamp mot Tyskland i ordets rätta bemärkelse. De kämpade formligen till sista blodsdroppen. Trots att de spelmässigt var tämligen underlägsna under stora delar av kampen lyckades de få matchen till förlängning. Med en perfekt taktik skakade de om det tyska laget. Med en oerhörd löpvilja störde de ideligen tyskarnas uppspelsfas. Jag har sällan sett så många felpass från ett tyskt landslag, som i den första halvleken. I slutet av matchen gick algerierna på knä och flera av dem fick kramp men ändå lyckade hota ända till slutet och gjorde också mål under förlängningen, i den 121: a minuten. Då hade Tyskland gjort två, genom den inhoppande André Schurrle och en av plandominanterna Mesut Özil. Mest blev jag dock imponerad av Thomas Müller, inte denna gång som målskytt utan mer av hans arbetskapacitet. Blir han aldrig trött? I måndagens match upplevde jag honom som, näst intill, en evighetsmaskin. Rais M´Bolhi, Algeriets målvakt, var fenomenal. Några av hans räddningar var av den kalibern, att man knappt trodde sina ögon. De kunde knäckt vilka motståndare som helst men inte Tyskland och alla fotbollskännare vet att det tyska fotbollslandslaget kan man aldrig räkna bort.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Succéartad hemkomst

 

Med över tusen åskådare på Ängelholms idrottsplats och hemmaseger kunde inte hemkomsten blivit bättre. Det är bara att konstatera att förvisningen till Olympia har varit snudd på en katastrof. Sanningen bakom deportationen kommer jag att ta upp så småningom. Säsongen är i full gång och det skulle vara mig fullkomligt främmande att strö salt i såret genom att nu leta syndabockar. Den historien kommer jag att skriva så småningom men inte nu. Det var en spänd matchöppning. Det märktes att det var två lag med stukat självförtroende som möttes. ÄFF fortsätter på den inslagna vägen och spelade med en fembackslinje. I den första halvleken var detta inte speciellt lyckat. Tanken är att våra ytterbackar skall fylla så att det offensivt mer kommer att handla om 4-3-3. Men det gick för långsamt i omställningarna och det blev en synnerligen andefattig och chansfattig halvlek vi fick se. De bästa chanserna hade ÄFF genom, en av de bättre hemmaspelarna för dagen, Othman El Kabir. I den andra lyfte sig hemmalaget rejält och nu kom ytterbackarna med i anfallsspelet, helt enligt tränarnas intentioner och nu började ÄFF skapa målchanser på löpande band. I Albin Nilsson till vänster och Mikael Dahlgren till höger har ÄFF ett starkt anfallsvapen, som passar väldigt bra i den taktik, som ÄFF nu anammat. Under de sista 45 minuterna fabricerade ”de gula” fem kvalificerade målchanser så 1-0 var klart i underkant. Dessutom missade Junes Barny en straffspark. Den gode Junes skulle haft klokheten, att lämna över uppdraget till en av sina medspelare. Det är ju uppenbart, att Barny inte är i form för tillfället och endast det faktum, att det råder brist på forwards innebar, troligtvis, att han fick starta matchen. Hemmamålet gjorde Monday Samuel, väldigt snyggt, på en perfekt hörna från Dahlgrens känsliga högerfot. Monday fick priset, som bäste hemmaspelare. Helt i sin ordning, tycker jag, då även han tillhörde de bästa ÄFF-spelarna igår. ÄFF skall, som jag ser det, hålla fast vid sin nya spelplan, kanske med den skillnaden, att Westerblad tar över Lundgrens plats i backlinjen. Det skulle stärka ÄFF i uppspelsfasen. Det var en glädjens dag igår, inte bara för segern utan också för den succé, som ”återkomsten” blev. Mer än tusen åskådare på läktarna var mer än jag förväntat mig. Det känns som Ängelholmarna nu på allvar är beredda att stötta ”sitt lag” och att vi kan se framemot ännu högre publiksiffror efter sommaruppehållet.  Med nitton poäng i halvtid kan vi, med tillförsikt, blicka fram mot seriens andra halvlek.

Väl mött på Ängelholms idrottsplats den 2 augusti, då vi möter Jönköping Södra.

Hälsar!

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 4

Det har så här långt varit en fantastisk turnering så här långt, offensiv fotboll, massor med mål. VM i Brasilien har verkligen bjudit på högklassig underhållning. Vi får hoppas, att det fortsätter så. Nu skall det avgöras. Vinna eller försvinna gäller i fortsättningen.

Jag känner mig nöjd med mitt eget tips. Prickade tolv av sexton slutspelslag. Missade Costa Rica, Algeriet, Nigeria och Grekland. Costa Rica är utan turneringens största överraskning. De har visat, att det går att bygga ett lag utan storstjärnor, där lagsammanhållningen är det som skapar framgångar. De möter i åttondelen Grekland, som jag tycker har haft flyt men tabellen ljuger inte även om jag hellre hade sett Elfenbenskusten vidare. Algeriet visade i den avgörande matchen mot Ryssland, att de förtjänade avancemanget.  Efter Spanien räknar jag Italien och Ryssland till de största besvikelserna. Spanien, inte helt oväntat. Spelarna verkade in tillräckligt motiverade. Tidigare bärande spelare i laget var inte i form eller kanske hade de segrat ihjäl sig. De har vunnit EM, VM och många av dem Champions League. Samma sak drabbade Frankrike efter framgångarna på 1990-talet. ”Les Bleus” verkar dock nu vara tillbaka rejält och får räknas till favoriterna i den fortsatta turneringen. Italiens landslag tappade på liknande sätt efter VM i Tyskland 2006 och ”Gli Azzurri” tycks ännu inte ha hämtat sig. Så här tror jag att det går i åttondelsfinalerna. Brasilien slår Chile. Trots Scolaris baissande finns det inte på min karta att grannlandet i väster skall gå segrande ur detta. Colombia har kanske spelat den bästa fotbollen och utan Suárez ger jag inte Uruguay något större hopp. Nigeria har varit väldigt ojämna och har inte mycket att hämta mot ett pånyttfött Frankrike. Algeriet blir en munsbit för Tyskland. Det blir ingen upprepning av sensationen i Spanien 1982. Belgien, fullpoängare så här långt, kommer att få en tuff match mot USA, som alltid är bäst när det gäller men denna gång räcker det inte. Belgien har ett superintressant lag och kan gå ännu längre. Nu har Messi kommit igång på allvar han kommer att frälsa Argentina och bära dem till kvartsfinal. De mest svårbedömda matcherna till sist, Costa Rica mot Grekland och Nederländerna mot Mexiko. Ett taktiskt skickligt och väldigt fysiskt Grekland tror jag vinner mot Costa Rica. Det finns en uppenbar risk att Costa Rica nu är nöjda med vad de presterat och inte når samma höjder som tidigare matcher. Dessutom kommer grekerna att kämpa till sista blodsdroppen. Landet Grekland, som står på randen till konkurs fullkomligt skriker efter en framgång oavsett vad det handlar om.  Den motivationen räcker till seger mot Costa Rica. Den absolut mest svårtippade matchen är Nederländerna mot Mexiko. Jag satsar på Mexiko. De har en taktik, som inte passar holländarna, imponerade storligen mot Brasilien och dessutom spelas VM på deras egen kontinent, vilket ger dem en ”hemmaplansfördel”. Hur det går i fortsättningen återkommer jag till.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

ÄFF på väg mot ljusare tider

Segern i Östersund var anmärkningsvärd och ytterst värdefull inför återkomsten till Ängelholm på lördag. För motståndet då står Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, GAIS. Bortavinsten mot ett av seriens bästa hemmalag ger nödvändigt självförtroende och nu tror jag att vårens motgångar kommer att vändas till framgångar. Segern i förgår var oväntad. Jämtlandslaget hade nio raka matcher utan förlust. Det var svårt att i förstå den första halvleken. ÄFF spelade smart och dominerade tillställningen. Ett Mexikoinspirerat spel med fembackslinje och snabba omställningar förbryllade Östersund. När Monday Samuel, en av ÄFF: s bästa för dagen påpassligt gör 1-0  i den 16: minuten och Othman El Kabir 25 minuter senare 2-0, var det fullständigt rättvist. El Kabirs mål var ett riktigt klassmål, helt i nivå med det vi ser i VM. Det blev en väldig scenförändring i den andra. Östersund tog direkt kommandot och pressade tillbaka ÄFF med emfas. Energin fanns inte hos ”de gula”, inte heller orken att anfalla, tycktes det. Det senare tycker jag är allvarligt och det är inte första gången ÄFF kroknar i den andra halvleken.  Asanovski hade ingen lyckad kväll, in i den 63: e minuten, ut i den 84:e. Två gula kort, ett korrekt domslut men samtidigt måste man säga att Muamet hade en förbannad otur och nu är han avstängd mot GAIS.  Det var en märklig spelarbedömning, som HD: s sportjournalist publicerade. Som jag ser det, var samtliga spelare i ÄFF värda ett klart godkänt betyg efter den fina första och den kämpainsats laget gjorde i den andra halvleken.  Överbetyg ger jag till redan nämnde Samuel Monday, Matt naturligtvis samt till Erik Pothast. Tycker också att Robin Staaf fortsätter sin positiva trend. På lördag kommer, som sagt, GAIS på besök, ett lag, som liksom ÄFF haft det tungt. Överraskade dock genom att besegra Hammarby på Tele 2 Arena med 3-1 i den förrförra omgången men i den senaste matchen kom ”Makrillarna” snabbt ner på jorden igen efter förlust mot seriejumbon Assyriska. Ny tränare är PO Ljung, som lämnat Örebro SK.

Rebin Assad, är även han avstängd mot GAIS. Tillbaka är Sebastian Carlsén och förhoppningsvis Björn Westerblad. Nu hoppas jag att Junes Barny hittar målsinnet igen. Tycker att han blivit lite bekväm och han tar inte ”löpen” längre, som Daniel Nannskog skulle uttryckt sig. Det duger inte ifall han vill upprepa succén från förra året. Det är många, som har stora förväntningar på ”återkomsten”, jag också men ÄFF är i dagsläget inget självspelande piano så jag blir väldigt nöjd ifall vi kan bärga en uddamålsvinst. Mitt tips får bli 2-1.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Den sista matchen på Olympia

Landskrona seger var rättvis. De spelade den bästa fotbollen, var starkare i närkamperna och visade större vilja. I avslut mål blev det totalt 8-18, på mål 3-10. Ett klart BoIS övertag, som bara kunde leda till bortaseger, kan det tyckas men så var det inte. ÄFF borde ha avgjort matchen de första 25 minuterna. Efter Asanovskis, lite turliga mål i den andra minuten hade Junes Barny ett friläge i höjd med straffpunkten, där han bara hade att sätta till skallen och få nicken på mål. Ibland bruka man säga, att det var svårare att missa än att göra mål. Detta gällde verkligen Barnys chans. Tycker att Junes har tappat sin skärpa framför mål. Han springer heller inte lika uppoffrande för laget, som tidigare. Det var ett helt riktigt beslut, att byta ut honom och jag hade gjort det tidigare. Skrev inför kampen, att det var nödvändigt för Carlsén att vinna duellen på mitten mot Dahl. Det gjorde han inte. Tillsammans med Assad förlorade han, med råge, kampen mot firma Dahl/Andersson i BoIS. Dock var den unge Assad ett ljus i mörkret. Efter bytena i mitten av andra halvlek hade ÄFF en bra period och i den var Rebin i högsta grad delaktig.                                                                                                                                             Återigen fick El Kabir börja på bänken, vilket var överraskande för mig. Hans inhopp var väl inte lysande men han skapade ÄFF: s enda chanser i den andra halvleken med, två träffar i trävirket. En annan sak jag i min förra krönika påtalade var, att Jocke och Magnus måste få fart på anfallsspelet. Det fick de tyvärr inte. En, som jag tycker, gjorde en av sina bättre matcher i år var Robin Staaf och jag hade nog velat se honom lite längre på banan. Han förarbete till 1-0 var det hög klass på. Det saknas fysik i laget. Vi har för många lättviktare. På konstgräs är det ingen nackdel, eftersom matcher på plastgräs helt är befriade från närkampsspel. Det ger mig förhoppningar inför matchen mot Östersund och jag tror faktiskt att vi har en bra chans till en trepoängare uppe i Jämtland men då vill jag se, snabbe El Kabir i startelvan. En som har full fokus på sin uppgift, match efter match, är Matt Pyzdrowski. Tycker lite synd om Matt, vars storspel tyvärr inte räckte till poäng mot Landskrona BoIS. Han är ett lysande föredöme för spelartruppen och yngre spelare i föreningen. Hade fler i laget haft Matts attityd hade vi haft en helt annan tabellplacering.

Nu flyttar vi hem! Vi får tacka förbundet för ett klokt beslut, kommunen för deras välvilja, att lösa problemen men framförallt tacka oss själva med Mats i spetsen för det arbete, som ligger bakom återkomsten. Utgår ifrån att hemkomsten blir ett lyft för laget. Jag hoppas att alla i spelartruppen uppskattar värdet i att ha en hemmaplan. Vi har vunnit en match på vår tillfälliga ”hemmaplan”. Hade vi spelat i Ängelholm under våren hade vi, som jag det, legat några pinnhål upp i tabellen.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika 3

En fantastisk start på VM. Det här måste vara det mest målrika VM-turneringen, någonsin så här långt. På 20 matcher har det gjorts 60 mål. Publiken har bjudits på fabulösa mål i parti och minut. Med kamerans hjälp slipper vi nu också, att regelrätta mål blir underkända, som Frank Lampards mål i åttondelsfinalen vid VM i Sydafrika 2010, vid ställningen 2-1 till Tyskland. England fortsätter dock att ha oflyt. Wayne Rooneys nick, precis där stolpe och ribba möts, var värt ett bättre öde. En fantastisk prestation, som borde belönats med ett mål. Det var länge sedan jag såg Rooney så bra, som i gårdagens match. En av planens dominanter. Han låg bakom, i stort sett, alla britternas målchanser. Tyvärr nådde hans lagkamrater inte upp till samma höga prestationsnivå, som mot Italien, en väldigt bra match, där England hade förtjänat en poäng. Det var framförallt Englands mittbackar, som hade problem igår. Suarez och Cavani briljerade med fina kombinationer, hittade varandra på ett fantastiskt sätt och Cahill och Jagielka hann inte riktigt med, när dessa fotbollsvirtuoser drog upp tempot. Defensivt var Uruguay också bättre. Virvelvindarna Welbeck, Sturridge och Sterling neutraliserades effektivt och endast Rooney förmådde hota Uruguays backlinje. Håller Italien, som favorit till gruppsegern. Tror inte Costa Rica kan stoppa ”Squadra Azzurras” väg till åttondelsfinalen. Sista omgången blir en rysare. Mitt tips är att Uruguay, trots allt går vidare. De tar poäng mot ett slutspelsklart Italien och England slår Costa Rica. Svårast att tippa är grupp A. I sista omgången möts Mexiko och Kroatien i en helt avgörande match. Brasilien lär inte ha det minsta problem med ett desillusionerat Kamerun. Tror att Mexiko, i kraft av sin täta defensiv och sitt blixtsnabba anfallsspel klarar avancemang till ”åttondelen”. Nederländerna och Chile i grupp B är redan klara. I grupp C tror jag att Elfenbenskusten tar sig vidare, tillsammans med redan klara Columbia. Är ganska övertygad om att Frankrike och Schweiz avancerar från grupp E. Vem som följer Argentina från F-gruppen är jag osäker på. Har inte sett de här lagen ”in action” men jag tippar, att Bosnien Hercegovina tar den platsen. VM-debutanterna gjorde en bra match mot en av VM-turneringens huvudfavoriter och förlorade med knappa 1-2. Höll spelet väl uppe, hade t.o.m. fler skott på mål än Argentina. Dessutom var Argentinas första mål ett självmål. Tyskland, en av favoriterna till slutsegern lär inte missa åttondelsfinalen. Med dem från grupp G följer USA, som alltid är bäst när det gäller. Med sin fantastiska inställning, skickliga individualister och ett bra ledarskap genom Jürgen Klinsmann kommer USA att överraska, tro mig. Kul och se förre HIF-spelaren Bedoya mot Ghana. Han var riktigt bra! Portugal har bara Ronaldo, liksom Sverige har Zlatan och det förslår inte långt på den här nivån. I den sista gruppen går Belgien och Ryssland vidare. Det får jag verkligen hoppas. Algeriet och Sydkorea verkar bara ha ambitionen att försvara sig, inte att gå för seger. Sådana lag vill jag inte ha med i slutspelet.

Följer nu med spänning de sista gruppspelsmatcherna för att få ett kvitto på hur mycket jag begriper av detta underbara spel. Har jag fel så kan jag leva med det. För fotbollen är och det vet alla fotbollsälskare, ologisk och oförutsägbar i det flesta fall.

 

Hälsar!

 

Helgonet 48

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Den poängen skall vi vara nöjda med

Anfallsspel på kryckor

En poäng borta mot Sirius är ok. Sirius var totalt sett det bättre laget i gårdagens drabbning. Med flera solklara målchanser och ett stolpskott borde Uppsalalaget tagit en trepoängare men ÄFF behöver inte be om ursäkt för poängen. Med ett stabilt försvarsspel, ett fenomenalt målvaktsspel och lite tur kunde ”de gula” ta en poäng med sig hem och därmed skapa lite lugn och ro inför derbyt den 22 juni. Anfallsspelet lyste med sin frånvaro ikväll. Tempofattigt, uddlöst och ÄFF hade bara två avslut på mål. Det verkar som om försvarsspelet förbättrats till priset av ett allt tamare anfallsspel. Så är det förstås inte. Tyvärr saknar vi riktigt bra forwardsalternativ. De som spelar gör ett bra jobb men ingen av dem är naturliga anfallsspelare förutom Staaf och han har hittills inte klarat av att leverera. Söndagens laguppställning hade en klart defensiv profil och det köper jag. Kändes inte som en trepoängare hade högsta prioritet igår, utan det var viktigare att värna om den poäng, som laget startade med. Lite förvånad blev dock, när jag inte såg Othman El Kabir, enligt mig vår offensivt bäste spelare de senaste matcherna, i start-uppställningen. Vårt bästa anfallsspel presterar vi, när våra ytterbackar går på offensiven.

Det var ingen tillfällighet, att Albin var inblandad i våra bästa chanser. Vid den ena blev han och ÄFF dessutom bestulna på en solklar straff. Både Mikael Dahlgren och Albin Nilsson är inne i en bra trend och bör få ännu större friheter, att gå på offensiven. En som verkar hittat tillbaka till formen är Sebastian Carlsen. Igår presterade han ett ypperligt mittfältsspel. Verkade finnas överallt på plan, stark i närkamperna och säker i passningsspelet. Matt fortsätter att övertyga i målet och lär snart få chansen på en högre nivå. Albin Nilsson har verkligen utvecklats i sitt backspel och är en riktig fighter men även i denna match värderade han situationerna fel vid ett par tillfällen. Men med den energi och föredömlig inställning, som Albin besitter, är jag dock övertygad om att han kommer att spela på högre nivå än ”Superettan” inom en snar framtid. Nästa gång är det lokalderby, sista ”hemmamatchen” på Olympia. Landskrona kommer på besök men det får jag återkomma till.                                                                           

Sedan är det dags för ”Återkomsten” och det ser vi väl alla fram emot.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment