Onödig förlust!

Först vill jag berömma kvällens domare, Anti Kanerva, som jag genom åren haft många synpunkter på. Han gjorde en helt prickfri match. Matchen var väl, i och för sig, inte svårdömd men han visade på god känsla för spelet och viftade inte med gula kortet, som han emellanåt har haft en tendens att göra. Det blev, i sin helhet, ingen bra match. Första halvlek var seg. Mycket bollflyttande, där hemmalaget hade övertaget. Ett avslut på mål och den var gästernas. I andra halvlek blev det bättre och det var hemmalaget, som var bäst och nu skapades några målchanser åt båda håll. Avgörande för matchen var det byte, som gästerna gjorde tio minuter in i den andra halvleken, då den långe reslige fowarden Aydin fick ge plats åt Louati också han en lång och kraftfull anfallare, en forwardstyp, som jag gärna sett i vårt eget lag.
Lagens effektivitet är det svårt att klaga på. Dalkurd gör 2 mål på tre avslut på mål. Vi gör ett på tre. Faktiskt godkänt men vi släpper in mål alldeles för enkelt. På deras första mål var det minst tre hemmaspelare kring Louati men ändå vann han den fighten och gjorde mål. Dessförinnan lät vi Dalkurds mittback, Löfkvist, planens bäste spelare enligt mitt förmenande, oattackerad avancera 40 meter och sedan frispela målskytten. Dalkurds segermål får bara inte ske, en lång droppboll mot bortre stolpen, som Louati alldeles för enkelt tilläts dirigera in i maskorna. Det var svagt försvarsspel. Rätt man på rätt plats gäller även vid hörnor.
Högst betyg på arenan måste man ge Dalkurds supporters. Det stöd, som de drygt 400 tillresta anhängarna igår gav sitt lag spelade, som jag ser det, en avgörande roll. Det är inte utan, att man blir avundsjuk. Det stödet är guld värt. Var är ni, fotbollsintresserad ängelholmare? Publiksiffran 912 kan vi inte klaga på men hälften var bortalagssupporters.
Vi kan ju drömma om ”yellow fellows” från 2002. De som var med då är nu något äldre men kanske sugna på att göra comeback. Den skaran var verkligen uppskattad.
Av våra spelare ger jag ett högt betyg till innermittfältarna Carlsen och Bergholtz. Eiswohld var som vanligt bra. Det är han ju alltid men minst misstag gjorde Dyrestam, som dessutom återigen var klockren i sitt huvudspel. Epitet bäst i hemmalaget var välförtjänt!
Matchorganisationen fungerade perfekt, vilket jag, som evenemangsansvarig är speciellt nöjd med. Vi har en liten slimmad organisation där alla nu gör ett kanonjobb. Berömmet från matchdelegaten och gästerna var översvallande.
På lördag kommer seriejumbon Assyriska på besök och nu börjar måstematcherna, tyvärr. Inte så, att jag är orolig, i min värld har jag räknat med ett tufft jobb, hela vägen. På lördag tar vi en trepoängare och då blir det lugnare ett tag!
Mitt tips får bli 3-0, optimistiskt men den som lever får se!
Hälsar!
Helgonet 48!

About Lars Carlsson

Hej! Jag heter Lars Carlsson och är lärare till yrket. Har ett förflutet inom idrotten. Speciellt fotboll ligger mig varmt om hjärtat. Har under 10 års tid skrivit ett stort antal artiklar om idrotten i Ängelholm. Emellanåt har jag även skrivit jag om samtiden. En del av det materialet kommer jag nu att publicera.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *