ÄFF-Skövde AIK

Tre välbehövliga poäng utan att imponera. Nedflyttningsspöket är inte långt borta. Jag tror det behövs ytterligare 10 poäng för att vara på den säkra sidan. Matchen igår mot Skövde AIK var ingen höjdare, spelmässigt. Efter en inledning med bra spel i 25 minuter började det unga laget att slarva. För många onödiga bolltapp, företrädesvis beroende på direkta felpass, gjorde att ÄFF tappade rytmen i sitt spel och gästerna tilläts, att dominera. Som väl var hade Oliver Stojanovic Fredin en bra dag. Två distinkta avslut med stor precision avgjorde tillställningen till ÄFF: s fördel. Tycker väl ändå, att det var en rättvis seger även om spelet haltade emellanåt.
Oliver har förutsättningar att bli riktigt bra men han har en bit kvar. Han måste lära sig att fotboll också innebär hårt arbete, med och utan boll. Det räcker inte bara med ”magiska fötter”. Igår räckte det men inte i längden. Av de nya spelarna imponerade Filip Örnblom mest på mig. Tog ständiga initiativ på sin kant, vågade utmana och gå framåt, även stark i defensiven. Hans backkollega på andra kanten, Oscar Zachrison, gjorde också en bra match och höll rent på sin kant. Alexander Anchinioti Jönsson hade jag väntat mig mer av, temposvag, liksom innermittfältskollegan Dusko Sakan, som jag dock tror kan bli den balansspelare ÄFF behöver så småningom. Fanns goda intention för det igår. I matchens inledning visade även Akram Mansour kvaliteter men han verkar inte orka en hel match och borde blivit utbytt en bit in i andra halvlek. Andreas Karlsson sliter berömvärt men han saknar ännu så länge det där specifika målsinnet. Det blev ett par bra försök men något målfirande blev det inte.
Så var det där med spelarbyten! De tar alldeles för lång tid, att genomföra. Pärmar skall läsas, tröjan skall sättas på, tejpen likaså. Igår tycker jag dessutom, att bytena skulle genomförts tidigare. Det var uppenbart, att det behövdes ny energi på planen och vad är det för mening att sätta in två, i klubben, helt nya spelare, när det är 5 minuter kvar.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder serien

Juli 2017, en reflektion kring ÄFF

När serien vänder ligger ÄFF på en stabil plats mitt i tabellen i division 1 södra. En fantastiskt bra prestation med tanke på turbulensen sedan degraderingen från ”Superettan” i höstas, en nedflyttning, som rent sportsligt kändes onödig. Det lag vi hade då borde definitivt ha räckt till nytt kontrakt men ett antal fel beslut av folk i olika funktioner fick ödesdigra konsekvenser. Sedan är det en annan sak, att klubben ekonomiskt inte hade några möjligheter att fortsätta på elitnivå.
Seriespelet 2017 inleddes på ett lysande sätt men efterhand har verkligheten kommit ifatt laget. Truppen har egentligen överpresterat, som jag ser det och den position, som ÄFF just nu ligger på är kanske realistisk. Prestationerna har varit väldigt ojämna, vilket kännetecknar en ung och orutinerad spelartrupp. I sina bästa stunder kan laget vinna mot vilket motstånd, som helst i serien, vilket har gjorts men förluster mot bottenlagen Rosengård och Qviding bekräftar lagets ojämnhet.
Nu vänder serien och nu är det upp till bevis om Kalle Björklunds skapelse skall hålla hela vägen. Ett nytt kontrakt är naturligtvis det primära och något annat tycker jag inte någon kan begära. Jag ser dock med oro på de spelarförluster, som nu görs. Det är min absoluta uppfattning, att ett par kvalitetsspelare måste in i spelartruppen, om kontraktet skall kunna ros i hamn. Med det nätverk, som tränare Björklund har borde det inte vara så svårt, att rekrytera spelare. Ekonomiskt svårt, ja men de spelare, som nu försvinner ger ju ett visst manöverutrymme.
Det är nu viktigt, att styrelsen agerar snabbt och ger tränarstaben de verktyg, som behövs. Konsekvenserna ny degradering vill jag inte ens tänka på.

Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Bra insats mot Halmstad

Jag ser fortfarande ljuset i tunneln trots förlusten mot Halmstad. HBK var definitivt inte bättre än ÄFF men de hade, som topplag ofta har, flytet. Behöver inte så många chanser för att göra mål. Totalt sett hade Halmstad fler avslut på mål än vad vi hade. De flesta skapade de dock under den sista fjärdedelen av matchen, då Christian lyfte upp laget för att febrilt jaga en kvittering. Fram till HBK: s ledningsmål, som de gjorde i början av andra halvlek, var ÄFF det bättre laget, spelade bättre fotboll och skapade fler målchanser. ÄFF gjorde en riktigt bra match så långt. Målet kom väldigt olyckligt och såg absolut inte otagbart ut. I klartext! Den bollen skall Carl ta! Sedan hör det till bilden, att han också gjorde flera klassräddningar men den viktigaste räddningen gjorde han inte.
Det var mycket, som var bra, speciellt i den första halvleken, då HBK kom undan med blotta förskräckelsen. Trots frånvaron av så starka kort som Carlsen, Bergholtz, Dyrestam och Zeyn S-Latef lyckades ÄFF hålla sig till sin spelplan och jag kan bara instämma i det beröm, som laget fick av Christian efter matchen men fotboll går ut på att göra mål och det lag, som gör flest mål vinner. Många i laget förtjänade övertyg, enligt mig. Christian Ljungberg fick priset, som bäste spelare i ÄFF men jag har sett slitvargen Ljungberg göra betydligt bättre matcher än den i söndags. Dock spelade han upp sig betydligt i den andra halvleken. Bäst tycker jag Petar Petrovic var, ständigt utmanande från sin vänsterkant utgjorde han ständigt ett hot mot HBK: s högerförsvar. Carlsens ersättare Axel Grahn tog verkligen chansen och gjorde en storartad insats så länge han orkade.
Avsaknaden av flera tunga namn gjorde det, tyvärr, svårt för tränarduon att förändra matchbilden efter HBK: s ledningsmål. Bänken var, helt enkelt, för tunn denna kväll.
Vi är utan tvekan på rätt väg. Med alla spelare tillgängliga så har vi nu ett lag, som kan matcha alla lagen i ”Superettan”. Nästa test för detta blir lördagens uppgörelse på mot serieledarna Sirius, som i den senaste matchen mot Assyriska gjorde hela fem mål. Det gör de inte på ÄFF. Tycker att vår backlinje, med Eiswohld och Lundgren i spetsen, såg stabil ut mot HBK. Det är framåt vi måste bli bättre, dvs. göra mål på våra chanser. Till skillnad från tidigare under säsongen skapar vi nu bra läggen för avslut. Ryan Finley är en bra avslutare och men fler måste kliva fram och leverera.
Hur går matchen?
Tror att vi har en bra chans, att vinna!
Mitt tips är hemmaseger 2-1.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu vänder det!

Nu vänder serien borta mot Halmstad BK den 24 juli på Örjans Vall. Vårt läge är något bättre än vid motsvarande tid förra året. De senaste två matcherna har, förhoppningsvis, gett lite ”råg i ryggen”. Bortamatchen mot Sirius liknade mycket förra årets match på ”Studenternas”. ÄFF gjorde en bra match, skapade fler chanser än i tidigare matcher och var, utan tvekan värda minst en poäng men bollen ville inte in i mål.
Så här skrev jag bl.a. efter förra årets match:
”Efter, att ha sett matchen mot Sirius, tycker jag mig se ljuset i tunneln även om det är långt borta.”

Den känslan fick jag även efter årets kamp på ”Studenternas”. Mot Degerfors hemma kom så den efterlängtade vinsten. Efter tio matcher utan vinst kunde ÄFF äntligen ta en trepoängare. Såg själv inte matchen men min rapportör konstaterade kort och koncist, att det var en godkänd insats från hemmalaget och att segern var helt rättvis. Laget skapade många målchanser, 13 avslut på mål och denna gång hade vi också lite flyt. Bollen studsade helt enkelt vår väg. Båda målen var exempel på det. Det är väldigt viktigt, att få enkla mål.
Nu väntar serietvåan Halmstad på bortaplan, ett lag vi förlorade väldigt snöpligt och orättvist mot, i den tredje omgången. En match, som borde slutat 0-0 men som avgjordes slumpartat i den andra tilläggsminuten av Simon Silverholt.
Halmstad tillhör seriefavoriterna. De har en fantastisk förmåga, att alltid komma igen efter en degradering. Hemma har de spelat stabilt och bara förlorat en match, mot Degerfors av alla lag.
På bortaplan har det svajat med tre förluster och allt för många insläppta mål för att vara ett topplag.
Var inte speciellt imponerad av HBK, när det gästade Ängelholm. De såg väl tunna ut för att aspirera på en topplats men där är de trots allt idag. Skälet till det, är, enligt min åsikt, att ”Superettan” är sämre än på många år. Det finns inga riktigt bra lag i årets serieupplaga. Det ger även ÄFF ett visst hopp, om att man kan slå vilket lag, som helst i årets liga.
Nu måste vi fortsätta att ta poäng, helst vinna några matcher i följd för att stärka självförtroendet. Det krävs nog ytterligare 20 poäng för att säkra ett nytt kontrakt. För det krävs, att truppen breddas. Helst ser jag, att frågan om de ”avstängda” spelarna avslutas på ett positivt sätt.
Vad jag har förstått är nya spelare på ingång och det är bra men det måste vara spelare med kvalitet att gå rätt in i startelvan och förstärka laget. Tror inte det räcker med att öka konkurrensen i truppen med ytterligare breddspelare.
Mot Halmstad tror jag på en poäng!
Mitt tips får bli 1-1

Hälsar!

Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Min slutsummering av EM

Det var väl inte den bästa EM-turneringen jag upplevt, snarare en av de sämre. Men den var spännande och överraskande. Denna gång var det Island och Wales, som stod för överraskningarna. De gick inte hela vägen, som de tidigare sensationslagen, Tjeckoslovakien, 1976, Danmark 1992 och Grekland 2004 gjorde. Portugal tillhörde väl inte huvudfavoriterna men ett lag med Ronaldo i truppen kan aldrig räknas bort, när en slutsegrare skall tippas. De var inte mina favoriter men jag hade tippat, att de skulle nå finalen. Väl där mötte de ett heltänt Frankrike, som inledningsvis helt dominerade tillställningen och skapade tillräckligt med chanser för att tidigt kunnat punktera matchen men det kunde de inte. I förlängningen tog Portugal över matchen och vann fullt rättvist. Portugal spelade verkligen ingen bländande fotboll under turneringen men de hade en bra spelplan, signerad den listige Fernando Santos.
De hade också, enligt mitt förmenande, turneringens bäste målvakt, i den atletiske Rui Patricio och försvarsgiganten Pepe, som var outstanding på plan i finalen. Men framförallt spelade de som ett lag, där alla spelarna, framförallt spelade för laget, inte jaget. Det var befriande, att kunna konstatera och det blir mitt bestående minne av EM 2016, att fotboll är ett lagspel och tänker jag framförallt då på Islands och Wales insatser.
Det var ett mästerskap där defensiven var i fokus. Målsnittet i gruppspelet var ynkliga 1.92 mot 2,45 vid förra mästerskapet. Wales och Ungern gjorde flest mål i gruppspelet, vem hade räknat med det. Portugal gick vidare som grupptrea och vann under turneringen bara en match under ordinarie speltid, den mot Wales i semifinalen
Det var inte, det spelmässigt bästa laget, som blev europamästare. Efter den måttstocken rankar jag Portugal som nummer tre. I mina ögon var Tyskland det bästa laget men kunde inte förvalta sina chanser, se tidigare krönika. Rankar också Italien före Portugiserna. Matchen mellan Tyskland och Italien var den moraliska finalen och turneringens bästa match. Ett lag, som kunde gått långt var Kroatien men tyvärr har lagets skickliga individualister svårt att sätta laget före jaget.
Till de stora besvikelserna hör naturligtvis Sverige, 4 avslut på mål och inget mål av egen kraft. Långt ifrån godkänt. Laget har för mycket byggts upp kring en spelare och när han inte nådde upp till sin fulla potential var vi ett slaget lag. Vi hade för all del lite otur också. Tänker på det felaktigt bortdömda målet och den uteblivna straffen mot Belgien men domaren dömer och den figuren har jag kommenterat tidigare. Framförallt var det mot Irland, som vi gjorde bort oss. Mycket av misslyckandet lastar jag Hamrén för. Han har under sina år, som förbundskapten inte tillfört speciellt mycket för utvecklingen av svensk landslagsfotboll. De framgångar han trots allt har haft får tillskrivas det faktum, att han haft tillgång till en av världens bästa fotbollsspelare. Jag vill påstå, att ingen av de andra har tagit något större steg framåt, med undantag för Andreas Granqvist, under Hamréns ledning. Känns bra, att han lämnar. Kanske borde han aldrig fått jobbet.
Spanien och England får också betraktas, som stora besvikelser. England i vanlig ordning. Ständigt överskattande sin egen förmåga. Med en spelförare, Wayne Rooney, som bara gör en godkänd halvlek, med forwards, som Kane, Sturridge och Sterling, alla stora PL-stjärnor men som i EM misslyckades rejält. Spaniens storhetstid är över för denna gång. Fortfarande oerhört bollskickliga och passningssäkra, 93 % bäst i turneringen men det vinner man inga matcher på, när spetsen framåt saknas. Spanien största problem tycker jag dock är defensiven, som märkbart har försämrats de senaste åren.
Till sist min EM-elva 2016
Rui Patricio
Patric Evra Pepe Jérôme Boateng Bacary Sagna
Blaise Matuidi Toni Kroos Renato Sanches João Mário

Antoine Griezmann
Gareth Bale

Coach: Fernando Santos

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Finaldags

Så är det dags för final, Portugal mot värdnationen Frankrike. Ingen stor sensation även om jag hade räknat med Tyskland i final. Tyskland var för mig det bättre laget, spelmässigt men var, liksom i tidigare matcher, väldigt ineffektiva. Tyskarna hade ett stort spelövertag, skapade massor av bra lägen men var tämligen uddlösa framför mål och då blir det svårt att vinna matcher, även om laget är Tyskland och regerande världsmästare. Man kan inte leva på gamla meriter. Tyskland har saknat en riktig ”striker”. Det gjorde man egentligen vid VM i Brasilien i också men då lyckades Müller med det mesta. Denna gång har han inte haft många rätt vid avslutningarna. Inget egentligen, eftersom han gick mållös från detta mästerskap. Götze, VM-hjälten, har varit helt ur slag och Gomez är inte tillräckligt bra. Tyskarna har fått förlita sig på sina eminenta mittfältare, Kroos, Özil, Draxler och Khedira: De har varit bra men det räckte inte denna gång. Backlinjen har inte varit av samma klass som i VM 2014. Med Lahm borta och Hummels, delvis skadad och dessutom avstängd mot Frankrike är det bara Boateng, som levt upp till förväntningarna. Mot Frankrike avslöjades tyskarnas brister i backlinjen brutalt. Skador försämrade än mer Tysklands möjligheter. Ersättarna har inte hållit samma klass.
Frankrike vann fullt rättvist. De har, det som tyskarna har saknat, en ”striker” av klass. Så här långt, turneringens främste avslutare, Antoine Griezmann. Han var fullständigt lysande mot Tyskland och hade läge, att ytterligare öka på sin målskörd. Frankrike, som lag betraktat, är mer komplett än Tyskland. Har både skickliga individualister, hårt arbetande fotbollsarbetare med Blaise Matuidi i spetsen och en målvakt, Hugo Lloris av yppersta världsklass, turneringens bästa. Den annars så oförvitlige tyske ”goalkeepern”, Manuel Neuer, har annars tillhört mina favoriter men mot Frankrike får han ta på sig fransmännens andra mål. På bänken vann Didier Deschamps matchen mot Joachim Löw. Frankrikes taktik var överlägsen Tysklands.
Semifinalen dömdes av den, i mina ögon, på den här nivån, otillräcklige italienske domaren Nicola Rizzoli. Han dömde också Sveriges match mot Belgien, där han dömde bort ett fullt korrekt mål(Zlatans) och blundade för en, en i mångas ögon, tydlig straffsituation mot Andreas Granqvist. Nicola tycks mest värna om att själv vara i centrum. Denna gång straffades Tyskland hårt. Straffen, som Rizzoli gav Frankrike var feldömd. Han var i övrigt väldigt generös i sina bedömningar mot hemmanationen. Kanske den gode Collina, italienare, en gång utsedd världens bäste domare, nu Uefas domarbas, borde utsett någon annan till att döma matchen mellan Tyskland och Frankrike. Är Nicola Rizzoli det bäste i domarväg Italien kan erbjuda ser det dystert ut för det italienska domarskrået. Nu skall vi dock komma ihåg, att det inte bara handlar om kompetens vid domartillsättningar i stora mästerskap utan att det i lika hög grad är en fråga om politik.
Portugals väg till final har varit betydligt lättare än Frankrikes och de har inte övertygat. Portugiserna har krånglat sig vidare med ett nödrop, haft det rätta flytet. Det var först i semifinalen mot Wales och då i den andra halvleken, som de övertygade. Ronaldos nickmål var ett klassmål, som bara han är mäktig att göra. Frankrike får hållas som stora favoriter men det finns plats för överraskningar i EM-historiken. Danmark 1992, Grekland 2004 ger ett visst hopp för mitt tips, att det är Portugal, som på söndag kommer att kunna titulera sig Europamästare. Det är bra för fotbollen, om Portugal vinner. Ett nytt mästarlag, Portugal har varit tvåa, som bäst 2004 och det skulle kännas bra så att EM-bucklan inte bara vandrar mellan de stora fotbollsländerna.
Det blir en kamp mellan Griezmann och Ronaldo, om vem som skall göra det avgörande målet och den kampen vinner Christian Ronaldo. Det här kommer att bli Ronaldos stora kväll, tro mig. Det finns många kompetenta spelare i båda lagen och det borgar för en bra finalmatch. Vi får hoppas på det. Les Bleus har jag redan kommenterat. I Portugal, är jag, utöver Ronaldo, mest imponerad av den rutinerade försvarsspelaren Pepe, målvakten Rui Patricio, mittfältarna Renato Sanches, Joao Mario och naturligtvis Nani, som man aldrig kan räkna bort. En riktig måltjuv! Sanches är nog det största talangen jag sett på många år, i världsfotbollen.
En sak är säker! Portugal kommer inte att bjuda Frankrike på lika många kontringslägen, som Tyskland gjorde.
Mitt tips får bli 2-1 till Portugal och två mål av Ronaldo.

Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vem försvinner, vem vinner 2?

Fem av åtta rätt kan man inte vara nöjd med. Sensationerna har emellertid duggat tätt. Den största var väl att Island slog ut England. Resultatet var dessutom helt rättvist. Ett tamt England, svagt coachat av Roy Hogdson, var verkligen inte värda att vinna. Trots ett stort spelövertag lyckades inte England få till fler avslut på mål än Island. Med en målvakt som Joe Hart är det inte lätt att vinna. Hans insats i den här turneringen var en stor besvikelse för mig som tidigare ansett Hart som en världsmålvakt. Italien seger mot Spanien var ingen större sensation. Italien var faktiskt helt överlägsna över 90 minuter. Italienarnas taktik var helt klockren och ”Gli Azzurri” tillät aldrig Spanien att få igång det vägvinnande spelet, som flera gånger har gjort dem till mästare. Spanien är klart på nedgång och kommer säkert, liksom England, att byta förbundskapten. Tyskland är som vanligt det lag som imponerat mest och ändå har flera av de tyska världsstjärnorna ännu inte nått upp till maximal kapacitet. Thomas Müller och Mario Götze har fortfarande en del att bevisa. När det tyska lagmaskineriet kommer igång på allvar blir de svåra att stoppa och Tyskland var redan från början mina favoriter till mästerskapet. Portugal visade styrka, när de besegrade ett turneringens, spelmässigt bästa lag, Kroatien. Tror att portugiserna nu har en bra chans, att ta sig till final. Frankrike och Belgien är svårbedömda efter vinster mot svaga lag som Irland och Ungern. Polen imponerade i början av turneringen men energin verkar ha tagit slut hos polackerna och endast turen klarade dem vidare mot Schweiz, som i den matchen var det bättre laget. För Island och Wales, turneringens stora överraskningar, tar tyvärr drömresan slut i kvarten. Frankrikes och Belgiens skickliga individualister kommer inte Wales och Islands lagkollektiv att kunna rå på. Svåraste matchen att tippa är utan tvekan Tyskland mot Italien. Italienarna imponerade grymt mot Spanien.
Till semifinal: Portugal, Belgien, Tyskland och Frankrike.
Till final: Tyskland och Portugal
Europamästare Tyskland

Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Till kvartsfinal

Ganska bra tippat, tycker jag! Två missar, i negativ bemärkelse, Rumänien och Ryssland, turneringens största besvikelse jämte Österrike. Både Rumänien och Ryssland inledde starkt i gruppspelet för att sedan tappa mer och mer.
Två missar med positiva förtecken, Wales och Ungern, som jag inte hade med bland de direktkvalificerade lagen. Wales storstjärna Gareth Bale är i storform och det har varit helt avgörande för Wales. Hade Zlatan varit i närheten av den kapacitet han visat upp under våren hade Sverige också varit vidare. Nu börjar åttondelarna och först ut är Polen-Schweiz.
Följande lag går vidare till kvartsfinalerna:
Polen, Wales, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Spanien, England
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mörkret lägrar sig över ÄFF

Åtvidaberg, en klassiker i svensk fotboll besökte Ängelholms idrottsplats förra lördagen och då kommer det 359 åskådare. Jag har svårt att uttrycka min åsikt om det med lämpliga ord. Bruk av svordomar lämpar sig inte i detta forum. Första halvlek var det bästa jag sett ÄFF prestera under denna säsong. Ett aggressivt försvarsspel, som tryckte tillbaka ÅFF, som bara fick ägna sig åt att försvara sig. Bra rörlighet, säkert passningsspel, ett småtrevligt anfallsspel, som resulterade i 5 avslut på mål, det bästa hittills i år men bara 0-0 i halvtid och en straffmiss, som säkerligen hade en avgörande betydelse för matchutgången. Åtvidaberg var, i första halvlek, det svagaste lag jag sett på ip. i vår. Om det var vår styrka eller deras svaghet, som gav den matchbilden låter jag vara osagt. Talade med Roar Hansen före matchen och han berättade, att han har 19 nya spelare i truppen och det förklarar lagets ojämna kvaliteter under vårens matcher.
Faktum kvarstår! Vi var bra de första 45 minuterna. Vi fyllde på bra med spelare, när vi anföll och vi hade folk i ”boxen” redo för avslut. I den 40: e minuten fick vi belöning för vårt slit genom en straff men tyvärr missade Vlado den grovt. Mål där och vi hade vunnit matchen.
I den andra halvleken vände matchen helt, då östgötarna tog ledningen i den 60: e minuten på sin första målchans och som lök på laxen brände vi ännu en straff i den 81: a minuten. Åtvidaberg hade fyra avslut på mål i den andra halvleken och gjorde tre mål. Mer behöver väl inte tilläggas! Gästerna mål var riktigt snygga men, tyvärr, var vi som vanligt väl generösa i vår backlinje!
De senaste matcherna, Trelleborg, Varberg och nu senast mot Åtvidaberg har vi skapat fler målchanser, haft ett bättre tryck mot motståndarmålet, vilket också resulterat i många hörnor. Tyvärr har vi fått dålig utdelning på alla våra hörnor. I förra matchen hade vi, 18-15 i avslut och 6-1 i hörnor men det saknas väldigt mycket kvalitet i avslutningarna. Vi har egentligen bara Finley, som har den kvaliteten. Han gör en bra match mot Åtvidaberg, löper bra i djupled och fixar två solklara straffar men ack så ensam han är. Det hade varit väldigt intressant att se vad han och Fredrik Karlsson hade kunnat prestera tillsammans på topp. Mot Trelleborg, med Finley avstängd, blottades än mer oförmågan att avsluta.
I morgon väntar Sirius på Studenternas idrottsplats, märkligt namn idag kan tyckas men en gång i tiden var det en högst adekvat benämning. Det vore allt för mycket att begära poäng i den matchen men under har skett förr. Tar vi poäng där är det en präktig sensation. Sista matchen före det att serien vänder är Degerfors hemma, ett lag vi inte besegrat på hemmaplan sedan 2012(2-0). Nu måste vi göra det annars står vi på samma poängskörd, som förra året vid serievändningen och tvingas göra samma mirakelvändning under höstsäsongen som då. Jag tror, att det blir väldigt svårt att göra om bragden från förra säsongen.

Hälsar Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En väntad inledning

Sveriges inledning var för mig väntat. Vi har svårt med den typ av fotboll, som bl.a. Irland står för. Mycket närkampsspel, långbollar och huvudspel. Vi förlorade de flesta höjdduellerna med undantag för, ”Granen” och i viss mån Zlatan. ”Andrabollarna” förlorade vi nio av tio gånger. Passningsspelet i den första halvleken var miserabelt. Vårt centrala mittfält hade inte många rätt i den disciplinen men det berodde också på rörligheten i det svenska laget var på division fyranivå. Tack och lov hade vi en målvakt, som var klar över att EM hade börjat. Jag har aldrig sett Andreas Isaksson göra en dålig landskamp.
Utöver Isaksson vill jag ge Martin Olsson och Andreas Granqvist ett klart godkänt betyg. Zlatan är svårbedömd. Han ligger bakom den svenska kvitteringen men i övrigt hade han problem med sin bevakning. Vi ställer, med all rätt, stora krav på ”Ibra” men det är orimligt att begära att hans insats, gång efter gång, skall lyfta Sverige till seger. I klartext, när omgivningen som igår är så dålig hade det inte ens hjälpt med två Zlatan i laget. I den andra halvleken blev det bättre men låt mig påpeka, trots ett svenskt spelövertag lyckades vi inte få till ett enda eget avslut på mål och då kan man inte vinna. Målet var som bekant ett präktigt självmål av Ciaran Clark. Vi hade verkligen flyt, som fick med oss en poäng.
Det är svårt att förstå sig på Hamrén. I intervjun efter matchen berömde han Emil Forsberg. För vad kan man fråga sig! Detta var väl en av Forsbergs sämsta matcher i landslaget. Det var alltför sällan han utmanade och tog sig förbi sin motståndare. Det var bara Martin Olsson, som klarade det. Den gode Emil hade dessutom den klaraste av de få chanser Sverige skapade men brände grovt. Forsberg får dessutom ta på sig ett stort ansvar för Irlands ledningsmål, då han väldigt enkelt blev bortgjort i vänsterbacksposition av Seamus Coleman. Colemans passning till Hoolahan skulle naturligtvis Emil satt stopp för.
Jag ger inte Sverige stora chanser att gå vidare. Vi är helt enkelt inte tillräckligt bra. Låter uppgivet men högst realistiskt…..men med Zlatan i laget kan allt hända. Han har gjort åtskilliga underverk i den blågula dressen och kan göra det igen. Tror att vår chans är störst mot Italien. ”Gli Azzurri” imponerade visserligen stort mot Belgien och tog en helt rättvis seger, taktiskt skickliga, kontringsspecialister men vill helst inte vara det spelförande laget. Det kommer man att bli mot Sverige och däri ligger vår chans men det krävs ett aggressivare försvarsspel och ett mycket rakare anfallsspel, inte en massa duttande i sidled och för det krävs det byte på flera positioner. Ekdal, Durmaz är, enligt min, mening de som främst borde vara aktuella. Mötet med just Italien kommer att få Zlatan att tända till rejält och han kommer att göra mål för då blir han den förste att ha gjort mål i fyra olika EM-turneringar. Zlatan Ibrahimovic kan också slå ett annat rekord och bli historisk i EM i Frankrike. Gör han fyra mål blir han turneringens bäste målskytt genom tiderna. Frankrikes Michel Platini har det nuvarande rekordet på nio mål. Kanske inte realistiskt men man kan aldrig räkna bort Zlatan Ibrahimovic´.
Mitt tips på fredag är väldigt optimistiskt, tippat med hjärtat, inte hjärnan!
2-1 till ”de våra”!
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vem försvinner, vem vinner del 1?

Så är EM äntligen igång och jag tycker att inledningen varit positiv. Lagen satsar framåt, Turkiet undantaget, och vill verkligen vinna. Ännu lite tidigt att uttala sig om vilka spelare, som kommer att profilera sig men flera av de gamla namnen verkar vara i god form. Av favoriterna, så här långt, är det bara Österrike som floppat. Allt tyder på att de flesta av de stora favoriterna går vidare.
Öppningsmatchen, Frankrike – Rumänien, slutade 2-1. Det skall fransmännen känna sig väldigt nöjda med. Rumänien har det inte talats så mycket om men de imponerade med ett starkt försvarsspel och en vass forward i Andone. Ingen match det direkt slog gnistor om. Det gjorde det kring Frankrikes lille bolltrollare Dimitri Payet, som var skillnaden mellan de två lagen. Han låg bakom de mesta av Frankrikes farligheter, även om de inte var så många och framförallt gjorde han ett fantastiskt segermål i den 89: e minuten. Var också arkitekten bakom ”Les Bleus” ledningsmål, nick av Giroud. Rumäniens mål gjordes på straff av Stancu. De omtalade ”stjärnorna”, Pogba, Griesmann och Giroud gjorde ingen större succé även om Giroud gjorde ett snyggt nickmål. Imponerade gjorde däremot gjorde Matuidi, stark i defensiven, ständigt i rörelse är han nästintill omöjlig att få grepp om. Frankrikes akilleshäl är, som jag der det backlinjen, som måste höja sig många snäpp ifall Frankrike skall gå hela vägen. Det tror jag inte de gör, åttondelsfinal,ja, vinnare nej. Schweiz har nämnts i förhandssnacket, som ett lag med möjligheter att gå långt i turneringen. Tror att de kan göra det trots allt efter 1-0 mot Albanien och då som andra eller tredjelag efter Frankrike. Det var sannerligen ingen övertygande seger. Albanien kunde med lite flyt vunnit matchen, hade två rena frilägen, som borde resulterat. Dessutom spelade Albanien större delen av matchen med tio man. Wales vann tursamt mot Slovakien. Wales är ett hårt arbetande lag med Gareth Bale, som frontfigur. Bales frispark var en delikates men den får också betraktas som en målvaktstavla. Tycker att Slovakien var det bättre laget. Slovakien hade, ett spelmässigt övertag efter Dudas kvittering men mitt i Slovakiens press lyckades Robson-Kanu göra segermålet. Inget av de här lagen går vidare, som etta eller tvåa i gruppen. Ryssland imponerade mot England, välorganiserat, taktiskt, ett väl sammansvetsat lag, som kan gå långt. England var bra spelmässigt men saknade spets framåt. Det oavgjorda resultatet var rättvist även om det var surt för England, att tappa ledningen så sent i matchen. Av de engelska stjärnorna var det bara Wayne Rooney, som levererade, speciellt i den första halvleken, då han var lysande. Tröttnade dock efter en timme och blev helt riktigt utbytt. Harry Kane, skyttekungen i PL var en besvikelse liksom Sterling. Englands ledningsmål var snyggt, frispark av Dier men den får målvakten ta på sitt konto. De här lagen går till åttondelsfinal, som etta eller tvåa i gruppen.
Kroatien mot Turkiet var ett riktigt sömnpiller. Turkiet var riktigt dåliga och kommer inte att gå vidare, inte ens som någon av de bästa treorna. Kroatien gjorde inte mer än de behövde och vann enkelt, även om det bara var med ett mål. Kroatien har spelare, som gör skillnad, Mordric, Racetic och inte minst veteranen Srna och kommer att ta en av de två topplatserna i gruppen. Matchen dömdes av Jonas Eriksson och han gjorde det bra även om han nog borde visat ut någon av turkarna, som såg ut att ha satt armbågstacklingar i system.
Ett överlägset men ineffektivt Spanien vann mot Tjeckien i premiären. Spanien tillhör favoriterna i turneringen och kommer att gå långt men den här gången vinner de inte. Polen ser jag, som en outsider, kan gå långt. Ett välorganiserat lag med spets framåt, inte minst genom Lewandowski. Skall bli intressant att följa deras framfart. Tyskland imponerade i sin premiärmatch liksom motståndarna Ukraina. Den första halvleken var den klart bästa så långt. Tyskland vann rättvist genom mål av nye mittbacken Mustafi och inhoppande, comebackande Schweinsteiger, som på ett karakteristiskt sätt djupledslöpte 40-50 meter innan han mötte ett lysande inlägg från Özil med en perfekt volleyspark. Tyskland vinner gruppen och det vore för mig en stor sensation, om vi inte får se Tyskland i den kommande finalen. Så var det sagt! Polen tar andraplatsen och Ukraina får hoppas på att gå vidare som tredjelag.
Igår kväll såg jag Sveriges kommande motståndare, Italien mot Belgien, i turneringens hittills bästa match över 90 minuter. Sverige möjligheter att gå vidare som ett eller tvåa i gruppen är mycket små. I övrigt se kommentarer i min blogg om Sveriges match. Italien och Belgien tar åttondelsfinalplatserna. Sverige får hoppas på att gå vidare som grupptrea.
Turneringens första stora sensation inträffade, när de gamla landsbröderna Österrike och Ungern möttes i en tät och tuff match, vilket resulterade i en utvisning. Ungern vann helt rättvist och Österrike var en ännu större besvikelse än vårt eget landslag. Var har det lysande spelet från Friends Arena från förra året tagit vägen? Alaba var en skugga av vad jag sett tidigare från hans håll.
I första omgångens sista match kom nästa sensation. Island lyckades, trots stort spelmässigt underläge, få oavgjort mot en av turneringens favoriter Portugal. Island gjorde en klart bättre match än vad Sverige gjorde i förgår och hade 4 vassa avslut på mål, som lätt kunde lett till seger. Portugal var bra och kan gå väldigt långt men Island visade, att det inte finns strykpojkar i den här turneringen och att kollektivet hävdar sig bra mot den individuella skickligheten. Tråkigt att se Ronaldos attityd efter matchen, då han spydde ”galla” över Island för att dölja sitt eget misslyckande. Den chans han hade, i slutet av matchen, gör han normalt sett mål på tio av tio gånger. All heder åt Lagerbäcks Island! Jag tror, att de kan slå Ungern, ta poäng mot Österrike och därmed gå vidare.
Så här tror jag, att det går, grupptreorna får jag återkomma till.
Vidare som etta eller tvåa i grupperna
Frankrike Rumänien
England Ryssland
Tyskland Polen
Spanien Kroatien
Italien Belgien
Portugal Island
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Dyrbara misstag

Jag trodde att Ljungskilematchen hade gett laget lite råg i ryggen och självförtroende. Så var det inte. Matchen mot Varberg inleddes likt många matcher under våren, blekt och darrigt. Redan i den fjärde minuten hände det som inte får hända. Varberg tar ledningen på ett synnerligen enkelt mål. Det målet får Carl Lindell helt och hållet ta på sig. Istället för en enkel lyftning över ribban försöker han, som jag uppfattar det, hårt trängd, att greppa bollen . Dömt att misslyckas, naturligtvis. Därefter stängde Varberg matchen med ett starkt försvarsspel och i slutet var vi generösa igen, då gästerna bjöds på en helt onödig straff. Ett klumpigt ingripande innebar, att den utmärkte domaren Robert Daradic bara hade att peka på straffpunkten. Slutresultatet 0-2 var tämligen rättvist. Spelet i den första halvleken var riktigt dåligt, där felpassen var mer regel än undantag. T.o.m säkra passningsläggare, som Vlado Zlojutro, Marcus Bergholtz och Johan Eiswohld spred bollarna likt agnarna i vinden. En rejäl chans hade vi dock genom Petar Petrovic, en av de piggare i matchinledningen. Tyvärr tog hans vällagda frispark oturligt i stolpen för att sedan träffa målvakten och gå till hörna . Här hade Varberg ”änglavakt”. I den andra halvleken blev ÄFF betydligt bättre och dominerade spelmässigt och skapade några vassa chanser men lyckade inte att få in bollen i nätet. I mina ögon var dock övertaget skenbart. Varberg bevakade, som jag också påpekar inledningsvis, sin ledning och var aldrig riktigt hotade. Den bästa chansen hade Dennis Stojanovic Fredin efter en fin crossboll från Petar Petrovic. Dennis volleyskott var värt ett bättre öde men Varbergsmålvakten gjorde en utmärkt räddning och returen lyckades inte Christian Ljungberg att förvalta.
Efter så många förluster är det naturligt att många skriker efter förändringar men det finns tyvärr inte så många alternativ nu när flera av fjolårets spelare, i princip, är avstängda från spel. På målvaktsposten finns det dock en möjlighet att vi mot Trelleborg får se MFF-lånet Zlatan Azinovic. Bara förnamnet borgar för framgång. Vi får hoppas på att hans knä nu håller för spel.
Vad är det för fel på Ängelholmarna? Trots fritt inträde orkar man inte att ta sig till idrottsplatsen för att se elitfotboll. Ibland undrar jag om den här kommunen förtjänar sin elitidrott, volleyboll, bowling, fotboll och ishockey. Rögle klarar sig bra för att de har stor support i Helsingborg framförallt men också i stora delar av södra Sverige. Ta bort den hockeypubliken, som kommer utifrån så skulle publiksiffrorna i Lindab Arena hamna kring 1000-1500 per match. Sveriges bästa volleybolltjejer har vi i Ängelholm men hur många tittar på dem. Mycket beror på de elitmässigt undermåliga arenorna, som fotbollen och volleybollen dras med. Det är ju bara Lindab Arena, som håller för elitnivå.
Det hade varit intressant, om det hade gjorts en grundläggande undersökning med syfte att ta reda på varför Ängelholm är en sådan dålig publikstad.
Nästa motståndare är Trelleborgs FF, ett lag som är på väg tillbaka till elitfotbollen även om man ännu inte är på den nivån, som man var för några år sedan, ett stabilt allsvenskt lag. Ännu en måstematch, som helst skall ge oss en trepoängare. Krasst räknat behöver vi fem poäng till för serievändningen i sommar, om vi skall ha en rimlig chans att rädda nytt kontrakt i ”Superettan” i höst.
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mental härdsmälta

Jag vet hur det känns. Var med, när vi i ÄIF förlorade en match mot Stattena, i dåvarande division IV, idag division II, med 8-0 för mer än 40 år sedan. Matchen spelades på Olympias stora matta och det var nästan så att vi fick ledas ut efter matchen. Stattena hade typ 10 målchanser, en hyfsad utdelning således.
I elitfotbollen får sådana resultat egentligen inte förkomma men det händer, inte så sällan, att lag förlorar med stora siffror. Säsongen 2011 åkte vi på en stjärnsmäll i Sundsvall och fick åka hem med 0-6 i bagaget. Ni vet sedan hur det gick det året så vi skall väl inte kasta yxan i sjön helt men det här var femte raka förlusten. Det är besvärande i allra högsta grad.
ÄFF: s förlust med 0-7 mot GAIS, ett föga märkvärdigt lag, får betraktas, som en mental härdsmälta, i slutet av en lång förlustsvit. Efter 0-4 mot Värnamo, 2-3 mot AFC, 1-2 mot Dalkurd och 0-3 mot Assyriska fanns ingen kraft, att stå emot GAIS frejdiga offensiv. När ett lag förlorar med så stora siffror är det en tydlig signal om något är helt galet. De signalerna fanns redan mot Assyriska men ledarstaben reagerade inte tillräckligt eller så hade man ingen plan B.
Problemet eller det positiva, välj själv, var att det hade gått så bra i inledningen av serien. En överskattning av den egna förmågan låg nära till hands. Vi blev för optimistiska i vårt spel och vi blev sannerligen hårt straffade för det. Ett par skador på nyckelspelare har också spelat en stor roll. Det ger oss också en tydlig bild av att spelartruppen, i sin helhet, är för tunn. Frånvaron av de sidsteppade spelarna är förödande och det är beklagligt, att styrelsen inte kan nå fram till en lösning på problemen. Transferfönstret öppnar åter den 15 juli men då kan det vara för sent att agera.
Matchen mot Ljungskile var en framgång, som berättigar ett stort beröm. En stark inledning och en stark avslutning gav oss en välbehövlig poäng. De krökta ryggarna, hade rätats ut, huvudena lyfts och tilltron till den egna förmågan återvänt. Nu spelade vi efter våra resurser med främsta fokus på försvarsspelet. Visserligen släppte vi, ännu en gång till, enkla mål men bara två. Sex avslut på mål, bästa hittills i vår, är också värt att notera.
Ryan Finley visade med all tydlighet, vilken bra avslutare han är. Får han de rätta bollarna behöver han inget större utrymme eller tid för att sätta dem i nätet. Lundgrens återkomst var befriande. Han är en ledartalang och i comebacken hördes hans dirigentskap i försvarsspelet tydlig på planen. Christian Ljungbergs djupledslöpning, som bäddade för kvitteringen var en av matchens stora prestationer. Det vill vi se mer av!
Det finns kvaliteter i laget men det behövs mer ifall vi inte skall genomlida en säsong till, lik förra årets.
Varbergs, ett lag som många hade tippat som ett topplag men som har det trögt, är nästa motståndare. Eiswohld är troligtvis tillbaka på plan. Det behövs nu när Dyrestam troligtvis är indisponibel. Plats för lite optimism! Vi tar vår andra hemmaseger och håller nollan, 2-0.
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Det handlar inte om bristande vilja

Det handlar om mycket om brist på självförtroende. Efter fyra raka förluster är det inte så konstigt att lagets tilltro till sin förmåga har fått sig en rejäl törn. När man lyssnar av folk på läktaren hör man mycket snack om bristande förmåga och inte minst brist på vilja. Det där sista tror jag inte ett dugg på. Är övertygad om att det här laget, är besjälad av en vilja utöver det mesta. Bristande förmåga, ja kanske är det så, att några spelare ännu inte är mogna för att spela kontinuerligt på ”Superettannivån”. Poängskörden så här långt är, i stort sett, vad jag hade förväntat mig. Kanske någon poäng till hade jag hoppats på. Fler oavgjorda matcher definitivt men som det är nu så antingen vinner vi eller förlorar vi. I längden är det bättre. För många ”draws” försämrar möjligheterna nytt kontrakt. Men det är också så att en förlust tar mer på självförtroendet än en oavgjord match.
Vi måste komma ihåg, att laget är försvagat sedan i höstas. Vår bäste målskytt 2015 spelar inte, Rudolfsson, enligt mitt förmenade vår bäste back, är just nu heller inte på plan. Vår nyttigaste spelare under flera år Björn Westerblad, användbar på många positioner, spelar i Åtvidaberg. Oscar Berglund, som avslutade förra säsongen väldigt bra sitter på bänken. Ersättarna har inte gjort bort sig på något sätt. De unga ersättarna, som kommit in är just unga och lovande men de behöver tid för att utvecklas. Senast igår gjorde Erik Johansson en alldeles utmärkt insats och var tillsammans med Zeyn S Latef och Macus Bergholtz ljuset i mörkret.
Det är lätt att slå fast, att vi är väldigt uddlösa framåt. Ofta kunde man se Ryan Finley ensam med hela Assyriska backlinjen. Det går för långsamt i omställningarna Det tar alldeles för lång tid för laget att fylla på framåt. Jag saknar modet att löpa i djupled. Det finns just nu inte hos våra spelare. Vi flyttar mycket boll men på den sista tredjedelen är vi tama.
Assyriska skapade inte mycket de heller men, när de väl kom in i vårt straffområde var det inte bara en eller två, utan fem, sex spelare på plats för avslut. Gästerna borde heller inte var fyllda med tro på sig själva men i det laget finns det massor med allsvensk rutin, spelare som kan hantera en motgång. Bytet på ledarbänken verkade också tänt dem och den nye coachen gjorde ett bra jobb. Tror att vi snart kommer att återfinna Assyriska högre upp i tabellen.
Den ekonomiska verkligheten har fått konsekvenser. Vi är inne i en trend, som liknar förra vårens ”Golgatavandring”. Det är mycket som står på spel. Vår elitverksamhet har stora framgångar, U 21 och på ungdomssidan, U 17 och U 19. Vi fostrar idag framtida elitspelare och de måste ha ett elitlag att spela i. Styrelsen får fundera igenom detta. Något måste göras! Serien är väldigt jämn. Det skiljer tre poäng mellan oss på trettonde plats och fyran Örgryte. Vi är på intet sätt akterseglade men trenden måste brytas nu och då tror jag, att laget, tränarna behöver stöttning utöver det vanliga.
Matchen i Göteborg mot GAIS vågar jag inte tippa men med Johan tillbaka på plan och Vlado på banan med gipsad hand hoppas jag dock på en poäng!

Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Onödig förlust!

Först vill jag berömma kvällens domare, Anti Kanerva, som jag genom åren haft många synpunkter på. Han gjorde en helt prickfri match. Matchen var väl, i och för sig, inte svårdömd men han visade på god känsla för spelet och viftade inte med gula kortet, som han emellanåt har haft en tendens att göra. Det blev, i sin helhet, ingen bra match. Första halvlek var seg. Mycket bollflyttande, där hemmalaget hade övertaget. Ett avslut på mål och den var gästernas. I andra halvlek blev det bättre och det var hemmalaget, som var bäst och nu skapades några målchanser åt båda håll. Avgörande för matchen var det byte, som gästerna gjorde tio minuter in i den andra halvleken, då den långe reslige fowarden Aydin fick ge plats åt Louati också han en lång och kraftfull anfallare, en forwardstyp, som jag gärna sett i vårt eget lag.
Lagens effektivitet är det svårt att klaga på. Dalkurd gör 2 mål på tre avslut på mål. Vi gör ett på tre. Faktiskt godkänt men vi släpper in mål alldeles för enkelt. På deras första mål var det minst tre hemmaspelare kring Louati men ändå vann han den fighten och gjorde mål. Dessförinnan lät vi Dalkurds mittback, Löfkvist, planens bäste spelare enligt mitt förmenande, oattackerad avancera 40 meter och sedan frispela målskytten. Dalkurds segermål får bara inte ske, en lång droppboll mot bortre stolpen, som Louati alldeles för enkelt tilläts dirigera in i maskorna. Det var svagt försvarsspel. Rätt man på rätt plats gäller även vid hörnor.
Högst betyg på arenan måste man ge Dalkurds supporters. Det stöd, som de drygt 400 tillresta anhängarna igår gav sitt lag spelade, som jag ser det, en avgörande roll. Det är inte utan, att man blir avundsjuk. Det stödet är guld värt. Var är ni, fotbollsintresserad ängelholmare? Publiksiffran 912 kan vi inte klaga på men hälften var bortalagssupporters.
Vi kan ju drömma om ”yellow fellows” från 2002. De som var med då är nu något äldre men kanske sugna på att göra comeback. Den skaran var verkligen uppskattad.
Av våra spelare ger jag ett högt betyg till innermittfältarna Carlsen och Bergholtz. Eiswohld var som vanligt bra. Det är han ju alltid men minst misstag gjorde Dyrestam, som dessutom återigen var klockren i sitt huvudspel. Epitet bäst i hemmalaget var välförtjänt!
Matchorganisationen fungerade perfekt, vilket jag, som evenemangsansvarig är speciellt nöjd med. Vi har en liten slimmad organisation där alla nu gör ett kanonjobb. Berömmet från matchdelegaten och gästerna var översvallande.
På lördag kommer seriejumbon Assyriska på besök och nu börjar måstematcherna, tyvärr. Inte så, att jag är orolig, i min värld har jag räknat med ett tufft jobb, hela vägen. På lördag tar vi en trepoängare och då blir det lugnare ett tag!
Mitt tips får bli 3-0, optimistiskt men den som lever får se!
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En ny bekantskap – en ovanlig klubb.

Nu är dags att vinna hemma. Skall vi bita oss kvar på den övre halvan kan vi inte fortsätta förlora på hemmaplan. Tre matcher borta och sex poäng är väldigt bra. Ett bra lag tar, i snitt, två poäng hemma och en borta. Det ger totalt 45 poäng och en säker placering på den övre halvan.
Matchen mot Athletic hade många positiva inslag. Försvarsspelet var bra trots tre insläppta mål och framåt skapade vi mer än mot Värnamo. Tyvärr rullade målen in alldeles för lätt. Ett par av dem såg definitivt inte otagbara ut. Gör man två mål borta mot ett så starkt lag som AFC skall man ha en poäng med sig hem så är det bara. Kanske är det dags att ställa Oscar i mål.
Planbäst var Othman El Kabir, som sänkte sin gamla klubb. Othman har verkligen tagit stora steg framåt i sin karriär. Enormt löpstark spelare med en aktionsradie, som sträcker sig över större delen av planen. Var inblandade i alla tre målen. Spelade fram till ettan och satte distinkt tvåan och trean. Av våra egna spelare vill jag ge extra plus till våra kantspringare, Petar Petrovic och Vlado Zlojutro men även Sebastian Carlsen gjorde en bra match.
Dalkurd, från Borlänge, är en helt ny bekantskap för oss. När klubben grundades 2004 var det till direkt följd av många ungdomars brokiga vardag. Dalkurd FF skulle verka som ett alternativ till orolighet och en möjlighet till en bra framtid. För många ungdomar och deras föräldrar blev Dalkurd en viktig beståndsdel i integrationen. Den delen av det sociala ansvaret har följt med hela vägen och är ett av Dalkurds prioriterade mål.2010 spelade Dalkurd i division 1 för att hösten 2015 avancera till ”Superettan”.
Få klubbar får samma breda uppmärksamhet som Dalkurd FF. Intresset för Dalkurd är stort. Dalkurd FF:s supportersida på Facebook (vid namn ”Dalkurd Supporter”) hade drygt 14 000 medlemmar (den 4 april 2012). I skrivandets stund är det 1,3 miljoner (den 9 mars 2016) som gillar Dalkurd. Det är fler medlemmar än majoriteten av de allsvenska klubbarnas motsvarigheter. Laget har supporters över stora delar av landet och vi kan räkna med en stor tillströmning av Dalkurdanhängare till idrottsplatsen. De finns de, som räknar Dalkurd, som kurdernas landslag så bli inte förvånade om det dyker upp supporters från andra sidan sundet.
Hur går matchen?
Med vår klena hemmafacit vågar jag inte tro på seger. Vi får nöja oss med 1 poäng.
Mitt tips får bli 1-1.
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vi föll på eget grepp

Hög press, lätta bollerövringar och snabba omställningar. Det var på den vägen som IFK Värnamo krossade oss i söndags. Känns det igen? Jodå, det är den taktik, som vi själva vill spela efter men ännu inte har lyckats leva upp till. Vi blev taktiskt, helt utmanövrerat av Värnamo. Det var klasskillnad! Ibland såg det ut som en match mellan seniorer och juniorer. Smålänningarna var ruskigt effektiva, fyra mål på fem avslut på mål. Värnamo är verkligen vårt ”boggeyteam”. Det vanligaste resultatet, siffermässigt, mellan lagen är faktiskt 4-0 till IFK, tre gånger har det hänt men det var första gången det hände i Ängelholm. Efter två enkla bolltapp 22 minuter in i matchen stod det 0-2. Matchen store spelare så långt, Jebali, hade så långt vänt in och ut på vårt centrala mittfält och han fortsatte en bit in i andra halvlek. Det var väl först när han, med ett elegant distansskott, i den 55 minuten gjorde 4-0, som han slog av på takten något. Nu var det inte bara han som var bra hos motståndarna. Det var förstås hela laget, som med en lysande taktik, signerad Jörgen Petersson, pulveriserade hemmalaget. Matchen var förresten nästan en kopia på 0-4-förlusten mot IK Frej förra året på hemmaplan, då Täbylaget gjorde mål på, i stort sett, allt.
Kommer man över en sådan här förlust på mindre än en vecka, på lördag väntar Athletic på bortaplan. Ingen drömmotståndare precis, de heller, förlust båda gångerna förra året. Förlusten var ett resultatet av en kollektiv kollaps. ÄFF-laget hade verkligen glömt att göra läxan den här gången men med den goda moral, som laget så här långt visat prov på, är jag helt övertygad om att, Christian, Magnus och laget tar revansch på Skytteholm på lördag, för debaclet i söndags men det räcker inte längre än till delad pott.
Mitt tips får bli 1-1.
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En oviss drabbning

Kan inte säga annat än jag var väldigt orolig efter att ha sett de första 45 minuterna mot IK Frej. Det var mycket felpass och felval från vår sida och IK Frej såg, efter ledningsmålet, ut att gå mot en säker trepoängare. Vi hade bara ett avslut på mål före paus och den förvaltade Ryan Finley suveränt. Väldigt avgörande, att vi lyckades kvittera trots ett spelmässigt underläge. Efter paus blev det mycket bättre och bortsett från två kanonlägen, för hemmalaget, i halvlekens inledning var det ÄFF, som tog tag i taktpinnen och rättvist vann med 2-1. Två saker gladde mig speciellt, Carl Lindells målvaktsspel, kanske hans genombrott som elitmålvakt samt att, förra hemmamatchens suverän, min mening, Vlado Zlojutro fick göra segermålet. Jag tror på fler mål från hans känsliga fötter.
Imorgon kommer IFK Värnamo på besök. Smålandslaget är en av de främsta plantskolorna i svensk fotboll. Från Smålandsklubben kommer Jonas Thern, Michael Svensson, Ulrik Jansson, Patrik Ingelsten och av senare generationer, Viktor Claesson, Simon Thern, Loret Sadiku, Mohammed Bangura, Niklas Hult och Joseph Baffo, inte illa! Brommapojkarna är Sveriges bästa talangfabrik men på andra plats kommer IFK Värnamo.
I pressen utpekas hemmalaget som favorit i morgondagens match. En sanning med modifikation. Ser man till tidigare möten blir det en väldigt oviss utgång men med fördel gästerna. Söndagens match blir den elfte sedan IFK Värnamo gjorde comeback i näst högsta serien 2011. Då var det inte första gången smålänningarna kom på besök till Ängelholm i elitsammanhang. Redan 1935 möttes lagen i dåvarande division 2 södra. På den tiden var det Ängelholms IF, som var stadens stolthet och ”de svartvita” gick oftast segrande ur drabbningarna med ”kamratlaget” från Värnamo. Sedan dess har smålänningar för det mesta hållit till i division 3 men har också gjort 10 säsonger i gamla ”tvåan”.
På tio möten har lagen vunnit vardera tre och 4 slutat oavgjort. Målskillnaden är till Värnamos fördel, 19-15. ÄFF har åkt på två ”käftsmällar”, 2012 och 2014, båda matcherna spelades i Värnamo och slutade 4-0 i hemmafavör. 2013 var det IFK: s tur att åka på storförlust, då de blev rejält utspelade på Finnvedsvallen och ÄFF kunde åka hem med en 5-2-vinst i bagaget. Värnamo blir en svår nöt att knäcka och det är värt att notera, att vi inte lyckats vinna mot smålänningarna, på hemmaplan, sedan 2012 och då med matchens enda mål. De två senaste mötena i Ängelholm har slutat 2-2.
Ser vi till seriestarten är det väl så att vi får hållas som favoriter men det är bara statistik. Smålandslaget har vid sina besök i Ängelholm lyckats ta fram sina bästa kvaliteter och det tror jag de gör imorgon också. Nu vill jag fortsätta på min optimistiska linje och Värnamo är inte lika vassa framåt i år, som tidigare. Per Cederqvist är ett år äldre och vårt mittbackspar Eiswohld, Dyrestam känns väldigt stabila och kommer inte att ge Cederqvist något större utrymme.
Tror att målskyttet lossnar imorgon och mitt tips får bli 3-1 i hemmafavör!
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Chansfattig tillställning

Chansfattigt, 4-4 i avslut på mål, svårspelat på en plan, som ännu inte är i bästa skick. Matchen skulle såklart slutat 0-0. Men ett sent mål förstörde dagen för hemmalaget.
Det var för mycket felpass åt båda håll för att jag skall kunna matchen ett högt betyg, rent spelmässigt. Försvarsspelet i båda lagen höll emellertid hög klass. Farligheter i de båda straffområdena var sällsynta och, enligt min syn, berodde det inte bara på bra försvarsspel.
Jag saknade modet från lagen att gå framåt, framförallt från hemmalaget. Kan konstatera, att ifall lagen vill bli kvar på övre halvan måste det till ett helt annat anfallsspel. De bästa prestationerna gjordes av spelare i backlinjen eller på mittfältet.
Tycker fortfarande att tränarduon i ÄFF skall fundera på, ifall det inte vore en bra idé, att starta med två renodlade forwards. Ryan Finley, som började mot HBK blev emellanåt tämligen isolerad på topp. Detta kan för övrigt också sägas om förra årets skyttekung i ”Superettan”, Fredrik Ohlsson, anfallspets i HBK.
De gamla ÄFF-spelarna på mittfältet Junes Barny och Antonio Rochas tillhörde de bättre i Halmstadslaget med ett extra plus för Barny även om det blir mycket bollflyttande för hans del. HBK: s mittfält saknar en bollvinnare och laget i sin helhet väger lätt. Halmstad övertygade inte. Janne Jönsson har ett tufft jobb framför sig och laget, om favoritskapet skall infrias.
Till bäste hemmaspelare utsågs Johan Eidswohld, ett bra val men det var länge sedan jag såg Johan slå så många felpass, som i söndagens match.
För mig var Vlado Zlojutro ÄFF: s bäste för dagen. Han var stark, framförallt i defensiven men också tongivande i de få anfallsförsök, som hemmalaget lyckades åstadkomma. En annan spelare, som går från klarhet till klarhet är Patrick Dyrestam, som nästan var 100- procentig i höjdduellerna.
Hur skall ÄFF få till en bättre offensiv? Det kanske löser sig av sig själv, när självförtroendet växer i takt med nya poäng. Jag tror inte riktigt på det.
Jag hävdar fortfarande att det är en bra idé att fundera på Bergholtz utgångsposition.
Min åsikt är att han skall starta skall från en mittfältsposition. Med två forwards från start skulle vi kunna lyfta laget och pressa högre upp i banan och skapa fler målchanser. Det senare är ett måste ifall vi skall hålla oss kvar på övre halvan.
Jag tror benhårt på det här laget och vi har börjat bra. Nu väntar IK Frej borta, ett storvuxet och svårspelat lag, som blir en svår nöt att knäcka. Vi vann mötet på Vikingavallen i Täby förra året med matchens enda mål inslaget av Pjotr Johansson.
Tror vi har en bra chans att åka hem med tre poäng i bagaget även denna gång.
Seger med 2-1 låter väl bra!

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Försvarsspelet sitter där!

Sex poäng på två matcher, lysande. Ett av tre obesegrade lag så här långt, vem hade trott det!
ÖIS hade ett stort spelövertag men skapade inga riktiga farligheter trots det. Försvarsspelet satt verkligen. Hela laget skall ha beröm för det men jag vill ändå framhäva vår backlinje med Johan Eiswohld i spetsen. Johan, alltid på rätt plats och med en, på den här nivån, sällsynt förmåga att läsa spelet och vara ett steg före.
Carl Lindell gör återigen en pålitlig insats i målet. Hade dock svårigheter på de fasta situationerna, framförallt på hörnorna, när ÖIS skickade fram sina ”drakar”. Deras sätt, att obstruera målvakten är direkt ojust men tack vare en vaken domare så fick de inte betalt för det. Patrick Dyrestam, som fick debutera i seriespel för ÄFF, i Lundgrens frånvaro, vann flera avgörande nickdueller framför vår eget mål och var starkt bidragande till att ÖIS inte fick utdelning på sina många hörnor.
Ute på plan kom det största hotet från ÖIS genom veteranen Björn Anklev, som tilläts härja väl fritt på sin högerkant i den första halvleken men en vaken backlinje såg till att det stannade vid ett hot. I den andra lyckades vi tämja Anklev bättre. På innermittfältet gjorde Carlsen och Ljungberg ännu en förtroendeingivande insats även om Christian denna kväll, emellanåt, slarvade med passningsspelet. Matchhjälten från seriepremiären fick självklart nytt förtroende, från start, i denna match. Oliver Stojanovic-Fredin var väl påpassad och fick inte så mycket utrymme för sin löpstyrka. Lite isolerad på topp fick han heller inte så mycket bollar att jobba med. Kanske skulle vi spela med två forwards, åtminstone på hemmaplan. Bergholtz, som jobbade och slet i vanlig ordning fick lägga mycket av sitt energi i defensiven, att begära, att han även skulle agera avslutare vore för mycket. Funderar ibland, ifall inte Marcus skulle vara som klippt och skuren i en ”Brolinroll”, dvs. utifrån en högerposition på mittfältet få en fri roll. Det skulle ge utrymme till ännu en renodlad forward.
Såg, att Oliver var missnöjd, när han byttes ut. Det skall han självklart vara men inte med sin insats. Han är en väldigt lovande fotbollsspelare, som vi också fortsättningsvis kommer att få stor glädje av. Ryan Finleys seriedebut kunde inte ha blivet mer lyckosam. Även han blev stor matchhjälte, liksom Oliver förra matchen. Efter matchen snyggaste kombination med Vlados klack, som lök på laxen, avslutade Ryan kliniskt intill målvaktens högra stolpe. Det känns, som om det kommer många fler mål från den foten.
Trots allt beröm så vill jag ge det mesta till kollektivet, laget, ledarstaben inbegripen. Det är där ÄFF: s verkliga styrka ligger idag och det kommer att generera många poäng framöver.
Halmstad på söndag, en ny spännande match att se fram mot. Förhoppningsvis kryper Ängelholmarna ur sitt vinteride och går på matchen så vi kan spränga tusengränsen, publikt.
Halmstad får ses som favoriter men en poäng skall det bli, varför inte 2-2.!
Tycker Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Fågel, fisk eller mittemellan

Med tanke på vad jag skrev inför premiären!

Är rätt övertygad, att det inte blir fisk. Matchen mor Syrianska gav flera goda besked. Försvarsspelet börjar sitta och vi har nu ett mittbackspar, som håller mycket hög klass. Zeyn S-Latef visade, att han är rätt val på vänsterbackspositionen. Zeyn har utvecklat sitt backspel på ett remarkabelt sätt. Stark i defensiven och med offensiva kvaliteter ger han vår offensiv ytterligare en dimension. Hans vänsterfot är guld värd. Vi får se vem, som kommer att ta positionen till höger, där konkurrensen är tuff.
Första halvlek såg riktigt bra ut. Segern var rättvis och kunde varit något mål större men vi har ännu inte tillräcklig spets på sista tredjedelen men det kommer. Känner mig ganska trygg i den uppfattningen. Till matchens lirare utsågs Johan Eiswolhld och hård konkurrens med Marcus Bergholtz. Johan håller, enligt mig hög allsvensk klass som mittback. Marcus forsätter att övertyga i sin roll, som släpande forward och mot Syrianska var han lysande. I Sebastian Carlsen och Christian Ljungberg har vi ett starkt innermittfältspar, som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. De kommer båda att ta stora steg i karriären i år, om de får vara hela förstås. Det är glädjande att Vlado Zlojutro är tillbaka på planen och han gjorde en solid comeback i premiären. Jag vill dock gärna se att han tar mer initiativ offensivt. Är löpstark, har ett bra skott och borde kunna peta in ett och annat mål. Philip Bernholtz förtjänade också han ett bra betyg men är än så länge lite ojämn i sina prestationer.
Det måste ha varit fantastiskt, att bli matchhjälte i sin hemmadebut i sin nya klubb. Nu visade Oliver Stojanovic-Fredin upp också andra kvaliteter i sin debut, inte minst en imponerande löpstyrka. En intressant spelare, som trots en ovan roll gjorde en insats, som lovar mycket för framtiden. Skall heller inte glömma Carl Lindell, vår sista utpost i hemmapremiären, som spelade förtroendeingivande hela matchen.
Smolk i glädjebägaren inför måndagens match mot Örgryte är Lundgrens skada men det finns goda alternativ, eftersom alla spelarna, vad jag vet, är tillgängliga. Dessutom råder det efter de senaste tillskotten i spelartruppen, MFF-lånen och Ryan Finley en stenhård konkurrens om en plats i startelvan, vilket ger förutsättningar för fortsatta framgångar.
ÖIS blir en svår nöt att knäcka, nykomlingar skall man helst inte möta tidigt på säsongen. Örgryte är också en anrik klubb med höga målsättningar men jag tror på vårt lag. Det blir en ny seger. Nu med 2-0.
Hälsar!

Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Äntligen premiär

Fågel, fisk eller mittemellan?

Sedan jag började skriva mina krönikor om ÄFF, känner jag, har det aldrig varit så svårt att sia om säsongen, som det är inför dagens premiär mot Syrianska FC på Ängelholms idrottsplats. Försäsongen har varit väldigt turbulent och då syftar jag inte på det sportsliga utan allt annat, som hänt kring klubben sedan serieavslutningen i höstas. Nu har det blivit lite lugnare även om det finns en osäkerhet kring de spelare, som ännu inte accepterat lönesänkningarna, i dagsläget fyra. Nya spelare har kommit in i truppen Philip Bernholtz från Husqvarna, Astrit Seljmani, Olympic och på sluttampen, Oliver Stojanovic Fredin, Petar Petrovic samt Zlatan Azinovic alla med bakgrund i MFF. I truppen till dagens match finns dock 13 spelare kvar sedan förra säsongen, vilket känns tryggt. Det är spelare, som var med och vände förra vårens motgångar till framgångar under hösten. Det känns tryggt! En annan trygghet är den starka ledartrupp vi nu har i klubben, med Christian i spetsen.
Träningsmatcherna har varit ömsom vin och ömsom vatten. Bra matcher mot allsvenskt motstånd i Svenska Cupen men solklara förluster mot division 1-lagen, Öster och Landskrona BoIS. Liksom tidigare har vi skapat för lite målchanser och släppt in lite för enkla mål. Matchen mot Husqvarna, 4-0, kan förhoppningsvis ses som en ändring på det även om motståndet inte var av någon högre klass. Det fanns dock tydliga signaler i den matchen, att något bra är på gång. Vi får se om den trenden håller i sig idag.
Som alltid är jag optimist, när det gäller ÄFF! Det blir seger med 2-1.
Hälsar!
Helgonet 48!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tuffa matcher

Allsvenskt motstånd fyra veckor i rad, först Falkenberg, därefter Kalmar FF, GIF Sundsvall och nu senast Malmö FF, de två senare matcherna i Svenska Cupen. Tufft och lärorikt, en möjlighet, att få upp tempot i spelet. Matchutvecklingen har varit förbluffande likartad. Bra spel av ÄFF, där laget stått upp väl mot det namnkunniga motståndet i drygt en timme. Mot Kalmar och Malmö tog ÄFF dessutom ledningen i matchen. Mot Sundsvall var ÄFF bara några minuter från poäng. Matcherna mot Kalmar och Malmö hade också det gemensamt, att när allsvenskarna väl började göra mål tillkom de något lättvindigt. Enligt min mening beror det dels på tränarduon ännu inte hittat den optimala formeringen av backlinjen men också på dålig kommunikation i den bakre linjen. Ett par av baklängesmålen har det varit upprörande att betrakta, rena pojklagsmissar. Detta kommer Christian och Magnus ha full kontroll på när väl serien startar. Framåt har det sett väldigt bra ut. Mittfält och forwards har gett sina namnkunniga motståndare full sysselsättning under större delen av matcherna.
Primus så här lång har varit Eiswohld, Carlsen, Bergholtz och stundtals Bernholtz. Spelare, som måste prestera, det där lilla extra för att ÄFF skall vara ett lag på övre halvan. Med risk för att bli tjatig måste jag skriva det igen. Vi behöver ytterligare en forward, en stark djupledslöpare med kapacitet att göra runt 10 mål. Vi får hoppas på amerikanen!
Svenska Cupens utformning är väldigt positivt för de kvalificerade Superettanklubbarna. Lagen får väldigt bra möjligheter till förberedelser inför seriestarten, med bästa möjliga motstånd även om vi visa av tidigare erfarenheter inte skall dra alltför stora växlar av resultaten.
Det viktigaste för ÄFF och alla lag är att de, under försäsongen, får kontinuitet i träning och match. Det betyder, att antalet skador måste minimeras. Ett gissel för ÄFF, de senaste åren, har varit att skador har varit mer regel än undantag. Det där handlar inte bara om otur utan mer om hur man tränar och hur vaken man är på kroppens signaler. I år är min känsla, att tränargruppen har bättre koll på läget än på många år. Det känns förtroendeingivande!
På lördag väntar Sirius och den sista matchen i Svenska Cupens gruppspel. Ännu en viktig match i förberedelserna inför seriepremiären den 3 april. Då vill jag se ett tight ÄFF stänga ytor, hålla rent bakåt och med blixtsnabba omställningar bringa mångas favorit till seriesegern på fall.
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tankar inför 2016

Det var en strålande prestation av ÄFF, att med ett uselt utgångsläge, ta sig sammans under hösten och säkra ett nytt kontrakt. Om knappt två månader är det seriepremiär, hemma mot Syrianska. En bra start är nödvändig för ingen av oss vill väl uppleva, att ännu en säsong slitas mellan hopp och förtvivlan match efter match. Det blev konsekvensen av förra säsongens usla start.
Det ser bättre ut i år, vågar jag påstå trots några tunga spelartapp. Christan har valt att jobba med en mindre spelartrupp i år därför har några spelare försvunnit per automatik. Några hade gjort sitt men spelare, som, Eric Pothast, Rebin Asaad, Pjotr Johanssons hade jag gärna velat ha kvar. Pjotr har för övrigt gjort succé under försäsongen i MFF. Spelarförlusterna kunde varit fler men tack och lov stannar Björn Westerblad och Sebastian Carlsen kvar. Mycket viktiga spelare, som jag ser det, skickliga bollspelare, starka karaktär, som kommer att bli tongivande i laget i år. Speciellt Sebastian, som jag tror under säsongen 2016, kommer att ta ytterligare ett stort kliv i karriären. Nyförvärven har valts med omsorg och med plånboken som utgångspunkt. Något annat val finns inte. Tre nya, Patrik Dyrestam, Philip Bernholtz, Astrit Seljmani, än så länge och det är ingen kvalificerad gissning att tro att samtliga kommer att konkurrera om en plats i startelvan. Martin Rudolfsson räknar jag också som nyförvärv. Martin var skadad större delen av förra säsongen och jag ser spänning fram mot vad han kan prestera 2016. Fortfarande saknar jag en forward, ett komplement till Fredrik Karlsson, som kan öka vår målskörd väsentligt. Det är bara, att titta förra årets tabell. Bara fyra lag var sämre framåt. Kanske den provspelande amerikanen Ryan Finley kan vara en lösning. Vi får hålla tummarna för att det finns resurser för att få honom spelklar. Hursomhelst blir det inte Ryan så måste det bli någon annan.
Bakåt var det ännu värre. Bara Utsikten släppte in fler mål. Dock skall det tilläggas, att det blev bättre efter tränarbytet. Har stora förhoppningar på att Christian kommer att fortsätta sitt fruktbara arbete med att förbättra försvarsspelet. En viktig kugge blir då Johan Eiswohld, ÄFF: s bäste(jämnaste) spelare under förra året. Jag hoppas, att Johan får fortsätta sitt framgångsrika spel, som speldirigent från en mittbacksposition. Förlusten av Eric Pothast är kännbar men jag tror, att Patrik Dyrestam, trots sin ungdom, med råge kommer ersätta Eric. Har visserligen bara sett en match hittills i år men det är ”power” i den grabben. Den typen av spelare har vi saknat.
Träningsmatcherna har gett positiva signaler, visserligen, inledningsvis mot svagt motstånd men den senaste matchen mot allsvenska Falkenberg gav en tydlig fingervisning, om att vi får se ett betydlig vassare ÄFF 2016, att dominera i en hel timme mot allsvenskt motstånd imponerar stort. På lördag står ännu ett allsvenskt lag, Kalmar FF för motståndet, ytterligare en bra värdemätare.
Försäsong är försäsong och alla som har varit med ett tag vet att man inte kan dra för stora växlar av goda resultat i träningsmatcher men visst ser det bättre ut i år. Om några veckor och ett antal träningsmatcher och spel i Svenska Cupen finns det underlag för mer avancerade spekulationer om 2016 men det får vi återkomma till.
Hälsar!
Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Energin försvann

Efter segern mot IK Frej i den 28: e omgången var kontraktet i praktiken klart. Det satte sin prägel på ÄFF: s två sista matcher i årets ”Superetta”. Mot Athletic FC United, i den näst sista omgången, på hemmaplan, kom vi lindrigt undan. I första halvlek kunde det stått både 0-2 och 0-3 men Oscar, som verkligen hittat formen så här i ”grevens tid” höll oss kvar i matchen. Efter pausen skärpte vi till oss och ett oavgjort resultat var inte långt borta. Statistiken beskriver dock på ett korrekt sätt matchbilden. Vi hade 10 avslut, varav de flesta de sista 45 minuterna, AFC United hade 18. Dessutom missade Solnalaget en straff genom den gamle bekantingen Othman El Kabir. Athletic var en trevlig bekantskap. Spelade i den första halvleken en tempostark och underhållande fotboll. Laget hade många tekniska men också fysiskt starka spelare, lite av det jag tycker vi saknar i ÄFF. Det viktigaste i den omgången var att Värnamo vann för det innebar att kontraktet var säkrat. Sista matchen mot Varberg missade jag men förstod av referatet, att det var ungefär samma scenario, som stora delar av matchen mot Athletic, energin fanns inte där. Förlusten 0-1 spelade ju heller ingen roll mer än ett antal förlorade tusenlappar i bonusplacering och det tror jag alla vi, som håller på ÄFF, kan leva med. Det var verkligen en stor prestation, att Järdler/Arvidsson och laget lyckades säkra nytt kontrakt inför 2016 trots alla motgångar längs vägen. Det har varit mycket skador under året och det i sig kräver en förklaring. Det är inte bara otur, när man har en halv spelartrupp på skadelistan. I höst blev det mycket bättre och det får, som jag ser det, tillskrivas tränarduons nya upplägg. Tränarbytet var mycket avgörande för slutresultatet. Det är min absoluta uppfattning men därmed vill jag inte kasta någon skugga på avgående tränare. Joakim Persson gjorde ett bra jobb i ÄFF med allsvenska kvalet 2011 som topprestation. Det är alltid svårt, att veta hur länge man skall behålla en tränare i en klubb. Kanske stannade ”Jocke” ett år för mycket. Jag kommer att återkomma längre fram med en djupare analys om detta och mycket annat av säsongen. Så här långt säger jag:

”Ett stort grattis till det nya kontraktet ÄFF!”

Hälsar!

Helgonet 48

Posted in Uncategorized | Leave a comment