Mitt världslag VM 2018

Det hör till traditionen, att ta ut ett ”allstarteam” efter VM i fotboll så också denna gång. I den officiella elvan innehåller inga svenskar. Endast två spelare vars lag inte nådde semifinal finns med, och det är brasilianska duon Paulinho och Neymar. I övrigt är samtliga från semifinallagen (Frankrike, Kroatien, Belgien, England). Min synpunkt är att ingen av de brasilianska stjärnorna platsar. Mitt lag ställer upp enligt ett 4-2-3-1-system. Tar också ut fyra reserver och där finns ett par svenska spelare med. Huvudcoach är naturligtvis Didier Deschamps med Zlatko Dalic, som assisterande. Dalic prestation är kanske den största. I det sammanhanget är Janne Andersson värd att nämnas. Få trodde väl på en kvartsfinal för den blågula elvan, som vid en bedömning, spelare för spelare, inte borde ha kunnat avancera så långt i turneringen. En fantastisk laginsats.
Ett all star-lag är naturligtvis inte det bästa laget. Turneringens bästa lag är såklart världsmästarna Frankrike, samtrimmat sedan lång tid tillbaka.
Här kommer så mitt ”bästalag” från VM 2018:
Jordan Pickford

Mário Fernandes(Ry) Samuel Umtitti Raphaël Varane Benjamin Pavard

Paul Pogba Ivan Rakitic

Antoine Griezmann Luka Mordric Ivan Persic

Romelu Lukaku

Reserver:
Robin Olsen
Victor Nilsson Lindelöf
Eden Hazard
Kylian Mbappé

Lev väl i sommar!
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Maximal otur för Kroatien

Under förra helgen avslutades VM i Ryssland. Turneringen hör långt ifrån till de bästa jag följt. Flera av de senaste mästerskapen men också några på 90-talet, håller jag som bättre.
För att vinna ett VM krävs inte bara skicklighet utan också tur. Frankrikes skicklighet, kan inte ifrågasättas. De hade vad som krävdes men de hade också ett väldigt flyt i finalen. Man brukar säga, att bra lag har det men Kroatien är också ett väldigt bra lag och de hade nog bland de mesta oflyt jag sett i en VM-final. Först något om bronsmatchen. Den matchen vanns tämligen bekymmersfritt av Belgien. Belgarna var verkligen värda den här segern, England hade inte mycket, att sätta emot och siffrorna kunde blivit betydligt större. Ett tidigt mål av Thomas Meunier satte sin prägel på matchen. Britterna orkade inte stå emot Belgiens frejdiga offensiv och när, en av planens dominanter Eden Hazard, gjorde 2-0 i den 82: a minuten var England ett slaget lag. Vill dock understryka, att det var en storartad prestation av det unga engelska laget, att gå så här långt i turneringen. Belgien gjorde en lite sämre match i detta mästerskap och det var mot Frankrike. Enligt mig föll belgarna i den kampen pga. flera taktiska missar. All kredit till Deschamps, som bollmässigt lät Belgien dominera, stängde av De Bruyne och Lukaku från spelet långa stunder. Kvar av Belgien anfallskraft återstod då Hazard, som bokstavligen stångade pannan blodig mot Les Bleus försvarsmur, mästerligt ledd av Umtitti och Varane.
Åter till finalen!
Speglade resultatet det, som hände på plan? Vän av ordning tycker kanske, att resultatet 4-2, inte är något att orda om. I andra halvlek var det väl inte heller så mycket att diskutera sedan Pogba gjort 3-1 och Mbappé 4-2. Kroatien hade en otroligt tuff väg till finalen och orkade inte resa sig ännu en gång, efter den maximala otur de hade i den första halvleken, då Balkansönerna var det bästa laget. En avgörande faktor i händelseutvecklingen var domaren, den argentinske veteranen Nestor Pitana. En gammal klyscha är, att domaren inte avgör matchen men så var det tyvärr i VM-finalen. Tråkigt för Pitana, som hade förtjänat ett bättre eftermäle. I den 18 minuten dömer han en frispark till Frankrike, i en situation som rätteligen borde lett till varning till Griezmann för filmning och Kroatisk boll. Frisparken slår Griezmann och oturligt nog styr Mandzukic bollen i eget mål. Kroatien fortsätter att dominera och Perisic styr rättvist in 1-1 i den 28 minuten. I den 38 matchminuten får Perisic ofrivilligt bollen på armen. Pitana vinkar avvärjande, då träder VAR in. Videogranskarna signalerar helt felaktigt, som jag ser det, till Pitana att han skall granska situationen. Tyvärr faller han för trycket och dömer straff, vilket får en avgörande betydelse för utgången av VM-finalen.
Så kan man förlora en VM-final för att man har en sanslös otur?
Ja, det kan man, Kroatien gjorde det.
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

The final countdown

Nu börja nedräkningen inför VM-finalen. Det kan bli en ny världsmästarnation men inte, som jag tippade Belgien utan i så fall den stora överraskningen Kroatien. För vem hade väl trott det lilla landet med 4,2 miljoner invånare om att gå hela vägen till final. I finalen väntar Frankrike, som naturligtvis är de stora favoriterna till slutsegern. Les Bleus semifinal mot Belgien var imponerande. Från LLoris i mål, som gjorde en väldigt avgörande räddning tidigt i matchen till Giroud längst fram, som inte är någon målmaskin precis men som gör ett stort arbete i defensiven. Det spelar ingen roll vem som gör målen och Frankrike har målgörare i alla lagdelar. Denna gång var det innerbacken Umtiti, som gjorde segermålet. Belgien hade sina chanser under den första halvleken men efter det att fransmännen tog ledningen sex minuter in i den andra halvleken var de överlägsna belgarna. En besvikelse för mig. De Bruyne blev de sista 45 minuterna bortplockad ur matchen och såg trött och sliten ut. Lukaku isolerades centralt och var helt uddlös. Ett mycket skickligt försvarsarbete av Umtiti och Varan. Hazard var den, som försökte men i sin desperation att försöka tränga igenom fransosernas försvarsmur överdrev han dribblandet och fastnade oftast i Frankrikes försvarslinje. Fellaini var för dagen ganska misslyckad och får ta på sig markeringsmissen vid Umtitis mål. Som sagt Frankrike imponerar och mest, som jag ser det försvarsgeniet Kanté och speldirigenten Griezman. Kanté har en fantastisk förmåga att kunna läsa spelet och är alltid steget före och hans förmåga att ta bollen från sina motståndare är närmast unik. Griezman med sin bländande teknik och sin enastående speluppfattning är arkitekten bakom Frankrikes anfallsspel en mästare också vid fasta situationer. Frankrike är VM:s bästa lag så här långt.
Både England och Kroatien får räknas till VM: s stora överraskningar tillsammans med Sverige och Ryssland. Trodde nog att engelsmännen skulle klara av Kroaterna och efter den första halvleken pekade allt på det. Tidigt ledningsmål efter en fantastisk frispark av Trippier och bud på fler men Kroatien kunde med mycket tur freda sitt mål. Så långt såg då ut som britterna hade räknat hem matchen men då hade man inte räknat med Mandzukic och Perisic. Speciellt den senare vände ut och in på Englands tröga mittbackar Maguire och Stones. Gjorde påpassligt 1-1 och serverade sedan Mandzukic ett pass på silverfat och så var England ett slaget lag. Ivan Perisic är ett stort namn i Italien, i Inter där han är en poängmaskin utan dess like. Har varit aktuell för Manchester United men skrev istället på ett långtidskontrakt med Inter.
Ivan Modric är värd att få spela en VM-final. En fantastisk fotbollsspelare, nära nog komplett och en av dem, som kommer att konkurrera om titeln VM: s bäste spelare. Kroatien har många kvaliteter, inte bara de nämnda och laget har ett stort fighterhjärta, liksom vårt eget landslag. Kommer det att räcka hela vägen? Tror inte det. Frankrike har en betydligt bättre backlinje än England och kommer att kunna tygla Kroatiens offensiv. Tyvärr Modric, du är värd ett VM-guld men så blir det inte. Mitt tips får bli 3-1 till Frankrike. Men osvuret är bäst och hittills har jag inte haft många rätt.
Hälsar!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

VM-krönika, slutspelet

Någon mästertippare blir jag nog aldrig men ett rätt har jag så här långt. Belgien spelar semifinal mot Frankrike, kanske den moraliska finalen. Båda lagen har haft en svår resa fram till dagens match, om man ser till motståndet. Båda lagen imponerade stort på mig i kvartsfinalerna. Frankrike var överlägsna Uruguay och vann hur säkert som helst med 2-0. Utan Cavani var Uruguay uddlösa men även med Edison i laget hade sydamerikanerna inte kunnat rå på Les Bleus. Frankrikes ställs mot Belgien i den ena semifinalen, ett Belgien som visade på stora kvaliteter i sin åttondel, när man under matchens sista 25 minuter vände ett 0-2 underläge mot ett välspelande Japan till seger 3-2. VM: s bästa offensiv så här långt. I kvartsfinalen betvingade ”de röda jävlarna” VM: s största favorit Brasilien med 2-1, ett resultat som inte speglade händelserna på plan. Brasilien var bra, mycket bra i den andra halvleken och hade totalt 9-3 i skott på mål. Vi vet dock, att matchen vinner alltid det lag, som gör flest mål och så hade Belgien Kevin De Bruyne, och Eden Hazard. Brasilien spelade lysande emellanåt men saknade kraften, styrkan i de avgörande momenten. De räckte inte med en elegant spelande Neymar, som gång på gång frispelade sina lagkamrater. Några av lägena var som straffsparkar. Får bara inte missas! Kroatien har haft den tuffaste vägen till semifinalen, 2 x 120 minuter plus straffsparksläggning mot Danmark och Ryssland tar såväl fysiskt som psykiskt. Speciellt matchen mot hemmafavoriterna i kvartsfinalen, med ett enormt publiktryck, måste kännas i kroppen längre än till onsdag. Tror därför att England har en gyllene chans, att gå till final för första gången sedan 1966. Kanske blir det äntligen så att, ”Football is coming home”. Videon handlar om det ständiga hoppet att England skall vinna VM igen, att Harry Kane, the Hurricane, skall få lyfta VM-bucklan den 15 juli på Luzjnikistadion. Enligt brittiska media och brittiska supporters är de ju bäst och har alltid varit det.
Englands väg till semifinalen var enklare mot ett Sverige, som försvarsmässigt inte riktigt nådde upp till vad man presterat tidigare. Två grova markeringsmissar blev vårt Waterloo. ”Granen” förmådde denna gång inte riktigt hålla ihop försvarslinjen. Granqvist såg lite sliten ut, det var inte samma energi som tidigare. Tom Prahl hade varnat för de fasta situationerna men vid Englands första mål ställdes vår minste spelare, Emil Forsberg mot deras längste, Harry Maguire. Robin Olsen, en av de bästa målvakterna i detta VM var tyvärr också lite felplacerad. Även tvåan var en miss. Emil Krafth hade ingen koll på Dele Alli, när han enkelt kunde nicka in 2-0. En klassisk försvarstavla, att följa boll istället för markering. Framåt skapade vi lika mycket som britterna men ack så uddlöst i avslutningarna. Tycker faktiskt synd om Marcus Berg, som trots allt skapar så mycket men ändå inte får till det. Tyvärr, en konsekvens av, att han spelar i en för dålig liga. Slutsummering av VM och av den svenska insatsen får jag återkomma till.
Men nu först två spännande semifinaler. Jag står fast vid mitt tidigare tips, att vi får en ny världsmästarnation. I finalen kommer Belgien och England att mötas och tyvärr England, ”Football is not coming home”.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Än är loppet inte kört

Mörkret sänker sig över ÄFF. Drömmen om elitfotboll i Ängelholm är på väg att krossas och ingen tycks bry sig. Jo, det gör man nog men ingenting händer. Visst ekonomin tillåter inga utsvävningar. Det tror jag de flesta förstår men då får man göra det bästa av det spelarmaterial man har. Då duger det inte, att ha en vision om ett speciellt spelsätt och tro att det är det bästa för klubben, långsiktigt. Så kan man jobba om man har stora resurser. Det är också naivt, att tro att det kommer att vända. Det gör det inte, ifall inte tränarteamet tänker om. Lyssna på kritiken och gör om och gör rätt. Tror inte vi hade större ekonomiska resurser förra året men spelarmaterialet utnyttjades maximalt. Tråkig fotboll, jo så var det nog emellanåt men poängen ramlade in och kontraktet säkrades.
Vi har 16-29 i målskillnad, bara jumbon Åtvidaberg har sämre. Inget lag har släppt in fler mål än vad vi har gjort. Man behöver inte vara en Einstein för att förstå, att försvarsspelet inte fungerar och det har jag gång på gång sett med egna ögon. Då säger jag det en gång till. Vi har inte spelarmaterial för att spela 3-5-2.
Som väl är har bara halva serien avverkats. På lördag kommer Eskilsminne på besök och jag hoppas vi då får se Westerblad och Carlsen tillbaka i startelvan, att tränarna tar efter vårt framgångsrika landslag och ställer upp med en säker 4-4-2 uppställning från start. Då tror jag faktiskt på seger.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Inför slutspelet i VM

Idag är det uppehåll i VM och tid för att reflektera över vad som utspelat sig hittills. Favoriter inför VM har, som vanligt är, varit dagens stora fotbollsnationer, Tyskland, Frankrike, Spanien, Brasilien och Argentina. Gemensamt är att de alla tidigare vunnit VM. Av dessa har Tyskland redan fått respass. Mycket rättvist dessutom. Förlust mot Mexiko och Syd-Korea samt en turlig seger mot Sverige är vad de åstadkommit. Detta glansfulla landslag, som skämde bort oss vid förra VM har i Ryssland varit så långt ifrån sitt forna jag man kan vara. Individuellt ser jag omotiverade föredettingar, som försöker leva upp till något, som inte längre finns där och vad värre är, de tycks ha förlorat sitt hjärta för fotboll och för sitt land. Det har hänt ”de stora” förr. Färskt i minne har vi väl Brasiliens insats vid förra VM. Argentina var på väg ut efter svaga insatser mot Island och inte minst förnedringen mot Kroatien men de reste sig på nio och började spela som ett lag. Argentina kan nog gå till kvartsfinal. Ronaldo hade en magisk kväll mot Spanien. Blev sedan hjälte mot Marocko och har hittills varit allt för Portugal i offensiv väg. Laget är inte lika starka defensivt, som man var under EM 2016 och kommer inte att räcka till mot Uruguay i åttondelsfinalen. Frankrike har inte imponerat så här långt och i dem ser jag inte heller något kvartsfinallag. På den halvan tror jag på en kvartsfinal mellan Argentina och Uruguay. De senare har imponerat stort på mig så här långt. Starka i defensiven och med VM: s vassaste anfallspar i Suaréz och Cavani kan det bära väldigt långt. Brasilien har varit trögstartat. Blixtrar till emellanåt men faller långa stunder ned i ett ineffektivt spel i lågt tempo. Nyckelspelaren är utan tvekan Neymar, som, efter sin skada verkar vara på väg tillbaka i gott slag. Längre än till kvartsfinal räcker det inte, där väntar Belgien, som i åttondelsfinalen möter Japan en av VM:s, tillsammans med Sverige största överraskningar. Japan har gjort en fantastisk insats så här långt men mot ”de röda jävlarna” från Belgien räcker de inte till. I Belgien finns stjärnglans i massor (Lukaku, Hazard, Fellaini, Kompany, Courtois…), men samtidigt består den unga ”gyllene generationen” av spelare utan rutin från stora mästerskap med landslaget och det måste de hantera för att gå hela vägen. Således på den halvan semifinal mellan Uruguay och Belgien.
Den stora överraskningen på den andra halvan är glädjande nog vårt eget land. Danmarks avancemang sätter jag på flytkontot. Det högsta oddset på Sverige som världsmästare är 300 gånger pengarna. Kanske man skulle satsa en ”hundring” på det! Möjligheten att gå vidare har jag trott på men inte som gruppetta. Nu väntar Schweiz ett av Europas starkaste landslag, vilket de visade i VM-kvalet. Schweizarna har ett par nyckelspelare i backlinjen avstängda och den blå-gula formen är ständigt på uppåtgående så jag bedömer kvartsfinalspel, som fullt realistiskt. Dit tror jag att England tar sig. Detta är den bästa engelska upplagan sedan ”Svennis” var förbundskapten. Många individuellt skickliga spelare och så har de Harry Kane, en notorisk målgörare. Det är väl Sveriges dilemma, att vi inte har någon riktigt skyttekung men vi gjorde tre på ett försvarsstarkt Mexiko så hoppet lever. Två lag, som imponerat starkt spelmässigt är Spanien och Kroatien. De tror jag möts i den andra kvartsfinalen på den halvan. Varken Ryssland eller Danmark utgör något större hot mot det. Det blir en oviss match. Kroatien med, kanske VM:s bästa mittfältare i Modric och Rakitic. Mot detta mönstrar Spanien, som jag ser det VM:s bästa offensiva uppställning med Inesta, Isco, Silva och Costa. Den fighten vinner Spanien. I min vildaste fantasi spelar Sverige semifinal mot Spanien men där tar äventyret slut för oss. Spanien är ett lag vi haft svårt att vinna mot. I och för sig har vi inte mött dem så ofta. Senast vi vann var i EM-kvalet 2006 och då med 2-0. Jag tror således på en bronsmatch mellan Sverige och Uruguay. Återstår finalen mellan Belgien och Spanien och jag tror vi får en ny världsmästarnation. Belgiens ”gyllene generation” tar hem det här.
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Förlusterna börjar bli för många

Nedflyttningsspöket närmar sig. Det är en dyster statistik ÄFF visar upp för juni månad. Sedan segern mot Utsikten den 2 juni har det blivit idel förluster och det har varit flera stora förlustsiffror. Nu måste den trenden brytas mot Eskilsminne annars blir vi direkt inblandade i bottenstriden. Matchen mot Mjällby var ett ljus i mörkret. Bra spel både offensivt och defensivt. Även matchen mot Oskarshamn hade en del ljusglimtar, att ta vara på men i fotboll är det tyvärr så, att det lag som gör flest mål vinner. Andreas Karlsson sliter hårt för laget men som forwards måste man göra mål. Du spelar längst fram av en orsak och gör du inte mål tappar man lätt självförtroendet. Man får helt enkelt inte missa en sådan målchans, som Karlsson gjorde. Förlusterna borta mot Ljungskile och Oddevold avslöjade våra försvarsbrister. Kanske är det så, att det unga ÄFF-laget är lättläst. Åtminstone förklarade Ljungskiles tränare efter matchen, att de hade studerat ÄFF: s spelplan noggrant och att det sedan var en enkel match. Oddevold och Ljungskile hade gjort sin läxa men det hade inte Mjällby och det är jag tacksam för. Vad jag tycker brister har jag varit inne på tidigare och skall inte upprepas. En sak är emellertid klar! Vårt offensiva spel har förbättrats. Både mot Utsikten, Mjällby och Oskarshamn har vi kommit bra på kanterna och fyllt på med mycket folk vid avsluten. Som sagt! ”Ett kungarike” för en målskytt. I matchen mot Oskarshamn spelade Carlsen på mittfältet, tack för det. Individuellt vill jag lyfta några spelare, i de matcher jag sett, som jag tycker är värda lite extra beröm så här långt. Robin Streifert, vår unge tidigare reservmålvakt, som spelat stabilt sedan han fick chansen från start. Alexander Engholm, som likt en duracellkanin ger energi till laget, Oliver Stojanovic Fredin, som jag tycker, jämte Carlsen, varit vår bäste spelare i vår. Erik Widén, en pådrivare, kaptensämne och en stor tillgång vid fasta situationer. Vill också nämna Oscar Zachrison, som kommit starkt de senaste matcherna.
På lördag är det derby mot Eskilsminne. Lagen har inte mötts i seriesammanhang sedan vårserien 1992, då vann ÄFF med 3-1. Vi har mött ”Eskils” i träningsmatcher och haft förvånansvärt svårt med dem. Med en tät defensiv och fortsatt bra anfallsspel skall det nog gå vägen.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ointressant landskamp men tre bra poäng till ÄFF

Vad fanns det för värde i landskampen mellan Sverige och Danmark igår? Vilka svar fick Åge och Janne igår? Inga vill jag påstå. Värdet av matchen var obefintligt, bortsett från att det ramlade in en hel del slantar i Fotbollförbundets kassa. I förväg heter det att förbundskaptenerna söker svar men de får aldrig några i den här typen av matcher. Inställningen hos en del spelare var skrämmande. Victor Lindelöf var kanske det värsta exemplet. Spelade nonchalant och utan skärpa. Två gånger gav han bort bollen på sista tredjedelen. Mot ett tamt och intresselöst Danmark straffades vi inte men i VM håller det inte. Han får visa mot Peru, att insatsen igår var en engångsföreteelse. Många tekniska misstag och att skylla på underlaget är inte trovärdigt. Vad var bra då? Skönt att ha Robin Olsen tillbaka i startelvan. Jimmy Durmaz var bäste spelare över 90 minuter, tätt följd av Martin Olsson. Forsbergs andra halvlek lovar gott, liksom Pontus Janssons inhopp. Oscar Hiljmark spelade också stabilt. Men vi skapade inte enda en het målchans över 90 minuter. Det är inte så att man drar på smilbandet precis.
Kunde dock tidigare på dagen glädja mig åt en ny trepoängare till ÄFF. För motståndet stod Utsikten från Göteborg. Ett tämligen färglöst lag, vilket inte förringar de ”gulas” insats. Ifall jag ser till hemmalagets spelplan, ett 3-5-2 spel var nog den första halvleken, det bästa jag sett i år. Bra bredd i spelet med många upplopp på kanterna. Inläggen var väl inte av bästa märke men det kommer, om laget kan hålla i sitt spel. Något som var väldigt bra var att vi fyllde på med många spelare in i ”boxen” i offensiven. Defensivt gjorde ÄFF en stabil insats. Gästerna tilläts inte att skapa mer än ett par målchanser och då visade Robin Streifert, vilket målvaktslöfte han är. Robin fick också priset som bästa hemmaspelare. Helt i sin ordning även om mitt val hade varit Oliver Stojanovic Fredin, inte minst för det konstmål han levererade. Det känns tryggt, att ha tillbaka Björn Westerblad på mittfältet, som i övrigt gjorde en stark match rakt över. Under den andra halvleken gick vi ned i spelkvalitet, värmen tog ut sin rätt men segern var rättvis och efter ledningsmålet aldrig allvarligt hotad. Nu väntar serieledarna Mjällby på onsdag. Kanske dags för en knall men då krävs det bättre skärpa framför motståndarmålet.

Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Dags att tänka om

Det ser inte bra ut för vårt lag. Förlust 4-1, mot den pigge nykomlingen Tvååker, ger anledning till frågor. Resultatet speglar verkligen inte händelserna på plan men det är, som vi alla vet målen, som räknas. I den bästa av världar gör ÄFF minst tre mål till i den andra halvleken och vinner matchen. Chanserna ”de gula” missade igår kändes som missade straffsparkar. Men att påstå, att vi var tio gånger bättre än hemmalaget håller inte. Resultatet talar för sig själv. Vi gör alldeles för många misstag på vår egen planhalva och det handlar inte bara om målvaktstavlor. I den första halvleken agerar vi alldeles för passivt. Det känns, som modet saknas i offensiven. Det var inte många chanser vi skapade. Det var egentligen bara Oliver, som visar tåga och det är också han, som står för kvitteringen. Efter Tvååkers ledningsmål direkt efter pausen flyttade ÄFF fram sina positioner och dominerade skeendet på plan. Målmissarna var dock hårresande och mitt i ÄFF-dominansen gjorde hemmalaget två tveksamma mål på kontringar men de blev godkända och ridå ner för Ängelholmarna.
Gårdagens match och hemmaförlusten mot en annan nykomling Torn får mig, att reflektera kring tränarnas spelplan. Använder tränarna spelarmaterialet optimalt? Det tycker inte jag. Alexander har valt att spela enligt ett 3-5-2-system. Det passar inte vårt spelarmaterial. En trebackslinje kräver tre duellspelare. Vi har, som jag ser det en, Erik Widén. Carlsen och Westerblad är det inte. Jag vill påstå, att det är rent slöseri, att ha Sebastian och Björn i backlinjen, kanske seriens bästa mittfältsduo. Det är möjligt, att urvalet av försvarsspelare är begränsat men båda borde definitivt inte spela i backlinjen. Jag kan heller inte se, att vi har de kantspringare, som krävs i ett femmannamittfält. Det blev något bättre igår, när Alex Simovski byttes in till vänster. Kanske dags, att ta sig en allvarlig funderare på, om det inte är hög tid, att växla spår.

Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Rättvis seger

Tre nya poäng, det tackar vi för men spelmässigt en svag match, framförallt offensivt. Det var inte många klara målchanser ÄFF lyckades skapa idag men matchinledning var pigg. De första 25 minuterna var det bara ett lag på plan och hemmalaget tog också rättvist ledningen genom Andreas Karlsson. Dennis Stojanoviv Fredin stod för förspelet. Mitt i hemmalagets dominans får den debuterande kantspringaren Fredrik Widlund hjärnsläpp och sågar en Åtvidabergsspelare i straffområdet, solklar straff och ”Åtvid” kvitterar något oförtjänt. Därefter tar bortalaget över halvleken ut. I andra halvlek spelar ÄFF upp sig och lyckas till den lilla publikens stora glädje göra ett segermål. Målet var ett klassmål, en frispark signerad hemmalagets, enligt mig bäste spelare, Oliver Stojanovic Fredin. Har tidigare sagt, att Oliver kommer att få sitt stora genombrott i år och dagens match förstärker mina intryck. Andra starka insatser i ÄFF gjordes, som vanligt av Carlsen och Widén. Alexander Engholm gjorde ett bra intryck under ÄFF: s starka period i matchinledningen. Björn Westerblad förde en anonym tillvaro idag men vi vet vad han kan. Kristoffer Jeppsson spelstil gillar jag och han stod för ett bra inhopp. Trots allt en rättvis hemmaseger, som gör att vi är med på den övre halvan.
Min tveksamhet kring Alexanders spelidé kvarstår. Tycker inte vi har spelarmaterial för att spela 3-5-2. Defensivt klarar vi oss bra men vår offensiv är svag. Skall vi vara med i toppen måste vi skapa betydligt mer. Våra forwards blir ofta isolerade och laget blir ”långt” Vi har, i dagsläget, inga kantspringare som håller måttet. Vi skulle med fördel kunna spela 4-4-2 med Björn och Sebastian centralt. Ingen lag skulle matcha den konstellationen. Grebbestad nästa, en svår borta mot en poängjagande nykomling men ÄFF får hållas som favorit.

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Förlustnollan intakt

Det är bra, att kunna ta poäng även om spelet inte stämmer. Alexander har lite att fundera kring sin spelidé. Mot Skövde satt defensiven som en smäck. Idag var det sämre med det. Karlskronas kvitteringsmål, på övertid, avslöjade brister i försvarsspelet. Gästernas första mål var en tavla av Linus men även en målvakt har rätt att göra misstag ibland. Linus är en utmärkt målvakt och han kommer att ”nolla” i många matcher. Spelmässigt var matchen ingen höjdare. Jag tycker, att Karlskrona under stora delar av matchen var det bättre lag. Emellanåt blixtrade hemmalaget till och under dessa kortare perioder spelade de ”gula” en utmärkt fotboll, rörligt och underhållande och med ett snabbt passningsspel. Då lyckades ÄFF dyrka upp Karlskronas försvar, målchanser skapades och det resulterade i två mål. Det första, påpassligt av Andreas Karlsson, strax före halvtidspausen och det andra i 89:e minuten av inhoppande Edis Agelius. Kantspelet var bättre än mot Skövde. Både Elias men framförallt Alex visade idag ett större mod och hotade gästerna högerförsvar, framförallt i den andra halvleken. Tycker ingen i laget höjde sig speciellt, en jämn laginsats men inte mer. Borde inspirera bänkspelarna lite extra. Som jag ser det är det dags för en marginell förändring i startlaget till matchen mot Kristianstad. Fyra poäng efter två matcher skall vi vara mycket nöjda med. Det är precis den start det här unga laget behöver.

Hälsar Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ändamålen helgar medlen

Grattis till tre poäng men det är inte den här fotbollen jag vill se ÄFF spela. En mycket bra defensiv gav resultat mot ett mycket svagt motstånd. Förra året klarade sig Skövde AIK med nöd och näppe men det gör de inte i år, åtminstone inte med det spelet de presterade idag. Vårt offensiva spel var svagt. Andreas och Oliver förtjänar trots det ett bra betyg, då mest för sitt uppoffrande försvarsarbete. Oliver blev utbytt i den andra halvleken. Tveksamt, enligt mig. Vi skapade väldigt få målchanser och det berodde mest på vårt svaga kantspel, offensivt. Det var sällan våra kantspringare vågade sig upp på den sista tredjedelen. ”Saftey first”, vilket är fullt försvarligt i en premiärmatch. Mot Karlskrona vill jag se mycket mer av löpningar i djupled och kantspel med distinkta inlägg till våra starka huvudspelare. Individuellt förtjänar våra rutinerade spelare, Björn Westerblad och Sebastian Carlsen högst betyg. Även Niklas Svensson och Erik Widén gör bra ifrån sig liksom Linus Müller i målet. Att spela med trebackslinje är ett vågspel men med Carlsen i backlinjen låter det sig göras. Samtidigt är Sebastian, troligtvis en av seriens bästa mittfältsspelare. Ett svårt val för Alexander Tengryd. Det är för tidigt, att uttala sig om ÄFF: s möjligheter i årets seriespel. Ett spännande lag, en spännande tränare, som kommer att klara sig bra men för att bli ett topplag saknas spetskompetens i anfallsspelet.

Hälsar Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

ÄFF-Skövde AIK

Tre välbehövliga poäng utan att imponera. Nedflyttningsspöket är inte långt borta. Jag tror det behövs ytterligare 10 poäng för att vara på den säkra sidan. Matchen igår mot Skövde AIK var ingen höjdare, spelmässigt. Efter en inledning med bra spel i 25 minuter började det unga laget att slarva. För många onödiga bolltapp, företrädesvis beroende på direkta felpass, gjorde att ÄFF tappade rytmen i sitt spel och gästerna tilläts, att dominera. Som väl var hade Oliver Stojanovic Fredin en bra dag. Två distinkta avslut med stor precision avgjorde tillställningen till ÄFF: s fördel. Tycker väl ändå, att det var en rättvis seger även om spelet haltade emellanåt.
Oliver har förutsättningar att bli riktigt bra men han har en bit kvar. Han måste lära sig att fotboll också innebär hårt arbete, med och utan boll. Det räcker inte bara med ”magiska fötter”. Igår räckte det men inte i längden. Av de nya spelarna imponerade Filip Örnblom mest på mig. Tog ständiga initiativ på sin kant, vågade utmana och gå framåt, även stark i defensiven. Hans backkollega på andra kanten, Oscar Zachrison, gjorde också en bra match och höll rent på sin kant. Alexander Anchinioti Jönsson hade jag väntat mig mer av, temposvag, liksom innermittfältskollegan Dusko Sakan, som jag dock tror kan bli den balansspelare ÄFF behöver så småningom. Fanns goda intention för det igår. I matchens inledning visade även Akram Mansour kvaliteter men han verkar inte orka en hel match och borde blivit utbytt en bit in i andra halvlek. Andreas Karlsson sliter berömvärt men han saknar ännu så länge det där specifika målsinnet. Det blev ett par bra försök men något målfirande blev det inte.
Så var det där med spelarbyten! De tar alldeles för lång tid, att genomföra. Pärmar skall läsas, tröjan skall sättas på, tejpen likaså. Igår tycker jag dessutom, att bytena skulle genomförts tidigare. Det var uppenbart, att det behövdes ny energi på planen och vad är det för mening att sätta in två, i klubben, helt nya spelare, när det är 5 minuter kvar.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder serien

Juli 2017, en reflektion kring ÄFF

När serien vänder ligger ÄFF på en stabil plats mitt i tabellen i division 1 södra. En fantastiskt bra prestation med tanke på turbulensen sedan degraderingen från ”Superettan” i höstas, en nedflyttning, som rent sportsligt kändes onödig. Det lag vi hade då borde definitivt ha räckt till nytt kontrakt men ett antal fel beslut av folk i olika funktioner fick ödesdigra konsekvenser. Sedan är det en annan sak, att klubben ekonomiskt inte hade några möjligheter att fortsätta på elitnivå.
Seriespelet 2017 inleddes på ett lysande sätt men efterhand har verkligheten kommit ifatt laget. Truppen har egentligen överpresterat, som jag ser det och den position, som ÄFF just nu ligger på är kanske realistisk. Prestationerna har varit väldigt ojämna, vilket kännetecknar en ung och orutinerad spelartrupp. I sina bästa stunder kan laget vinna mot vilket motstånd, som helst i serien, vilket har gjorts men förluster mot bottenlagen Rosengård och Qviding bekräftar lagets ojämnhet.
Nu vänder serien och nu är det upp till bevis om Kalle Björklunds skapelse skall hålla hela vägen. Ett nytt kontrakt är naturligtvis det primära och något annat tycker jag inte någon kan begära. Jag ser dock med oro på de spelarförluster, som nu görs. Det är min absoluta uppfattning, att ett par kvalitetsspelare måste in i spelartruppen, om kontraktet skall kunna ros i hamn. Med det nätverk, som tränare Björklund har borde det inte vara så svårt, att rekrytera spelare. Ekonomiskt svårt, ja men de spelare, som nu försvinner ger ju ett visst manöverutrymme.
Det är nu viktigt, att styrelsen agerar snabbt och ger tränarstaben de verktyg, som behövs. Konsekvenserna ny degradering vill jag inte ens tänka på.

Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Bra insats mot Halmstad

Jag ser fortfarande ljuset i tunneln trots förlusten mot Halmstad. HBK var definitivt inte bättre än ÄFF men de hade, som topplag ofta har, flytet. Behöver inte så många chanser för att göra mål. Totalt sett hade Halmstad fler avslut på mål än vad vi hade. De flesta skapade de dock under den sista fjärdedelen av matchen, då Christian lyfte upp laget för att febrilt jaga en kvittering. Fram till HBK: s ledningsmål, som de gjorde i början av andra halvlek, var ÄFF det bättre laget, spelade bättre fotboll och skapade fler målchanser. ÄFF gjorde en riktigt bra match så långt. Målet kom väldigt olyckligt och såg absolut inte otagbart ut. I klartext! Den bollen skall Carl ta! Sedan hör det till bilden, att han också gjorde flera klassräddningar men den viktigaste räddningen gjorde han inte.
Det var mycket, som var bra, speciellt i den första halvleken, då HBK kom undan med blotta förskräckelsen. Trots frånvaron av så starka kort som Carlsen, Bergholtz, Dyrestam och Zeyn S-Latef lyckades ÄFF hålla sig till sin spelplan och jag kan bara instämma i det beröm, som laget fick av Christian efter matchen men fotboll går ut på att göra mål och det lag, som gör flest mål vinner. Många i laget förtjänade övertyg, enligt mig. Christian Ljungberg fick priset, som bäste spelare i ÄFF men jag har sett slitvargen Ljungberg göra betydligt bättre matcher än den i söndags. Dock spelade han upp sig betydligt i den andra halvleken. Bäst tycker jag Petar Petrovic var, ständigt utmanande från sin vänsterkant utgjorde han ständigt ett hot mot HBK: s högerförsvar. Carlsens ersättare Axel Grahn tog verkligen chansen och gjorde en storartad insats så länge han orkade.
Avsaknaden av flera tunga namn gjorde det, tyvärr, svårt för tränarduon att förändra matchbilden efter HBK: s ledningsmål. Bänken var, helt enkelt, för tunn denna kväll.
Vi är utan tvekan på rätt väg. Med alla spelare tillgängliga så har vi nu ett lag, som kan matcha alla lagen i ”Superettan”. Nästa test för detta blir lördagens uppgörelse på mot serieledarna Sirius, som i den senaste matchen mot Assyriska gjorde hela fem mål. Det gör de inte på ÄFF. Tycker att vår backlinje, med Eiswohld och Lundgren i spetsen, såg stabil ut mot HBK. Det är framåt vi måste bli bättre, dvs. göra mål på våra chanser. Till skillnad från tidigare under säsongen skapar vi nu bra läggen för avslut. Ryan Finley är en bra avslutare och men fler måste kliva fram och leverera.
Hur går matchen?
Tror att vi har en bra chans, att vinna!
Mitt tips är hemmaseger 2-1.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder det!

Nu vänder serien borta mot Halmstad BK den 24 juli på Örjans Vall. Vårt läge är något bättre än vid motsvarande tid förra året. De senaste två matcherna har, förhoppningsvis, gett lite ”råg i ryggen”. Bortamatchen mot Sirius liknade mycket förra årets match på ”Studenternas”. ÄFF gjorde en bra match, skapade fler chanser än i tidigare matcher och var, utan tvekan värda minst en poäng men bollen ville inte in i mål.
Så här skrev jag bl.a. efter förra årets match:
”Efter, att ha sett matchen mot Sirius, tycker jag mig se ljuset i tunneln även om det är långt borta.”

Den känslan fick jag även efter årets kamp på ”Studenternas”. Mot Degerfors hemma kom så den efterlängtade vinsten. Efter tio matcher utan vinst kunde ÄFF äntligen ta en trepoängare. Såg själv inte matchen men min rapportör konstaterade kort och koncist, att det var en godkänd insats från hemmalaget och att segern var helt rättvis. Laget skapade många målchanser, 13 avslut på mål och denna gång hade vi också lite flyt. Bollen studsade helt enkelt vår väg. Båda målen var exempel på det. Det är väldigt viktigt, att få enkla mål.
Nu väntar serietvåan Halmstad på bortaplan, ett lag vi förlorade väldigt snöpligt och orättvist mot, i den tredje omgången. En match, som borde slutat 0-0 men som avgjordes slumpartat i den andra tilläggsminuten av Simon Silverholt.
Halmstad tillhör seriefavoriterna. De har en fantastisk förmåga, att alltid komma igen efter en degradering. Hemma har de spelat stabilt och bara förlorat en match, mot Degerfors av alla lag.
På bortaplan har det svajat med tre förluster och allt för många insläppta mål för att vara ett topplag.
Var inte speciellt imponerad av HBK, när det gästade Ängelholm. De såg väl tunna ut för att aspirera på en topplats men där är de trots allt idag. Skälet till det, är, enligt min åsikt, att ”Superettan” är sämre än på många år. Det finns inga riktigt bra lag i årets serieupplaga. Det ger även ÄFF ett visst hopp, om att man kan slå vilket lag, som helst i årets liga.
Nu måste vi fortsätta att ta poäng, helst vinna några matcher i följd för att stärka självförtroendet. Det krävs nog ytterligare 20 poäng för att säkra ett nytt kontrakt. För det krävs, att truppen breddas. Helst ser jag, att frågan om de ”avstängda” spelarna avslutas på ett positivt sätt.
Vad jag har förstått är nya spelare på ingång och det är bra men det måste vara spelare med kvalitet att gå rätt in i startelvan och förstärka laget. Tror inte det räcker med att öka konkurrensen i truppen med ytterligare breddspelare.
Mot Halmstad tror jag på en poäng!
Mitt tips får bli 1-1

Hälsar!

Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Min slutsummering av EM

Det var väl inte den bästa EM-turneringen jag upplevt, snarare en av de sämre. Men den var spännande och överraskande. Denna gång var det Island och Wales, som stod för överraskningarna. De gick inte hela vägen, som de tidigare sensationslagen, Tjeckoslovakien, 1976, Danmark 1992 och Grekland 2004 gjorde. Portugal tillhörde väl inte huvudfavoriterna men ett lag med Ronaldo i truppen kan aldrig räknas bort, när en slutsegrare skall tippas. De var inte mina favoriter men jag hade tippat, att de skulle nå finalen. Väl där mötte de ett heltänt Frankrike, som inledningsvis helt dominerade tillställningen och skapade tillräckligt med chanser för att tidigt kunnat punktera matchen men det kunde de inte. I förlängningen tog Portugal över matchen och vann fullt rättvist. Portugal spelade verkligen ingen bländande fotboll under turneringen men de hade en bra spelplan, signerad den listige Fernando Santos.
De hade också, enligt mitt förmenande, turneringens bäste målvakt, i den atletiske Rui Patricio och försvarsgiganten Pepe, som var outstanding på plan i finalen. Men framförallt spelade de som ett lag, där alla spelarna, framförallt spelade för laget, inte jaget. Det var befriande, att kunna konstatera och det blir mitt bestående minne av EM 2016, att fotboll är ett lagspel och tänker jag framförallt då på Islands och Wales insatser.
Det var ett mästerskap där defensiven var i fokus. Målsnittet i gruppspelet var ynkliga 1.92 mot 2,45 vid förra mästerskapet. Wales och Ungern gjorde flest mål i gruppspelet, vem hade räknat med det. Portugal gick vidare som grupptrea och vann under turneringen bara en match under ordinarie speltid, den mot Wales i semifinalen
Det var inte, det spelmässigt bästa laget, som blev europamästare. Efter den måttstocken rankar jag Portugal som nummer tre. I mina ögon var Tyskland det bästa laget men kunde inte förvalta sina chanser, se tidigare krönika. Rankar också Italien före Portugiserna. Matchen mellan Tyskland och Italien var den moraliska finalen och turneringens bästa match. Ett lag, som kunde gått långt var Kroatien men tyvärr har lagets skickliga individualister svårt att sätta laget före jaget.
Till de stora besvikelserna hör naturligtvis Sverige, 4 avslut på mål och inget mål av egen kraft. Långt ifrån godkänt. Laget har för mycket byggts upp kring en spelare och när han inte nådde upp till sin fulla potential var vi ett slaget lag. Vi hade för all del lite otur också. Tänker på det felaktigt bortdömda målet och den uteblivna straffen mot Belgien men domaren dömer och den figuren har jag kommenterat tidigare. Framförallt var det mot Irland, som vi gjorde bort oss. Mycket av misslyckandet lastar jag Hamrén för. Han har under sina år, som förbundskapten inte tillfört speciellt mycket för utvecklingen av svensk landslagsfotboll. De framgångar han trots allt har haft får tillskrivas det faktum, att han haft tillgång till en av världens bästa fotbollsspelare. Jag vill påstå, att ingen av de andra har tagit något större steg framåt, med undantag för Andreas Granqvist, under Hamréns ledning. Känns bra, att han lämnar. Kanske borde han aldrig fått jobbet.
Spanien och England får också betraktas, som stora besvikelser. England i vanlig ordning. Ständigt överskattande sin egen förmåga. Med en spelförare, Wayne Rooney, som bara gör en godkänd halvlek, med forwards, som Kane, Sturridge och Sterling, alla stora PL-stjärnor men som i EM misslyckades rejält. Spaniens storhetstid är över för denna gång. Fortfarande oerhört bollskickliga och passningssäkra, 93 % bäst i turneringen men det vinner man inga matcher på, när spetsen framåt saknas. Spanien största problem tycker jag dock är defensiven, som märkbart har försämrats de senaste åren.
Till sist min EM-elva 2016
Rui Patricio
Patric Evra Pepe Jérôme Boateng Bacary Sagna
Blaise Matuidi Toni Kroos Renato Sanches João Mário

Antoine Griezmann
Gareth Bale

Coach: Fernando Santos

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Finaldags

Så är det dags för final, Portugal mot värdnationen Frankrike. Ingen stor sensation även om jag hade räknat med Tyskland i final. Tyskland var för mig det bättre laget, spelmässigt men var, liksom i tidigare matcher, väldigt ineffektiva. Tyskarna hade ett stort spelövertag, skapade massor av bra lägen men var tämligen uddlösa framför mål och då blir det svårt att vinna matcher, även om laget är Tyskland och regerande världsmästare. Man kan inte leva på gamla meriter. Tyskland har saknat en riktig ”striker”. Det gjorde man egentligen vid VM i Brasilien i också men då lyckades Müller med det mesta. Denna gång har han inte haft många rätt vid avslutningarna. Inget egentligen, eftersom han gick mållös från detta mästerskap. Götze, VM-hjälten, har varit helt ur slag och Gomez är inte tillräckligt bra. Tyskarna har fått förlita sig på sina eminenta mittfältare, Kroos, Özil, Draxler och Khedira: De har varit bra men det räckte inte denna gång. Backlinjen har inte varit av samma klass som i VM 2014. Med Lahm borta och Hummels, delvis skadad och dessutom avstängd mot Frankrike är det bara Boateng, som levt upp till förväntningarna. Mot Frankrike avslöjades tyskarnas brister i backlinjen brutalt. Skador försämrade än mer Tysklands möjligheter. Ersättarna har inte hållit samma klass.
Frankrike vann fullt rättvist. De har, det som tyskarna har saknat, en ”striker” av klass. Så här långt, turneringens främste avslutare, Antoine Griezmann. Han var fullständigt lysande mot Tyskland och hade läge, att ytterligare öka på sin målskörd. Frankrike, som lag betraktat, är mer komplett än Tyskland. Har både skickliga individualister, hårt arbetande fotbollsarbetare med Blaise Matuidi i spetsen och en målvakt, Hugo Lloris av yppersta världsklass, turneringens bästa. Den annars så oförvitlige tyske ”goalkeepern”, Manuel Neuer, har annars tillhört mina favoriter men mot Frankrike får han ta på sig fransmännens andra mål. På bänken vann Didier Deschamps matchen mot Joachim Löw. Frankrikes taktik var överlägsen Tysklands.
Semifinalen dömdes av den, i mina ögon, på den här nivån, otillräcklige italienske domaren Nicola Rizzoli. Han dömde också Sveriges match mot Belgien, där han dömde bort ett fullt korrekt mål(Zlatans) och blundade för en, en i mångas ögon, tydlig straffsituation mot Andreas Granqvist. Nicola tycks mest värna om att själv vara i centrum. Denna gång straffades Tyskland hårt. Straffen, som Rizzoli gav Frankrike var feldömd. Han var i övrigt väldigt generös i sina bedömningar mot hemmanationen. Kanske den gode Collina, italienare, en gång utsedd världens bäste domare, nu Uefas domarbas, borde utsett någon annan till att döma matchen mellan Tyskland och Frankrike. Är Nicola Rizzoli det bäste i domarväg Italien kan erbjuda ser det dystert ut för det italienska domarskrået. Nu skall vi dock komma ihåg, att det inte bara handlar om kompetens vid domartillsättningar i stora mästerskap utan att det i lika hög grad är en fråga om politik.
Portugals väg till final har varit betydligt lättare än Frankrikes och de har inte övertygat. Portugiserna har krånglat sig vidare med ett nödrop, haft det rätta flytet. Det var först i semifinalen mot Wales och då i den andra halvleken, som de övertygade. Ronaldos nickmål var ett klassmål, som bara han är mäktig att göra. Frankrike får hållas som stora favoriter men det finns plats för överraskningar i EM-historiken. Danmark 1992, Grekland 2004 ger ett visst hopp för mitt tips, att det är Portugal, som på söndag kommer att kunna titulera sig Europamästare. Det är bra för fotbollen, om Portugal vinner. Ett nytt mästarlag, Portugal har varit tvåa, som bäst 2004 och det skulle kännas bra så att EM-bucklan inte bara vandrar mellan de stora fotbollsländerna.
Det blir en kamp mellan Griezmann och Ronaldo, om vem som skall göra det avgörande målet och den kampen vinner Christian Ronaldo. Det här kommer att bli Ronaldos stora kväll, tro mig. Det finns många kompetenta spelare i båda lagen och det borgar för en bra finalmatch. Vi får hoppas på det. Les Bleus har jag redan kommenterat. I Portugal, är jag, utöver Ronaldo, mest imponerad av den rutinerade försvarsspelaren Pepe, målvakten Rui Patricio, mittfältarna Renato Sanches, Joao Mario och naturligtvis Nani, som man aldrig kan räkna bort. En riktig måltjuv! Sanches är nog det största talangen jag sett på många år, i världsfotbollen.
En sak är säker! Portugal kommer inte att bjuda Frankrike på lika många kontringslägen, som Tyskland gjorde.
Mitt tips får bli 2-1 till Portugal och två mål av Ronaldo.

Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vem försvinner, vem vinner 2?

Fem av åtta rätt kan man inte vara nöjd med. Sensationerna har emellertid duggat tätt. Den största var väl att Island slog ut England. Resultatet var dessutom helt rättvist. Ett tamt England, svagt coachat av Roy Hogdson, var verkligen inte värda att vinna. Trots ett stort spelövertag lyckades inte England få till fler avslut på mål än Island. Med en målvakt som Joe Hart är det inte lätt att vinna. Hans insats i den här turneringen var en stor besvikelse för mig som tidigare ansett Hart som en världsmålvakt. Italien seger mot Spanien var ingen större sensation. Italien var faktiskt helt överlägsna över 90 minuter. Italienarnas taktik var helt klockren och ”Gli Azzurri” tillät aldrig Spanien att få igång det vägvinnande spelet, som flera gånger har gjort dem till mästare. Spanien är klart på nedgång och kommer säkert, liksom England, att byta förbundskapten. Tyskland är som vanligt det lag som imponerat mest och ändå har flera av de tyska världsstjärnorna ännu inte nått upp till maximal kapacitet. Thomas Müller och Mario Götze har fortfarande en del att bevisa. När det tyska lagmaskineriet kommer igång på allvar blir de svåra att stoppa och Tyskland var redan från början mina favoriter till mästerskapet. Portugal visade styrka, när de besegrade ett turneringens, spelmässigt bästa lag, Kroatien. Tror att portugiserna nu har en bra chans, att ta sig till final. Frankrike och Belgien är svårbedömda efter vinster mot svaga lag som Irland och Ungern. Polen imponerade i början av turneringen men energin verkar ha tagit slut hos polackerna och endast turen klarade dem vidare mot Schweiz, som i den matchen var det bättre laget. För Island och Wales, turneringens stora överraskningar, tar tyvärr drömresan slut i kvarten. Frankrikes och Belgiens skickliga individualister kommer inte Wales och Islands lagkollektiv att kunna rå på. Svåraste matchen att tippa är utan tvekan Tyskland mot Italien. Italienarna imponerade grymt mot Spanien.
Till semifinal: Portugal, Belgien, Tyskland och Frankrike.
Till final: Tyskland och Portugal
Europamästare Tyskland

Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Till kvartsfinal

Ganska bra tippat, tycker jag! Två missar, i negativ bemärkelse, Rumänien och Ryssland, turneringens största besvikelse jämte Österrike. Både Rumänien och Ryssland inledde starkt i gruppspelet för att sedan tappa mer och mer.
Två missar med positiva förtecken, Wales och Ungern, som jag inte hade med bland de direktkvalificerade lagen. Wales storstjärna Gareth Bale är i storform och det har varit helt avgörande för Wales. Hade Zlatan varit i närheten av den kapacitet han visat upp under våren hade Sverige också varit vidare. Nu börjar åttondelarna och först ut är Polen-Schweiz.
Följande lag går vidare till kvartsfinalerna:
Polen, Wales, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Spanien, England
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mörkret lägrar sig över ÄFF

Åtvidaberg, en klassiker i svensk fotboll besökte Ängelholms idrottsplats förra lördagen och då kommer det 359 åskådare. Jag har svårt att uttrycka min åsikt om det med lämpliga ord. Bruk av svordomar lämpar sig inte i detta forum. Första halvlek var det bästa jag sett ÄFF prestera under denna säsong. Ett aggressivt försvarsspel, som tryckte tillbaka ÅFF, som bara fick ägna sig åt att försvara sig. Bra rörlighet, säkert passningsspel, ett småtrevligt anfallsspel, som resulterade i 5 avslut på mål, det bästa hittills i år men bara 0-0 i halvtid och en straffmiss, som säkerligen hade en avgörande betydelse för matchutgången. Åtvidaberg var, i första halvlek, det svagaste lag jag sett på ip. i vår. Om det var vår styrka eller deras svaghet, som gav den matchbilden låter jag vara osagt. Talade med Roar Hansen före matchen och han berättade, att han har 19 nya spelare i truppen och det förklarar lagets ojämna kvaliteter under vårens matcher.
Faktum kvarstår! Vi var bra de första 45 minuterna. Vi fyllde på bra med spelare, när vi anföll och vi hade folk i ”boxen” redo för avslut. I den 40: e minuten fick vi belöning för vårt slit genom en straff men tyvärr missade Vlado den grovt. Mål där och vi hade vunnit matchen.
I den andra halvleken vände matchen helt, då östgötarna tog ledningen i den 60: e minuten på sin första målchans och som lök på laxen brände vi ännu en straff i den 81: a minuten. Åtvidaberg hade fyra avslut på mål i den andra halvleken och gjorde tre mål. Mer behöver väl inte tilläggas! Gästerna mål var riktigt snygga men, tyvärr, var vi som vanligt väl generösa i vår backlinje!
De senaste matcherna, Trelleborg, Varberg och nu senast mot Åtvidaberg har vi skapat fler målchanser, haft ett bättre tryck mot motståndarmålet, vilket också resulterat i många hörnor. Tyvärr har vi fått dålig utdelning på alla våra hörnor. I förra matchen hade vi, 18-15 i avslut och 6-1 i hörnor men det saknas väldigt mycket kvalitet i avslutningarna. Vi har egentligen bara Finley, som har den kvaliteten. Han gör en bra match mot Åtvidaberg, löper bra i djupled och fixar två solklara straffar men ack så ensam han är. Det hade varit väldigt intressant att se vad han och Fredrik Karlsson hade kunnat prestera tillsammans på topp. Mot Trelleborg, med Finley avstängd, blottades än mer oförmågan att avsluta.
I morgon väntar Sirius på Studenternas idrottsplats, märkligt namn idag kan tyckas men en gång i tiden var det en högst adekvat benämning. Det vore allt för mycket att begära poäng i den matchen men under har skett förr. Tar vi poäng där är det en präktig sensation. Sista matchen före det att serien vänder är Degerfors hemma, ett lag vi inte besegrat på hemmaplan sedan 2012(2-0). Nu måste vi göra det annars står vi på samma poängskörd, som förra året vid serievändningen och tvingas göra samma mirakelvändning under höstsäsongen som då. Jag tror, att det blir väldigt svårt att göra om bragden från förra säsongen.

Hälsar Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En väntad inledning

Sveriges inledning var för mig väntat. Vi har svårt med den typ av fotboll, som bl.a. Irland står för. Mycket närkampsspel, långbollar och huvudspel. Vi förlorade de flesta höjdduellerna med undantag för, ”Granen” och i viss mån Zlatan. ”Andrabollarna” förlorade vi nio av tio gånger. Passningsspelet i den första halvleken var miserabelt. Vårt centrala mittfält hade inte många rätt i den disciplinen men det berodde också på rörligheten i det svenska laget var på division fyranivå. Tack och lov hade vi en målvakt, som var klar över att EM hade börjat. Jag har aldrig sett Andreas Isaksson göra en dålig landskamp.
Utöver Isaksson vill jag ge Martin Olsson och Andreas Granqvist ett klart godkänt betyg. Zlatan är svårbedömd. Han ligger bakom den svenska kvitteringen men i övrigt hade han problem med sin bevakning. Vi ställer, med all rätt, stora krav på ”Ibra” men det är orimligt att begära att hans insats, gång efter gång, skall lyfta Sverige till seger. I klartext, när omgivningen som igår är så dålig hade det inte ens hjälpt med två Zlatan i laget. I den andra halvleken blev det bättre men låt mig påpeka, trots ett svenskt spelövertag lyckades vi inte få till ett enda eget avslut på mål och då kan man inte vinna. Målet var som bekant ett präktigt självmål av Ciaran Clark. Vi hade verkligen flyt, som fick med oss en poäng.
Det är svårt att förstå sig på Hamrén. I intervjun efter matchen berömde han Emil Forsberg. För vad kan man fråga sig! Detta var väl en av Forsbergs sämsta matcher i landslaget. Det var alltför sällan han utmanade och tog sig förbi sin motståndare. Det var bara Martin Olsson, som klarade det. Den gode Emil hade dessutom den klaraste av de få chanser Sverige skapade men brände grovt. Forsberg får dessutom ta på sig ett stort ansvar för Irlands ledningsmål, då han väldigt enkelt blev bortgjort i vänsterbacksposition av Seamus Coleman. Colemans passning till Hoolahan skulle naturligtvis Emil satt stopp för.
Jag ger inte Sverige stora chanser att gå vidare. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra. Låter uppgivet men högst realistiskt…..men med Zlatan i laget kan allt hända. Han har gjort åtskilliga underverk i den blågula dressen och kan göra det igen. Tror att vår chans är störst mot Italien. ”Gli Azzurri” imponerade visserligen stort mot Belgien och tog en helt rättvis seger, taktiskt skickliga, kontringsspecialister men vill helst inte vara det spelförande laget. Det kommer man att bli mot Sverige och däri ligger vår chans men det krävs ett aggressivare försvarsspel och ett mycket rakare anfallsspel, inte en massa duttande i sidled och för det krävs det byte på flera positioner. Ekdal, Durmaz är, enligt min, mening de som främst borde vara aktuella. Mötet med just Italien kommer att få Zlatan att tända till rejält och han kommer att göra mål för då blir han den förste att ha gjort mål i fyra olika EM-turneringar. Zlatan Ibrahimovic kan också slå ett annat rekord och bli historisk i EM i Frankrike. Gör han fyra mål blir han turneringens bäste målskytt genom tiderna. Frankrikes Michel Platini har det nuvarande rekordet på nio mål. Kanske inte realistiskt men man kan aldrig räkna bort Zlatan Ibrahimovic´.
Mitt tips på fredag är väldigt optimistiskt, tippat med hjärtat, inte hjärnan!
2-1 till ”de våra”!
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vem försvinner, vem vinner del 1?

Så är EM äntligen igång och jag tycker att inledningen varit positiv. Lagen satsar framåt, Turkiet undantaget, och vill verkligen vinna. Ännu lite tidigt att uttala sig om vilka spelare, som kommer att profilera sig men flera av de gamla namnen verkar vara i god form. Av favoriterna, så här långt, är det bara Österrike som floppat. Allt tyder på att de flesta av de stora favoriterna går vidare.
Öppningsmatchen, Frankrike – Rumänien, slutade 2-1. Det skall fransmännen känna sig väldigt nöjda med. Rumänien har det inte talats så mycket om men de imponerade med ett starkt försvarsspel och en vass forward i Andone. Ingen match det direkt slog gnistor om. Det gjorde det kring Frankrikes lille bolltrollare Dimitri Payet, som var skillnaden mellan de två lagen. Han låg bakom de mesta av Frankrikes farligheter, även om de inte var så många och framförallt gjorde han ett fantastiskt segermål i den 89: e minuten. Var också arkitekten bakom ”Les Bleus” ledningsmål, nick av Giroud. Rumäniens mål gjordes på straff av Stancu. De omtalade ”stjärnorna”, Pogba, Griesmann och Giroud gjorde ingen större succé även om Giroud gjorde ett snyggt nickmål. Imponerade gjorde däremot gjorde Matuidi, stark i defensiven, ständigt i rörelse är han nästintill omöjlig att få grepp om. Frankrikes akilleshäl är, som jag der det backlinjen, som måste höja sig många snäpp ifall Frankrike skall gå hela vägen. Det tror jag inte de gör, åttondelsfinal,ja, vinnare nej. Schweiz har nämnts i förhandssnacket, som ett lag med möjligheter att gå långt i turneringen. Tror att de kan göra det trots allt efter 1-0 mot Albanien och då som andra eller tredjelag efter Frankrike. Det var sannerligen ingen övertygande seger. Albanien kunde med lite flyt vunnit matchen, hade två rena frilägen, som borde resulterat. Dessutom spelade Albanien större delen av matchen med tio man. Wales vann tursamt mot Slovakien. Wales är ett hårt arbetande lag med Gareth Bale, som frontfigur. Bales frispark var en delikates men den får också betraktas som en målvaktstavla. Tycker att Slovakien var det bättre laget. Slovakien hade, ett spelmässigt övertag efter Dudas kvittering men mitt i Slovakiens press lyckades Robson-Kanu göra segermålet. Inget av de här lagen går vidare, som etta eller tvåa i gruppen. Ryssland imponerade mot England, välorganiserat, taktiskt, ett väl sammansvetsat lag, som kan gå långt. England var bra spelmässigt men saknade spets framåt. Det oavgjorda resultatet var rättvist även om det var surt för England, att tappa ledningen så sent i matchen. Av de engelska stjärnorna var det bara Wayne Rooney, som levererade, speciellt i den första halvleken, då han var lysande. Tröttnade dock efter en timme och blev helt riktigt utbytt. Harry Kane, skyttekungen i PL var en besvikelse liksom Sterling. Englands ledningsmål var snyggt, frispark av Dier men den får målvakten ta på sitt konto. De här lagen går till åttondelsfinal, som etta eller tvåa i gruppen.
Kroatien mot Turkiet var ett riktigt sömnpiller. Turkiet var riktigt dåliga och kommer inte att gå vidare, inte ens som någon av de bästa treorna. Kroatien gjorde inte mer än de behövde och vann enkelt, även om det bara var med ett mål. Kroatien har spelare, som gör skillnad, Mordric, Racetic och inte minst veteranen Srna och kommer att ta en av de två topplatserna i gruppen. Matchen dömdes av Jonas Eriksson och han gjorde det bra även om han nog borde visat ut någon av turkarna, som såg ut att ha satt armbågstacklingar i system.
Ett överlägset men ineffektivt Spanien vann mot Tjeckien i premiären. Spanien tillhör favoriterna i turneringen och kommer att gå långt men den här gången vinner de inte. Polen ser jag, som en outsider, kan gå långt. Ett välorganiserat lag med spets framåt, inte minst genom Lewandowski. Skall bli intressant att följa deras framfart. Tyskland imponerade i sin premiärmatch liksom motståndarna Ukraina. Den första halvleken var den klart bästa så långt. Tyskland vann rättvist genom mål av nye mittbacken Mustafi och inhoppande, comebackande Schweinsteiger, som på ett karakteristiskt sätt djupledslöpte 40-50 meter innan han mötte ett lysande inlägg från Özil med en perfekt volleyspark. Tyskland vinner gruppen och det vore för mig en stor sensation, om vi inte får se Tyskland i den kommande finalen. Så var det sagt! Polen tar andraplatsen och Ukraina får hoppas på att gå vidare som tredjelag.
Igår kväll såg jag Sveriges kommande motståndare, Italien mot Belgien, i turneringens hittills bästa match över 90 minuter. Sverige möjligheter att gå vidare som ett eller tvåa i gruppen är mycket små. I övrigt se kommentarer i min blogg om Sveriges match. Italien och Belgien tar åttondelsfinalplatserna. Sverige får hoppas på att gå vidare som grupptrea.
Turneringens första stora sensation inträffade, när de gamla landsbröderna Österrike och Ungern möttes i en tät och tuff match, vilket resulterade i en utvisning. Ungern vann helt rättvist och Österrike var en ännu större besvikelse än vårt eget landslag. Var har det lysande spelet från Friends Arena från förra året tagit vägen? Alaba var en skugga av vad jag sett tidigare från hans håll.
I första omgångens sista match kom nästa sensation. Island lyckades, trots stort spelmässigt underläge, få oavgjort mot en av turneringens favoriter Portugal. Island gjorde en klart bättre match än vad Sverige gjorde i förgår och hade 4 vassa avslut på mål, som lätt kunde lett till seger. Portugal var bra och kan gå väldigt långt men Island visade, att det inte finns strykpojkar i den här turneringen och att kollektivet hävdar sig bra mot den individuella skickligheten. Tråkigt att se Ronaldos attityd efter matchen, då han spydde ”galla” över Island för att dölja sitt eget misslyckande. Den chans han hade, i slutet av matchen, gör han normalt sett mål på tio av tio gånger. All heder åt Lagerbäcks Island! Jag tror, att de kan slå Ungern, ta poäng mot Österrike och därmed gå vidare.
Så här tror jag, att det går, grupptreorna får jag återkomma till.
Vidare som etta eller tvåa i grupperna
Frankrike Rumänien
England Ryssland
Tyskland Polen
Spanien Kroatien
Italien Belgien
Portugal Island
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Dyrbara misstag

Jag trodde att Ljungskilematchen hade gett laget lite råg i ryggen och självförtroende. Så var det inte. Matchen mot Varberg inleddes likt många matcher under våren, blekt och darrigt. Redan i den fjärde minuten hände det som inte får hända. Varberg tar ledningen på ett synnerligen enkelt mål. Det målet får Carl Lindell helt och hållet ta på sig. Istället för en enkel lyftning över ribban försöker han, som jag uppfattar det, hårt trängd, att greppa bollen . Dömt att misslyckas, naturligtvis. Därefter stängde Varberg matchen med ett starkt försvarsspel och i slutet var vi generösa igen, då gästerna bjöds på en helt onödig straff. Ett klumpigt ingripande innebar, att den utmärkte domaren Robert Daradic bara hade att peka på straffpunkten. Slutresultatet 0-2 var tämligen rättvist. Spelet i den första halvleken var riktigt dåligt, där felpassen var mer regel än undantag. T.o.m säkra passningsläggare, som Vlado Zlojutro, Marcus Bergholtz och Johan Eiswohld spred bollarna likt agnarna i vinden. En rejäl chans hade vi dock genom Petar Petrovic, en av de piggare i matchinledningen. Tyvärr tog hans vällagda frispark oturligt i stolpen för att sedan träffa målvakten och gå till hörna . Här hade Varberg ”änglavakt”. I den andra halvleken blev ÄFF betydligt bättre och dominerade spelmässigt och skapade några vassa chanser men lyckade inte att få in bollen i nätet. I mina ögon var dock övertaget skenbart. Varberg bevakade, som jag också påpekar inledningsvis, sin ledning och var aldrig riktigt hotade. Den bästa chansen hade Dennis Stojanovic Fredin efter en fin crossboll från Petar Petrovic. Dennis volleyskott var värt ett bättre öde men Varbergsmålvakten gjorde en utmärkt räddning och returen lyckades inte Christian Ljungberg att förvalta.
Efter så många förluster är det naturligt att många skriker efter förändringar men det finns tyvärr inte så många alternativ nu när flera av fjolårets spelare, i princip, är avstängda från spel. På målvaktsposten finns det dock en möjlighet att vi mot Trelleborg får se MFF-lånet Zlatan Azinovic. Bara förnamnet borgar för framgång. Vi får hoppas på att hans knä nu håller för spel.
Vad är det för fel på Ängelholmarna? Trots fritt inträde orkar man inte att ta sig till idrottsplatsen för att se elitfotboll. Ibland undrar jag om den här kommunen förtjänar sin elitidrott, volleyboll, bowling, fotboll och ishockey. Rögle klarar sig bra för att de har stor support i Helsingborg framförallt men också i stora delar av södra Sverige. Ta bort den hockeypubliken, som kommer utifrån så skulle publiksiffrorna i Lindab Arena hamna kring 1000-1500 per match. Sveriges bästa volleybolltjejer har vi i Ängelholm men hur många tittar på dem. Mycket beror på de elitmässigt undermåliga arenorna, som fotbollen och volleybollen dras med. Det är ju bara Lindab Arena, som håller för elitnivå.
Det hade varit intressant, om det hade gjorts en grundläggande undersökning med syfte att ta reda på varför Ängelholm är en sådan dålig publikstad.
Nästa motståndare är Trelleborgs FF, ett lag som är på väg tillbaka till elitfotbollen även om man ännu inte är på den nivån, som man var för några år sedan, ett stabilt allsvenskt lag. Ännu en måstematch, som helst skall ge oss en trepoängare. Krasst räknat behöver vi fem poäng till för serievändningen i sommar, om vi skall ha en rimlig chans att rädda nytt kontrakt i ”Superettan” i höst.
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mental härdsmälta

Jag vet hur det känns. Var med, när vi i ÄIF förlorade en match mot Stattena, i dåvarande division IV, idag division II, med 8-0 för mer än 40 år sedan. Matchen spelades på Olympias stora matta och det var nästan så att vi fick ledas ut efter matchen. Stattena hade typ 10 målchanser, en hyfsad utdelning således.
I elitfotbollen får sådana resultat egentligen inte förkomma men det händer, inte så sällan, att lag förlorar med stora siffror. Säsongen 2011 åkte vi på en stjärnsmäll i Sundsvall och fick åka hem med 0-6 i bagaget. Ni vet sedan hur det gick det året så vi skall väl inte kasta yxan i sjön helt men det här var femte raka förlusten. Det är besvärande i allra högsta grad.
ÄFF: s förlust med 0-7 mot GAIS, ett föga märkvärdigt lag, får betraktas, som en mental härdsmälta, i slutet av en lång förlustsvit. Efter 0-4 mot Värnamo, 2-3 mot AFC, 1-2 mot Dalkurd och 0-3 mot Assyriska fanns ingen kraft, att stå emot GAIS frejdiga offensiv. När ett lag förlorar med så stora siffror är det en tydlig signal om något är helt galet. De signalerna fanns redan mot Assyriska men ledarstaben reagerade inte tillräckligt eller så hade man ingen plan B.
Problemet eller det positiva, välj själv, var att det hade gått så bra i inledningen av serien. En överskattning av den egna förmågan låg nära till hands. Vi blev för optimistiska i vårt spel och vi blev sannerligen hårt straffade för det. Ett par skador på nyckelspelare har också spelat en stor roll. Det ger oss också en tydlig bild av att spelartruppen, i sin helhet, är för tunn. Frånvaron av de sidsteppade spelarna är förödande och det är beklagligt, att styrelsen inte kan nå fram till en lösning på problemen. Transferfönstret öppnar åter den 15 juli men då kan det vara för sent att agera.
Matchen mot Ljungskile var en framgång, som berättigar ett stort beröm. En stark inledning och en stark avslutning gav oss en välbehövlig poäng. De krökta ryggarna, hade rätats ut, huvudena lyfts och tilltron till den egna förmågan återvänt. Nu spelade vi efter våra resurser med främsta fokus på försvarsspelet. Visserligen släppte vi, ännu en gång till, enkla mål men bara två. Sex avslut på mål, bästa hittills i vår, är också värt att notera.
Ryan Finley visade med all tydlighet, vilken bra avslutare han är. Får han de rätta bollarna behöver han inget större utrymme eller tid för att sätta dem i nätet. Lundgrens återkomst var befriande. Han är en ledartalang och i comebacken hördes hans dirigentskap i försvarsspelet tydlig på planen. Christian Ljungbergs djupledslöpning, som bäddade för kvitteringen var en av matchens stora prestationer. Det vill vi se mer av!
Det finns kvaliteter i laget men det behövs mer ifall vi inte skall genomlida en säsong till, lik förra årets.
Varbergs, ett lag som många hade tippat som ett topplag men som har det trögt, är nästa motståndare. Eiswohld är troligtvis tillbaka på plan. Det behövs nu när Dyrestam troligtvis är indisponibel. Plats för lite optimism! Vi tar vår andra hemmaseger och håller nollan, 2-0.
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment